Spelat liv

Eek är förstås medveten om de patriarkala och socioekonomiska maktstrukturerna som har diskuterats sedan trettio år tillbaka. Berättelsen har inte den utgångspunkten, men visar upp att de som försörjer sig som sexarbetare inte har fått bättre livsvillkor trots olika åtgärder att regelstyra sexbranschen.

Berättelsens Lisa är uppväxt i ett uppkomlingshem med en fixering av statussignalering och med småborgerliga föräldrar utan alkohol- eller knarkproblem. Lisa är den blåögda som får registrera och öva för att lära sig den grova jargongen och stilen bland brudarna på sexklubben. Hon medger att det finns en tilldragande spänning i den halvkriminella miljön. "Hellre bli ogillad för det jag gjorde än för den jag var" beskriver lockelsen och bekräftelsen som stripdansen ger den obekräftade. Man kan likställa bekräftelsen som stripdansen ger strippan de första gångerna på golvet med kändisens bekräftelsebehov att synas på småborgerlighetens scen. Men småborgerligheten är något som Lisa vill fly ifrån.

Att arbeta med att sälja tillgången till sitt kön är orsakat av ett ofta akut behov av pengar. I Lisas hem saknades det inte pengar men Lisa lever redan i sin uppväxt i ett utanförskap därför att hon inte blir sedd av sina föräldrar. Hon försöker klippa av allt beroende av dem och flyr till ett annat utanförskap i den slutna sexklubbsmiljön. Vägen dit går över fosterhem och knarkarkvartar. Hon lämnar också sexbranschen för ett så kallat vanligt liv. Hon bildar familj och startar ett eget företag. Men går tillbaka till sexbranschen, för att som branscherfaren tjäna snabba pengar för att betala skulder.

Prostituerade som inte har en förutfattad bakgrund kantad av problem kan få sitt val betraktat som obegripligt. Skuldsättningen av sig själv är också ett genomgående drag hos Lisa. Lisa får som tonåring barn och klarar inte av moderskapet ensam. Problematiken att det barnet växer upp och fostras av hennes mamma, som svikit henne, fokuseras inte i berättelsen. Men skuldkänslan finns där. Det verkar vara först när Lisa blir fri den egna skuldbeläggning, med hjälp av psykoterapi, som hon lyfter sig själv och kan ta andra steg för sin självutveckling.

Efterordet är bokens svaga punkt. Den försöker pretentiöst och snävt göra berättelsen om Lisa till en sanning från verkligheten - ett sant debattinlägg. Kanske för att inte Eek, som själv har varit i den verkligheten, ska bli betraktad som ett offer. Men efterordets ton känns mer "påläst i ämnet" än en självständig reflexion.

"Jag som alltid är så behärskad", säger bokens Lisa inför sitt första tv-framträdande. Den stil som Eek har använt kan beskrivas som behärskad. Det bidrar till att berättandet inte hamnar i offentlig självterapi. Eeks behärskade berättarstil och raka enkla språk är en tillgång, som säkert kan utvecklas i kommande böcker.