Fredag 10 augusti 2007
Mark Lynas
Sex grader
Ordfront
En grads höjning av genomsnittstemperaturen är redan oundviklig, vi kan se översvämningarna i Indien, där 20 miljoner människor är hemlösa, till följd av höga vattennivåer som exempel. Två graders ökning betyder minskad biologisk mångfald, snöfria glaciärtoppar och ytterligare oväder. Vid tre grader börjar kolcykelns positiva återkoppling dra igång på allvar, Amazonas brinner och miljarder människor står utan vatten. Vid fyra och fem grader börjar metan frigöras när tjälen släpper i Sibirien och metanhydrat frigöras från havsbottnarna som ytterligare accelererar växthuseffekten. Vid sex graders temperaturökning kan vi ha passerat tröskeln för vad nästan allt liv på planeten klarar av.
Det var med huvudvärk jag la ifrån mig Sex grader för två veckor sedan. Inte en dag har gått sedan dess som jag inte funderat på dess innehåll. Det kan inte vara sant tänker jag. Det kan fan inte vara sant.
Anledningen till varför Lynas har valt just upp till sex grader temperaturökning beror på att det är vad IPCC bedömer som sannolikt och baserat sina scenarion på. Sen Lynas skrev boken har IPCC dessutom släppt sina nya rapporter, vilka inte ändrar detta kan tilläggas. En i sammanhanget synnerligen intressant rapport är den från den andra arbetsgruppen om klimatförändringens effekter, möjligheter till anpassning och sårbarhet. Det vill säga ungefär samma innehåll som Mark Lynas bok. Så vill man fatta vad som står för dörren, eller egentligen redan i hallen, sammanfattas hela Lynas bok på sidan 13 i nämnd IPCC-rapport (eller lite tydligare på sidan 14 i den svenska översättningen av Stern-rapporten). Men där IPCC:s arbetsgrupp uttrycker sig försiktigt i sannolikheter och snåriga scenarion skakar Mark Lynas om mig i fogarna.
Men ytterligare en forskarrapport ligger mellan att Mark Lynas satt i Oxforduniversitetets vetenskapsbibliotek och dagens datum. Enligt en internationell studie som publicerades i den amerikanska vetenskapsakademins tidskrift PNAS i maj ökar utsläppen av klimatgaser värre än IPCC:s värsta scenario. Att utsläppen kulminerar inom tio år känns med andra ord inte särskilt troligt.
Det kusliga orsakssamband som hållit mig orolig sedan jag läste boken är alltså ganska enkelt om Mark Lynas har rätt. Fortsätter utvecklingen som nu så kommer jorden att få mycket svårt att förse sina innevånare med mat och vatten. Vi kommer att missa tvågradersmålet och genom självförstärkande mekanismer kommer temperaturen att öka till olidlighet. Som många andra radikala vänner av en bebolig planet föreslår han som lösning minskning- och utjämningssystemet (som Arbetaren förklarar i länken i slutet).
Men jag kan inte låta bli att dra den hemska slutsatsen att en framåtskridande vänster måste fundera på hur man kan agera på en kraftigt förändrad arena. Man kan exempelvis förvänta sig klimatflyktingströmmar i mångmiljonstorlek inom några decennier, bland annat till ett Skandinavium som kommer att klara sig förhållandevis bra. Världskrig blir väl knappast orimligt.
Mark Lynas kan kallas alarmist men om han har ställt in kikaren mot framtiden rätt är vi riktigt illa ute. Vi får verkligen hoppas att han och den samlade forskarkåren har fel i sina prognoser. Temperaturen stiger redan och en värld tre grader varmare än dagens måste med alla medel undvikas.
Läs mer:
Stockholm: Jeepdäck luftas för klimatets skull
Klimax: "Dagens Nyheter sopar skiten under mattan"
Grönland: Klimatförändringar skapade ny ö
Billigt att bekämpa klimatförändringarna
FN:s nya klimatrapport: ”Världen har inte varit så här varm på 1300 år.”
Klimatförändringarna dödar redan 150 000 om året
Miljöproblemen kan inte konsumeras bort
Klimatdebatten måste förbli på agendan