Detta är en uppsats som syftar till att enkelt och kort redogöra för: vad en maquilador är, var de finns, vad de innebär för den mexikanska miljön och de mexikanska arbetarna.

Innehållsförteckning

1. Inledning och syfte
1:1 Teoretisk utgångspunkt
1:2 Forskningsläge
2. Mexikos historia
2:1 Kolonialtiden 1521-1821
2:2 Självständigheten 1821-1910
2:3 Revolutionen
2:4 ISI-politiken 1929-1982
2:5 Ekonomisk politik efter 1982
2:6 Sammanfattning
3. Maquiladora
3:1 Bakgrund
3:2 Beskrivning
3:3 Ekonomiska effekter av maquiladoraindustrin
3:4 Sammanfattning
4. Ekologi och graviditet
4:1 Nogales vs Nogales
4:2 Tre mödrar i Mexiko
4:3 Nedsmutsningen
4:4 Sammanfattning
5. Kvinnor, löner och fackförbund
5:1 Kvinnor i maquiladorerna
5:2 Löner, boende och mat
5:3 Fackförbund
5:4 Sammanfattning
6. Slutsats
7. Litteraturförteckning
Noter

1. Inledning och syfte

Jag var redan innan detta arbete intresserad av Mexiko, så började jag min B-uppsats i ekonomisk historia som jag skrev vt 96, det är ett intresse som knappast minskat. Det som dock har hänt är att jag blivit äldre och vidgat mina vyer, ändrat en del åsikter men främst börjat intressera mig för ekologi. Därför tyckte jag att det skulle vara intressant att skriva om maquiladoraindustrin ur ett socialt och ett ekologiskt perspektiv. Ekologi är ett ämne som jag tycker tas upp alldeles för lite på alla föreläsningarna idag, det är viktigt, vi kan läsa om det sociala eller det politiska men bara teoretiskt, ekologin visar vad exempelvis politiken som förs gör med vår miljö rent faktiskt. Syftet med uppsatsen är att försöka belysa de sociala konsekvenserna av maquiladorerna samt att med hjälp av ekologin visa att bara för att maquiladorerna är en relativt nyutvecklad industrisektor med en hög tillväxt både ekonomiskt och teknologiskt är den inte nödvändigtvis bra för alla, som det finns vissa som hävdar.

1:1 Teoretisk utgångspunkt

Historiskt har det alltid varit svårt för länder att ändra sina ekonomiska strukturer, acceptera ny teknik, industrialiseras och få igång en fungerande produktion. Vi i Europa gjorde detta under 17-1800-talet och vi har glömt bort de motsättningar som uppstod och hur smärtsamt det var att genomföra produktionsförändringen. Asien, Afrika och Latinamerika förändras nu under vår livstid, och vi ser dessa länders kamp med en smått road min eftersom vi själva skulle bete oss annorlunda, vilket säkert beror på att vi redan är där, dit de vill komma. Det hade förmodligen varit bättre ifall vi hade nöjt oss med att bara observera och ifall av problem hjälpa dem med konstruktiva förslag, idag klampar vi in i länderna, bryter ned deras kulturer med uppsåtet att standardisera dem till våra avbilder. Så visst kan vi säga med facit i hand att vår politik faktiskt har lyckats i alla de regioner vi invaderat, detta brukar alla hålla fram som ett argument för fortsatt inblandning. Det alla verkar glömma bort är de konsekvenser vår inblandning fått för människorna i landet, för deras kultur, för demokratiseringsprocessen och kanske i det långa loppet viktigast av allt för miljön.

Miljön är i detta fall av yttersta vikt då den faktiskt är något som berör oss alla, jorden krymper brukar det heta i reklam för yuppienallar, ja den gör faktiskt det och det är på tiden att vi börjar ta miljö problemen i maquiladorasektorn på allvar.

Den påverkar ju faktiskt oss också.

1:2 Forskningsläge

Jag har nu läst böcker, tidskrifter och sett på film och det finns de som är positiva till utvecklingen tex "Buisness Mexico", och det finns de som är mycket kritiska till den tex dokumentären First Tuesday.

Julie Erfani är negativt inställd till NAFTA, hon beskriver utförligt den politiska utvecklingen i Mexiko. Den bok som Jan Fedorowicz mfl skivit är en handbok för amerikanska investerare i Mexiko, den är lite bättre upplagd, de beskriver varje sektor för sig och lättförståeligt nog är de mycket intresserade av att beskriva Mexikos skattesystem. Boken från Price Waterhouse "Doing Buisness in Mexico" är också den en handbok för utländska investerare och tar upp i stort samma som ovanstående bok dock med lite andra vinklingar.

