Makedonien - på väg mot
krig med EU:s och USA:s
hjälp

Våldet trappas upp och premiärminister Geogievski överväger att införa krigstillstånd. Detta kan leda till ännu ett fruktansvärt krig på Balkan som involverar ett antal stater, inte minst därför att Makedoniens identitet är svagare än andra länders.

Det politisk-militära-mediekomplexet försöker än en gång förklara att denna lokala konflikt bara kan skyllas på lokala samband. Det internationella "samfundet" har, sägs det, inga andra motiv för sin inblandning än att tvinga parterna till förhandlingsbordet. I denna artikel avslöjas de dolda dagordningarna och hur dessa minskar möjligheterna för fred.

Det internationella samfundet är huvudorsaken till krig

Då det politiska minnet är kort kan det vare på sin plats att rekapitulera varför Makedonien - det land som ovanstående komplex vid ett flertal tillfällen beskrivit som en "oas av fred" och succé för "preventiv" diplomati - nu står på gränsen till krig.

OSCE:s möjligheter utnyttjades aldrig

OSCE:s (Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa) uppdrag i landet utgjordes av ett utomordentligt arbete för att främja tolerans och en demokratisk och tolerant politisk kultur. Men de fick aldrig de nödvändiga medel eller det stöd för att uppnå verkligt inflytande. I internationellt perspektiv har OSCE fullständigt ställts utanför "Den nya världsordningen". Det är Nato som räknas.

Makedonien tvingades att ta västs parti mot Federala republiken Jugoslavien

Milosevic-Holbrooke avtalet om att skapa en OSCE observatörsgrupp i Kosovo under hösten 1998 ledde till skapandet av en "extraction force" i Makedonien, något Belgrad såg som ett brott mot avtalet och ett hot mot Kosovo och Serbien. På så vis blev Makedonien tvingat in i en anti-jugoslavisk roll, som var till obotlig skada för Makedoniens stabilitet. När Belgrad såg internationella och amerikanska soldater i Makedonien, blev landet ett möjligt mål för hämndaktioner om Nato bombade Jugoslavien.

Makedoniens territoriella integritet kränktes

Makedonien tvingades acceptera Natos kränkning av sitt luftrum, då Wesley Clark ville genomföra en bombningssimulation så långt in över Makedoniens territorium att bombningarna kunde ses på jugoslavisk radar och på så vis signalera möjligheterna för ett kommande krig.

Inte ens president Kiro Gligorov informerades på vederbörligt vis om dessa aktioner. Första gången han hörde talas om Natos planer var på kvällsnyheterna. Väst respekterade sålunda inte det nyligen oavhängiga - och skröpliga - Makedoniens suveränitet.

Makedonien blev västs militärbas och flyktingläger

Natos bombningar förvandlade Makedonien till en kombinerad militärbas och flyktingläger. Det var ett mirakel att landet överlevde fysiskt och politiskt. På det psykologiska planet skakades dock Makedoniens identitet som oavhängigt och suveränt i sina grundvalar. Sedan dess har det varit osäkert om landets förmåga att förbli en stat och dess framtida politik utanför EU och Nato.

Sanktionernas fatala verkan på landets ekonomi

Tio år med västs sanktioner mot Jugoslavien hade en negativ verkan för Makedonien likväl som för övriga lokala handelspartners. Makedonien förlorade sina huvudmarknader, först som ett resultat av krigen i Kroatien och Bosnien, sedan på grund av sanktionerna. De kunde följa sanktionerna genom att stänga gränserna - men detta ledde till ekonomisk ruin.

De kunde också hyckla, genom att kriminalisera utrikeshandeln. Alltså transporterades en massa gods över gränserna till Kosovo och Serbien, landets största handelspartners, olagligt. Den officiella versionen är att Makedonien vidhöll sanktionerna, men de internationella observatörerna visste bättre - deras rapporter blev omskrivna hemma.

