Det är upplopp på gång
i Jerusalem

Men han som vill kalla sig konung väljer bort makten. Det kostar honom livet.

Jag talar förstås om Jesus och om den kristna påskhögtiden.

Huruvida berättelserna om Jesus är sanna eller inte, bryr jag mig inte om. Men det finns en inneboende maktkritik som gått förlorad, ett uppror, ett raseri. Fjärran från den söta Jesus kyrkorna i dag talar om. Fjärran från den makthungriga kristendom prästerna predikar. En saga, med många bottnar och sensmoraler.

I centrum står Jesus, han som påstår sig vara judarnas nya konung. Folket vill ha honom till ledare men han vägrar. De religiösa ledarna (översteprästerna) är rädda för honom. För plötsligt kommer en man som säger till människorna: "Varför avgör ni inte själva vad som är rätt?" (Matt 12:57), samtidigt som han avslöjar hyckleriet hos de skriftlärda: "De äter änkorna ur husen och ber långa bönor för syns skull" (Luk 20:47). Jesus hotar prästernas maktmonopol och tolkningsföreträde. Han avslöjar deras hyckleri och skenhelighet. Det är inte populärt.

Och kung Herodes bävar på sin tron. Ska han mista makten? Ska det bli revolution i landet?

För vad är det som håller på att hända? Jesus vinner fler och fler anhängare. Fler och fler vill hänga med honom och få del av solglansen, folket hoppas på Ledaren som ska komma och rädda dem.

Seloterna, med Jesus vän Judas i frontledet, vill ha ett judiskt maktövertagande av landet. Vilka baktankar Judas har med att få Jesus att komma till makten kan vi bara ana...

Så vad gör Jesus?

Jo: tvärtemot. När han ska rida in i Jerusalem och folket vill välkomna honom som en kung, väljer han att rida på en åsna. En kung hade suttit på en häst, långt över dem han ska representera men Jesus sitter på en liten, liten åsna i ögonhöjd med människorna omkring honom.

När han kommer till templet som är det judiska maktcentrat går han bärsärkargång. Han driver ut folk med piska, välter stolar, river sönder, skriker åt folk. Han gör upp med allt det hyckleri där folk kan tjäna pengar och makt på andras svaghet och vidskeplighet.

Han vänder upp och ner på hierarkier, "de första ska bli de sista". Han retar maktens män. Han tvättar sina vänners fötter, för att visa att han inte är förmer än dem. Han är en upprorsmakare som döms till döden i en skenrättegång.

Han dör för att han vägrar vara kung. Hade han velat så hade han kunnat ta makten. Men den intresserade honom inte. Och det är det som blir hans fall.

De som inte fick honom till Ledaren vänder sig mot honom i raseri. I stället för att kämpa tillsammans hoppades de på någon annan som skulle komma och rädda dem. När Ledaren vägrade och föll, så fanns ingen pardon. Han hade svikit Saken och de ville se honom död.

Judas spelar en mycket intressant roll. Som selot hoppas han på ett judiskt maktövertagande. Det är inte svårt att tänka sig att han själv vill ha en del av den makten. Och när inte Jesus vill bli kung, så vänder sig Judas till romarna. Likt de män som kämpade för kommunismens sak 1968 och i dag är nyliberaler. Då hoppades de att få sitta i proletariatets diktatur. När revolutionen uteblev vände de sig i stället åt höger. Samma män, samma tongångar, samma makthunger. Samma förräderi.

Pilatus, den romerska ståthållaren tvår sina händer. Han låter "folket" fatta beslutet i stället. Som vanligt smiter maktens män från sitt ansvar.

Den romerska ockupationsmakten, de religiösa ledarna, de som vill göra ett väpnat maktövertagande, folket som ville ha Ledaren. Alla spelar de sina roller i mordet på upprorsmakaren. Revolutionen uteblir.

300 år senare blir kristendomen statsreligion. En rörelse som nyss varit subversiv och levt med gemensamt ägande arbetar plötsligt för att bevara makten.

Påskens drama utspelar sig gång på gång i världen. Politiska fångar döms i skenrättegångar och maktens män tvår sina händer. Religiösa ledare som påstår sig vara folkets representanter och stå i förbund med högre makter duperar och förslavar människor. Folket är så vana vid hierarkier att de hellre underordnar sig Ledaren än kämpar själva. Kontrarevolutionärer arbetar mera för att bevara sin egen makt än för det folk de säger sig representera.

Kort sagt: makt korrumperar.

Glad påsk.