Jag vill gärna anta att båda handböckerna är sakliga och tillförlitliga som källor eftersom att det ligger i deras eget intresse att vara det, för vem skulle i annat fall anlita dem igen? Men jag har vissa reservationer mot dem ändå. OECD-rapporterna försöker vara helt opartiska och sakliga, och lyckas ganska bra med det, den från 1995 koncentrerar sig mest på krisen 1994 och är intressant ur den synvinkeln, 1991/92 års rapport spänner över lite mer tid och är därför användbar. David Kortens bok "När företagen styr världen" beskriver mest den maktkoncentration som de transnationella företagen eftersträvar och tar bara bitvis upp maquiladorerna, men han är starkt kritisk till dem. Dokumentären "First Tuesday" visar på hur mexikanerna lever i gränsområdet och visar med bilder defekta foster, nedsmutsade floder och bifogar en hel del intervjuer. Det är svårt att bra återge något man ser på film men jag har försökt, de är starkt kritiska till hela sektorn. "Assembling for Development" är en bok som främst koncentrerar sig på kvinnorna inom maquillaindustrin, och det är lätt att förstå då flertalet av de anställda inom sektorn är kvinnor. Jag har vidare tagit del av utdrag ur böcker och tidskrifter och genomgående har jag funnit att de varit antingen mycket kritiska eller bara kritiska, få har något positivt att säga om denna industri. Jag har också varit ute på "nätet" och "surfat" och det mesta jag hittat om maquiladorerna är hanböcker eller annan vägledning för investerare, jag fann dock på ett ställe en mängd intervjuer med Noam Chomsky och han har då bla blivit frågad om NAFTA och GATT och vad de betyder för Mexiko. Han är starkt kritisk till bägge. Det finns säkert mer litteratur på nätet men jag är ovan och har inte hittat mer användbart.

2. Mexikos historia

2:1 Kolonialtiden 1521-1821

När spanjorerna anlände 1519 så hade Mexiko styrts först av Maya indianerna och sedan av Aztecerna, på två år krossade spanjorerna detta rike. Mexiko införlivades med det spanska kolonialväldet, och alla höga poster i samhället var förbehållna spanskfödda. Dessa regler förbittrade naturligtvis många men främst kreolerna och mestiserna (som var europeèr till hälften). Inbördeskriget som bröt ut 1810 blev början till slutet för det spanska kolonialstyret i Mexiko.

2:2 Självständighet 1821-1910

Formellt blev Mexiko självständigt i september 1821, då täckte landet en yta från Oregon i norr till Panama i söder, men pga en mängd olika krig så reducerades landets yta och 1853 fick Mexiko de gränser som det har än i dag. De konservativa som styrt landet fram tills nu fick skulden för den ekonomiska ruinen i landet, 1848 kom Benito Juarez till makten han introducerade en ny konstitution och en mängd liberala reformer, detta uppfattades av de konservativa som ett hot mot deras makt. De konservativa sökte hjälp hos Napoleon III och en fransk arme under Maximilian von Habsburg lyckades ta makten under en period, men den franska interventionen misslyckades, Maximilian blev avrättad och 1867 återtog Juarez presidentposten. Juarez efterträddes av Porfirio Diaz, vars 30-åriga styre var den första längre perioden av fred i Mexiko sedan spanjorernas ankomst, under Diaz ledning började landet också att industrialiseras.

2:3 Revolutionen

1910 störtades Diaz av Fransisco Madero som i sin tur störtades och avrättades av General Huerta och de följande sju åren slets landet sönder av ett blodigt inbördeskrig som kostade mer än 1 miljon mexikaner livet. 1917 vann de revolutionära styrkorna kriget och de presenterade en ny konstitution som bestod bla av äganderättsreformer i jordbruket och rätten till att bilda fackföreningar. De följande åren var fortsatt oroliga då lokala generaler och krigsherrar vägrade underkasta sig den nya regeringen.

2:4 ISI-politik 1929-1982

1929 bildade president Calles PNR (Partido Nacional Revolucionario, senare PRI Partido Revolucionario Intitucional), PNR hade stöd från de flesta sociala klasser. När Cardenas blev president (1934-40) lyckades han med att ge demokratisk legitimitet till den starka centralstat som Calles hade format ur det kaos som rådde efter revolutionen.