Korruption av ekonomi och politik

På så vis fick maffian, både den makedonska, serbiska och albanska, vind i seglen. Kriminaliseringen av utrikeshandeln sammanföll med överföringen från allmänegendom (det arbetarna producerat under de föregående årtiondena) till privata intressen, aktiesammaslutningar kontrollerade av nya partichefer. Det är vad väst kallar privatisering och demokrati. Dagens ekonomiska korruptionsskandaler är de inneboende konsekvenserna av denna påtvingade politik.

Makedonien fick ingen kompensation

Priset Jugoslaviens grannländer fick betala för sanktionerna beräknas ligga på 25 miljarder amerikanska dollar. Jugoslaviens andel av Makedoniens utrikeshandel var mycket stor. Till skillnad från de stora västliga nationernas andel som nästan var obefintlig. För väst hade det nästan inget pris att stoppa handeln med Jugoslavien.

En person knuten till den Transnationella fonden frågade nyligen Makedoniens president Trajkovski om han väntade sig någon kompensation från väst? Då landet användes som Natos militärbas, för landets mottagande av flyktingströmmen som försvarsalliansen delvis orsakade och för sanktionerna? Hans långa och mycket diplomatiska svar, kan helt säkert översättas till: "NEJ".

Det internationella samfundet fördes bakom ljuset om KLA/UCK:s avväpning

Makedoniens djupa kris skylls nu på det förfärliga moraliska och politiska fiasko som Kfor/Nato och Unmik gjort i det ockuperade Kosovo.

I stället för det selektiva minne som drabbat det politisk-miltitära-media-komlexet drabbats av, kan några av oss fortfarande undra vad som hände för två år sedan. Ramboliknande generaler halkade in på ett bananskal och delade upp Kosovo i sektorer, skickade de jugoslaviska styrkorna, soldater, ämbetsmän och deras familjer till Serbien och förklarade självsäkert, att KLA/UCK avväpnats och upplösts och att stabiliteten i området nu var säkrad.

UCK och de politiker som stod organisationen nära var mycket samarbetsvilliga och belönades för avväpningen och upplösningen med skapandet av Kosovo Protection Force (KPC), som leddes av i stort sett samma personer, men som påstod sig vara civilt och skulle ägna sig åt bland annat brandsläckning. Medan UCK hade 20 000 man, hade KPC 5 000. Var mellanskillnaden tog vägen förtäljde inte historien.

FN och Nato/Kfor var blinda för UCK:s aggression

Mindre än ett år efter den kompletta avväpningen av UCK, ser man UCK-enheter passera helt ogenerat genom den amerikanska sektorn in i den avmilitariserade zonen för att upprätta baser, varifrån de ska kunna angripa mål i Serbien. Då Kosovo är ett internationellt protektorat, är UCK:s aktiviteter inne i Serbien en slags internationell aggression.

Med få undantag ställer varken medier eller västerländska politiker en mycket enkel fråga: Hur kan det hända att ett upplöst UCK, som lämnat ifrån sig alla sina vapen till Nato/Kfor genomföra ett angrepp över en internationellt bevakad och skyddad gräns?

Hur kan de göra detta framför ögonen på 43 000 tungt beväpnade Nato/Kforsoldater? Man har inte heller frågat: behöll de faktiskt sina vapen? Ljög inte Nato? Eller blev de avväpnade men fick igen sina gevär? I så fall, varifrån?

Som om inte detta vore tillräckligt, dök albanska militära enheter upp inne i Makedonien under mars. Med avseende till nästan alla observatörer, beväpnas de företrädelsevis från Kosovo och uppträder öppet som UCK som också kan vara initialerna till Nationella Befrielsearmén (NLA). De berättar för världens medier att de kan mobilisera 40 000 man och att det enda språk makedonierna förstår är vapnens talan.

