Lucky People Center
International

Formatet på filmen kan mer liknas vid en musikvideo än en traditionell dokumentär. Man baserar dokumentären på musik med synkroniserade bilder och tal. Rösterna känns mer som samplingar i musiken än vanliga intervjuer. Intervjupersonerna uttrycker sig även genom sång, dans och musik. De här energifyllda och väldigt levande inslagen kombinerar LPC med sin egen syntetiska och monotona technomusik, och binder samman allt till en härlig, flytande helhet.

LPC:s dokumentär visar kanske bättre än något annat hur det egentligen står till på vår jord idag. Man tar upp miljöförstöring, våld, döden, maktfördelning, sex, dans och en rad olika livsåskådningar och religioner. Budskapen vandrar i takt med musiken rakt in i både hjärna och hjärta och fyller mig både med vällust och avsky. Man lyfter fram det negativa, men visar samtidigt positiva och inspirerande delar.

LPCI är ett konstverk, som i princip måste ses av dig som är intresserad av maktmissbruk, afro-rytmisk musik, filosofi, religion och "exotiska" seder och bruk. Jag tycker att filmen förstärkte mina tankar om att den traditionella västerlänningen är en orolig, uppstressad arbetsnarkoman som sätter upp onödiga mål här i livet. Jag blev helt tagen av LPCI. Det är något av det finaste och mest tänkvärda jag har sett på mycket, mycket länge.