"Two characteristics of the Cardenas presidency had a lasting influence on Mexicos development: one was his genuine concern for the plight of low income people, peasants and workers, manifested in his resolute promotion of landreform and the strengthening of the nascent union movement. The second was his statist approach to economic development, reflected in greatly increased goverment control over basic industries, and culminating in the nationalisation of the petroleum industry in 1938."¹

Den ekonomiska tillväxten som fick fart runt 1940 berodde delvis på att Cardenas lyckats införa politisk stabilitet, men mest på andra världskrigets utbrott.

Andra världskriget underlättade för Mexiko eftersom att det skapade en efterfrågan på de råvaror landet producerade och det fick ett slut på alla de dispyter regeringen hade haft med andra länder pga förstatligandet av oljeindustrin. En annan fördel var att det gav Mexiko möjligheten att expandera sin industrisektor, regeringen återbetalade också mycket av utlandsskulden och de investerade kraftigt i infrastruktur och elförsörjning. Den inhemska kapitaletableringen favoriserades av såväl direkt regeringsinblandning som skatteförmåner för både utländskt och inhemskt kapital.

ISI-politiken (Import Substituerande Industri) ledde till en snabb industrialisering, men den skapade också en stängd marknad för investerare genom tullmurar och andra handelshinder, dessutom var produkterna oftast av mycket sämre kvalitet och dyrare än de internationella nivåerna. Till detta lades den politiska oro som rådde, där människor började ifrågasätta legitimiteten hos det rådande systemet, 1968 kulminerade oron i landet med att militären brutalt slog ned ett studentuppror.

"Increasing strains of the inward looking development strategy embarked on since 1940 appeared at the end of the period of stabilising growth in 1970, when the external deficit exceeded 4 percent of GDP and inflation showed signs of acceleration."²

Regeringen Echeverria (1970-76) försökte som en följd av detta, den vikande tillväxten och en misslyckad skattereform 1972 att ge sin regim ett folkligt erkännande. Strategin var en snabb expansion av den offentliga sektorn och löften om att alla vinster skulle delas ut lika till folket.

"While some lasting beneficial effects resulted from a number of social expenditure programmes implemented during his administration, the overall effect of the policies pursued was to alienate the private sector and destabilise the economy: inflation accelerated, the current external deficit increased"³

Echeverrias efterföljare Lopez Portillo (1977-82) genomförde en åtstramningspolitik för att stabilisera ekonomin, han stöddes av internationella valuta fonden (IMF). Men när Mexiko upptäckte mer olja, förväntade sig även hans regering en bibehållen hög inkomst med olja som bas och också de gav sig in på en felaktig väg. Portillo lånade mycket kapital av utländska banker med oljereserverna som säkerhet, den inhemska industrin skyddades från resultaten av en accelererande inflation och försämringar i den internationella konkurrenskraften genom förstärkandet av importrestriktionerna.

De första tecknen på vikande oljepriser i början av 80-talet gav ingen förändring i regeringens ekonomiska politik, och de utländska lånen fortsatte att strömma in.

"In 1981 public foreign borrowing was intensively used, not only to finance the public deficit, but also to defend the exchange rate in the face of mounting speculation and capital flight."⁴

När oljepriserna sjönk ytterligare så ströps tillgången på lånat kapital och en massiv kapitalflykt började som en reaktion på en förväntad devalvering. Bankerna började kräva tillbaka lånen och i augusti 1982 meddelade regeringen att landet inte var kapabelt till att betala amorteringarna på sina lån, skuldkrisen var ett faktum.

"Low productivity, an inefficient state-sector, top-heavy goverment, and hyperinflation all characterized Mexico in the mid 1980s. Even so, there were signs of change."⁵

2:5 Ekonomisk politik efter 1982

Den politik som PRI traditionellt fört var en poltik som syftade till att en stark stat var bra för medborgarna, staten skulle skydda medborgarnas rättigheter gentemot den privatasektorn och se till att ett bra, fungerande socialt skyddsnät byggdes. Denna bild av en snäll statsapparat som tar hand om och tillgodoser alla medborgares intressen höll i sig ända fram på 70-talet, den splittrades pga att bilden av presidenten, personifierandet av den starka, snälla staten föll sönder.