Väst mörka krafter: CIA och allt det där

En serie oavhängiga "dissident"-analyser sysselsätter sig med frågeställningar som, vem har beväpnat och fortsätter beväpna albanska extremister? De flesta pekar på USA:s CIA och det tyska BND. Det är inte längre någon hemlighet - om det någonsin varit det - att CIA infiltrerade OSCE:s observationsgrupper i Kosovo där de levererade ursäkter för att motivera bombningarna, bland annat utan att saken undersöktes närmare, att de döda människor som återfanns i Racak hade utsatts för en serbisk massaker.

Expertrapporter har sedan ifrågasatt dessa osäkra påståenden. Me de tjänade sitt syfte: att ge Clinton och Albright en ursäkt att bomba.

USA beväpnar båda sidor...

Minst lika egendomligt är att Military Professional Ressources, Inc. (MPRI) en legosoldatfirma från Virginia i USA, arbetar på kontrakt från Pentagon och har tränat både UCK och den makedonska armén.

De arbetade också för den bosniska armén och tränade den kroatiska armén, som smidde 200 000 helt legala serbiska upprorsmän ur Kroatien 1995. Det är detta slags aktörer, som levererar medlen till den särpräglade fred och stabilitet som EU och Nato arbetar för.

...och kör med sin egen privata diplomati

Häromveckan, efter att EU hade tvingat Makedonien att etablera en samlingsregering i syfte att hindra de moderata albanerna att lämna den, företog OSCE:s amerikanska chef, ambassadör Frowik, ett litet krumsprång. Han sammanförde de albanska partiledarna med chefen för UCK/NLA och fick dem att mötas - inte i Makedonien - men inne i Kosovo för att underteckna ett gemensamt dokument.

I strid med alla, inklusive EU, och bakom ryggen på Makedoniens president och premiärminister, försökte Frowik därmed radikalisera de moderata albanerna och legitimera UCK, som nu i månader varit huvudorsak till våldet - om inte till konflikten.

Makedonien inte oskyldigt

Naturligtvis är parterna i själva Makedonien inte "oskyldiga" eller bara offer. Det finns mycket påtagliga verkliga olösta problem i förhållandet mellan makedonierna och den albanska minoriteten. Under tio år har båda sidor spelat ett diplomatiskt spel som förhindrat grupperna att bygga ett samhälle i gemenskap. Till skillnad från de andra republikerna har regering efter regering varit så gott som handlingsförlamad och utan både ledarskap och vision - men med falskspel och korruption.

Men de har sannerligen heller inte heller fått någon hjälp från omvärlden - utöver vapen. Det bästa uppdraget var FN:s, men deras villkor blev omöjliga med utsikterna för Natobombningar och de blå hjälmarna lämnade Makedonien ett par veckor före Natos skamliga aktion.

Om något verkligen behövts, hade det varit ett robust FN uppdrag i Makedonien. Men ingen talar längre om den möjligheten. Och vem vet, kanske är det på det viset att de som gärna vill hjälpa Makedonien inte vet vad de ska göra, som till exempel EU. Och att amerikanerna med MPRI, CIA och så vidare, väl vet vilka metoder de ska ta till?

Försiktig självkritik i väst är på sin plats

När vi nu får veta att makedonierna och albanerna "plötsligt" börjat slåss med varandra, är sanningen en smula mer komplex. Den allmänna, grundläggande orsaken finns i tio års västlig politik, destabilisering, systematisk underminering av OSCE och FN i världssamfundet.

Och den speciella orsaken är Natos bombningar, Nato/Kfor- och FN-uppdragets moraliska och professionella fall sedan 1999 i Kosovo, det sista under Hans Häkkerups formella ledning. Väst är part i konflikten, inte mäklare eller fredsskapare. Medier som fortsätter fiktionen om det sistnämnda är inte fria från ansvar. De gör sitt till för att hota Makedoniens existens.

Hur dåligt ska det behöva vara för att någon ska börja fråga vad som egentligen föregår bakom underskrifterna och bakom Javier Solanas, Anna Lindhs, Lord Robertsons, Colin Powells och Rumfelds vackra ord på presskonferenserna?