Maktens värderingar

Noam Chomsky tillhör förmodligen en av de mest intervjuade intellektuella inom den så kallade vänstersfären. David Barsamian satte sig ned med honom en dag för att diskutera. Samtalet kom bland annat att handla om synen på brottslighet, arga vita män och vänsterns ointresse av frågor i sin egen närhet.

Ett flertal böcker av och med Noam Chomsky finns på flera olika språk. Denna artikel består av utdrag ur boken "Historia & Minne" som Epsilon Press utgav i höstas.

Propaganda

David Barsamian: Har du några förslag till människor som vill tolka och dechiffrera propagandan? Finns det några praktiska metoder? Det är en svår fråga.

Noam Chomsky: Jag tycker faktiskt att det är en enkel fråga. Använd sunt förnuft. Man kan titta på exempel. När man läser en rubrik i Wall Street Journal med texten "Amerikanska oljebolag fruktar färre jobb i Mellanöstern", krävs det inte ett geni för att förstå att "jobb" används för att betyda "vinster". När man läser om New Yorks skattesystem och att anslaget till kollektivtrafiken skall minska, så inser man lätt att anslag betyder gåvor från människor till dem själva. Det som händer är att skatterna höjs. Så kan man hålla på i fall efter fall, men det finns inget annat knep än att använda sunt förnuft.

Megaföretagen

DB: Om vi hoppar fram till det nuvarande politiska klimatet, så har du jämfört det med Tyskland och Iran. Vad menar du med det?

NC: Jag hänvisade till ett speciellt fenomen som börjar bli synligt. Det är inte helt klart hur betydelsefullt det är. Men om man tittar på Tyskland i det sena 1930-talet eller Iran kring 1980, vilka jag pratade om, var de stora maktcentra. I Tyskland fanns det mäktiga industrimän. I Iran fanns det bazaaris, handelsmannaklassen.

I båda fall hade de fiender. De stora tyska industrimännen hade arbetarklassen. Man ville krossa arbetarklassens organisationer. I Irans fall var det shahen. Man hade hjälpt till med att organisera folkliga krafter för att segra över fienden. I Tyskland var det nazistpartiet, i Iran var det fundamentalisterna.

Sedan upptäckte båda något. Människorna man hade organiserat hade fått egna idéer, även deras ledare, och det var inte nödvändigtvis deras idéer. I slutet av 1930-talet var många tyska industrimän ganska oroliga över att de i Hitler höll en tiger i svansen. I Iran förlorade man, fundamentalisterna tog över och kastade ut handelmännen.

Om man tittar på USA i dag, på de femhundra största bolagen [de så kallade Fortune 500], så är de helt euforiska. Samhällspolitiken har utformats för att berika dem långt mer än de vågat drömma om.

Det årliga numret av tidskriften Fortune som handlar om dessa Fortune 500 kom ut i veckan och i den står det att vinsterna har ökat med 54 procent det senaste året, trots att omsättningen bara ökat knappt och sysselsättningen varit konstant. Det var det fjärde året i rad med tvåsiffriga tal för vinstökningen och det saknar motstycke. Man väntar sig att det skall fortsätta. Därför är man euforiska och man gillar det mycket. Det mesta som sker i den amerikanska kongressen älskar de. De rika får pengar i fickorna och andra kraschar.

Brottslighet

NC: Chicago Council on Foreign Relations har just kommit ut med sin tjugofemårsanalys av allmänhetens uppfattningar. Bland flera saker undersöker man vad folk tycker är landets allvarligaste problem. Allra värst är brottsligheten.

Varför det? Vad är brottslighet? Droger kom högt upp på listan. OECD gjorde nyligen en undersökning om narkotikapengar och uppskattar vinsten till omkring 500 miljarder dollar per år. över hälften av det går igenom amerikanska banker.

är det detta man tänker på? är det brottsligheten och drogerna som folk bekymrar sig för? Nej. Det är som du säger den svarte tonåringen. Har detta slag av brottslighet ökat? Nej, inte vad vi vet. Faktiskt utgör en stor del av det vi kallar brottslighet av en tonåring som tagits med en marijuanacigarett i fickan. Varför tycker folk att detta är problemet?

