Att aldrig sluta skrika

Khoma.

Peace & Love, Borlänge
Khoma

Foto: Liza Notbäck

För er som inte hann lägga vantarna på ett exemplar av debutplattan, finns nu det färska albumet The Second Wave utgivet på independentetiketten Roadrunner. Och Khoma gör flera liveframträdande, runt om i landet i sommar. Det innebär att de spelar på ställen med en headbangande publik som är där för festivalen, de som är inne på tung musik men inte har greppat den bakomliggande ideologin som utmärker det här bandet.

Inte bara skivtiteln på nya plattan har en feministisk koppling. Många av spåren har texter som behandlar det patriarkala samhället och sexismen, tydligt inte minst i musikvärlden. Jan Jämte på sång, Johannes Persson på gitarr och Fredrik Kihlberg på gitarr, sång samt piano utgör kärnan i Khomakollektivet från Umeå.

Jan Jämte i Khoma och extatisk publik.

Här är vi nu, på festivalens sista kväll - fulla av uppdämd elektricitet och melankoli. Bandets sångare Jan Jämte säger:
- Nästa låt handlar om att aldrig sluta skrika, för då stannar man.
Därefter spelar de "Stop Making Speaches" med full kraft.

Jan Jämte i Khoma.

Som en Kurt Cobains arvtagare framstår Jan Jämte med sina utbrott på scenen och skrikande, själfulla sång. En riktig urladdning blir det i "One Of Us Must Hang" och några nya låtar, så att både bandet och publiken är nära att upplösas i molekyler. Däremellan körs lugnare "Like Coming Home", för att vi ska få ett litet andningshål. Jan Jämte har en stor närvaro på scen och bandet verkar trivas också.

Mycket av snacket efter Hultsfredspelningen handlade om "rätt band på fel scen". De skulle helt klart göra skäl till att spela på en större scen. Men att se Khoma i en intimare spelning som den här, är jag ändå glad att ha fått vara med om.