Festivalrecension 3 -
Lördag

Hultsfredsfestivalen

Dia Psalma, Martha Wainright, Seminarium Musikbransch i förändring, In Flames, Spotrunnaz, J-RO från Tha Alkaholiks, DJ Large.

Foto: Liza Notbäck

Sprakande avslutningskväll och missade spelningar

Lördagen inleds med årets största svenska punkåterföreing. Tältet är fullt och utanför samlas människor i tusental. Det är punk, svett, nostalgi och allsång när Dia Psalma, river av klassikern "Tro rätt tro fel", vilket bekräftas av den entusiastiska publiken.

Dia Psalma.

Spelningen med Martha Wainright är förtjusande, en ikon på scenen som värmer med sitt mellansnack. Martha Wainright säger att hon är jetlaggad eftersom hon flög från New York i morse. Men å andra sidan är det vad ni är efter tre dagars festival också, fortsätter Martha Wainright:
-This is good hangover music.

Martha Wainright.

En mycket kreativ bakgrund kan man tala om när brodern heter Rufus Wainright och föräldrarna Kate McGarringle, från duon Kate & Anna McGarringle, samt Loudon Wainright III. Kate & Anna McGarringle och speciellt deras slälvbetitlade debut-LP från 1974 är det jag har lyssnat mest på hitintills. Det som kallas "bohochic", är Martha Wainright därför förtrogen med och samtidigt inte sen att revoltera mot.

Dagens seminarium Musikbransch i förändring har Per Sinding Larsen som samtalsledare och samtalet berör bland annat upphovsrätt och diskussionen kring Pirate Bay. En allmän åsikt tycks vara att nedladdning via nätet har ökat musikintresset samtidigt som artisterna på något sätt måste krediteras. Det jämförs med bibliotekens tanke om fri utlåning av böcker, musik, film samt datorspel och att en liknande lösning skulle behövas.

Christine Owman som spelar bas med Irya Gmeyner och jag springer på varandra under kvällen och vi konstaterar samma sak. Hon säger:
-Ölen kunde vara lite billigare.
Hon och jag borde festa ihop och dansa senare. Men nu är jag rastlös och förbannad för att jag missade Alice in Chains, Seattle-baserade som deras inspiration Soundgarden och samtida med Nirvana. Kvällens spelning är dock utan bandets grundare Layne Staley som dog i en överdos 2002, något som förebådades med det starka albumet Dirt. Det snackas om en av avslutningskvällens höjdpunkter, vilket Christine Owman entusiastiskt bekräftar. Jag hade till och med markerat med dubbla cirklar i programmet. Fan.

In Flames.

-Mina damer och herrar, ni kan pusta ut. In Flames är på plats. Sångare Anders Fridén mellansnack piggar upp.

Musik som kickar igång stämningen

In Flames levererar så att hela marken gungar. Det är uppfriskande i en spelning inramad av pyroteknik och fyrverkerier som det anstår en riktig avslutningskväll och ett band av den här kalibern.

Missade spelningar till trots, det blir i allafall ännu en riktigt bra festivalavslutning på Stora Dans. En remix av Promoes "These Walls Don't Lie" ljuder ur högtalarna och det får fart på mig. Vi dansar in festivalens sista timmar. Spelningen med bland annat Spotrunnaz, J-RO från Tha Alkoholiks och DJ Large kickar igång mig igen.

På festival ska frihet råda. Men bevare oss för storebrorsfasoner. Jag menar till och med Ulf Karlsson, Kalmarpolisens informationsansvarige, framhöll till TT att det är viktigt att alla behandlas lika. Det låter vettigt, om det nu efterföljs. Backstage såhärdags är ganska avslaget. Då kommer polis-wannaben från helvetet fram. Han ser väldigt ung ut, och frågar efter mitt armband. Jag visar upp det och han påstår på fullaste allvar att det inte gäller här.

Med en sådan här kille är det ingen mening att argumentera, jag hade behövt ta till något mer handgripligt. Han går förstås upp i rök innan jag hunnit komma med någon mer dräpande kommentar, som att det är 18-årsgräns backstage och att det borde gälla funktionärer också.

Men sedan trollar bartendern fram en ask tändstickor, i stället för min borttappade tändare, och senare efter att ha fuktat den festivalhesa strupen, skiner jag upp lite. Dagen efter, Alice in Chains "Rooster" ur högtalarna och jag kan inte låta bli att upprymd dansa runt i rummet.