Det har inget med Rush Limbaugh att göra, utan handlar om rapporteringen i media, som har uppmuntrat brottsrädslan och format det till en mycket speciell känsla som riktar sig emot de överflödiga människorna som har fel hudfärg och fel gener. Det är detta man skall vara rädd för.

Huvudmönster

DB: I boken Language and Responsibility [fransk interjvubok från 1976, på engelska 1979 ö.a.], säger du i en diskussion om FBI:s COINTELPRO-operationer och Watergate att "en av nycklarna till hela saken är att alla ska föranledas att tro att vad hon tycker är ett lokalt undantag. Men huvudmönstret förblir dolt."

Finns det något av detta man kan tyda in bombningen i Oklahoma City?

NC: USA vill kunna utföra bombdåd som i Oklahoma City i andra länder, vilket vi gör, men man vill inte att de äger rum i USA. Man förväntas inte spränga upp federala byggnader här i USA. Det är något vi gör, inte något som skall göras mot oss. Säkerligen tycker makten inte om det. Men vad det gäller att tyda in, är man helt säkert inte förtjust i det faktum att det finns okontrollerbara paramilitära grupper i USA.

Det har förekommit femtio års propaganda som eggat upp antistatliga stämningar. Här bryr jag mig åter inte så mycket om Rush Limbaugh som jag gör om riksmedia. Det har varit femtio år av propaganda som tystat ned det faktum att regeringen och staten avspeglar de rikas och bolagen intressen och det är de som är maktens verkliga källa. Se på de arga vita männen som ansluter sig till vad de kanske av misstag kallar miliser, paramilitära styrkor. Dessa människor är arga. De flesta av dem har utexaminerats från high school och många av dem har fått sina inkomster sänkta med kanske tjugo procent under de senaste femton senaste åren. De kan inte längre klara av att försörja sina familjer. Kanske måste hustrun finna ett arbete utanför hemmet och hon kanske tjänar mer pengar än mannen. Kanske börjar barnen bli jobbiga därför att ingen tar hand om dem. Deras liv faller i bitar. De är arga.

Vilka skall de skylla på? De förmodas inte skylla på de 500 största bolagen, därför att de är osynliga.

Maktkoncentration

NC: Jag sade att Financial Times, den ledande affärstidningen, konstaterar att världens faktiska regering inte består av frimurare, utan av transnationella företag och institutioner som de ger upphov till.

Titta därför närmare på den verkligt koncentrerade makten, de transnationella företagen som äger stora delar av världen. De 500 största bolagen i USA står för 63 procent av landets BNP och de transnationella företagen kontrollerar en mycket stor andel av världens handel och investeringar. De ger upphov till en mängd halvstatliga institutioner. Financial Times listar dem: Världsbanken, IMF, GATT och nu World Trade Organization. Visst är det deras bild, men den är ganska riktig.

Vänsterns roll

NC: Jag tror att vänstern ska nå den genom att göra det som vänstern misslyckades att göra härom kvällen på mötet vi var på, då arbetarna på företaget Decatur bad om solidaritet och stöd. Det är vad vänstern borde göra. Jag tycker att vänstern ska få folk att gå med i fackföreningar, starta gräsrotsorganisationer och ta över den lokala styrelsen. Om vänstern inte kan göra detta förtjänar den inte att existera.

DB: Bara för att förtydliga, så förekom det ett möte på MIT den 9 maj 1995 om arbete och rättvisa. Strejkande och lock-outade arbetare från Decatur var där för att få folks uppmärksamhet. Det var bara 75 människor i salen. Det var ganska betryckande. Under de senaste månaderna har du i samma sal pratat om östtimor, Colombia och narkotikakriget och det har varit mycket stor publik. Vad tror du det beror på att det så få nu?

NC: Det kan vara tekniska saker som dålig publicitet. Det var mitt första möte i denna stora sal de senaste tjugo åren som inte varit överfullt. Det var också det första mötet som råkade handla om solidaritet med arbete. Jag tvivlar på att det var en ren tillfällighet. Jag tror att det säger oss något om var vänstern inte finns och var den borde finnas.

Läs mer om Noam Chomsky's anarkism.