1977 bildades SPP (Secretriat of Programming an Budget) anledningen till grundandet var den svårighet regeringen hade att bestämma vilken ekonomiskpolitik man skulle föra.

"In reaction to the public-private sector confrontations, private capital flight and general economic chaos of the Echecerria trem, Lope´z Portillio created the SPP as an administrative reform solution to the political and economic malaise of 1976 and 1977."⁶

Skapandet av SPP ledde till ett politiskt och ekonomiskt nytänkande som i sin tur ledde till en minskad tro på statlig intervention. Det tänkande som Cardenas skapat, om staten som medborgarnas vän, försvann och ersattes med en politik som syftade till att privatisera landet och återskapa det förtroende som den privata sektorn haft för statsmakten innan Cardenas.

"SPP technocrat`s neoliberal economic policies of the 1980s and 1990s convey a message quite distinct from the PRI regime`s national rhetoric of the past fifty years. The policies of sweeping privatization. GATT membership, trade liberalization, advocacy of the North American Free Trade Agreement, and constitutional allowances for the sale of collective ejido lands to commercial agriculture all convey the neoliberal message that Mexican "sovereignty" is depentent on a private economy made strong through exposure to world market standards of competition."⁷

Med början 1982, i och med att Miguel de la Madrid blev president och Carlos Salinas ordförande för SPP, påbörjades en privatiseringsreform som fortfarande pågår. Den ISI-politik som bedrivits av de förgående regeringarna hade minskat konkurrenskraften i ekonomin samt förutsättningarna för en ökad produktivitet baserad på importerad teknologi och tjänster, detta ledde till en stadig minskning av export andelen av BNP. När sedan skuldkrisen drabbade Mexiko så såg regeringen ingen annan utväg än att börja avreglera, handelsliberalisera och öppna upp ekonomin för utländska investerare.

"The goverment´s interventionist tool kit was gradually dismantled. In addition to opening the economy to foreign, and strengthening domestic, competion, the goverment discontinued tax-based incentives, as well as direct subsidies."⁸

2:6 Sammanfattning

Det man kan säga om Mexikos historia är att den kännetecknas av kraftiga omvälvningar, först 1934 när Cardenas blir president får den mexikanska staten en demokratisk prägel. Från och med 1929 har Mexiko ägnat sig åt en ISI inriktad politik, och kännetecknats av statlig intervention, i början var detta till en fördel för landets ekonomiska utveckling men sedermera blev det ett hinder. Detta hinder försökte man under 70-talet att reformera bort, men de reformer som genomfördes var inte speciellt lyckade, Först under Portillio försökte man på allvar ta itu med de problem som fanns men den stora förändringen kom 1982, under de la Madrid som mycket effektivt genomförde ett antal reformer som förde Mexiko bort från ISI-politiken. Det vi klart och tydligt i efterhand kan se är en strid mellan de traditionella tankar om hur ekonomin skall skötas och de neoliberala tankar som Madrid och Salinas har, där de sistnämda inte överaskande avgår med segern. Denna övergång till ett liberalt tänkande har fört med sig att Mexiko i dagsläget är en öppen ekonomi som arbetar hårt för att bryta ned alla ekonomiska handelshinder som finns kvar, landet har också fått en ökad betydelse på världsmarknaden.

3. Maquiladora

3:1 Bakgrund

Gränsen mot USA är 3 200 kilometer lång och sträcker sig från San Diego och Tijuana i väst genom El Paso och Juarez till Brownsville och Matamoros i öst. Maquiladorerna var en del av Mexikos gränsindustrialiseringsplan som startades 1965, de var tänkta att skapa arbetstillfällen längs gränsen mot USA.

"The goverment`s aim was to absorb excess human resources left unemployed after 1964 suspension of the Bracero program which had allowed Mexican workers to enter the United States on a seasonal basis."⁹

En annan tanke med gränsindustrialiseringsplanen var att den skulle attrahera utländska investerare till regionen. På detta sätt skulle Mexiko dels få fler arbetstillfällen, ökade investeringar, utbyggd infrastruktur, en ökad industrialisering och en chans att "skola" sin arbetsstyrka till att bli modernt konkurrenskraftiga.

"During what's been called the "Mexican economic miracle" of the last decade, their wages have dropped 60%. Union organizers get killed. If the Ford Motor Company wants to toss out its work force and hire super cheap labor, they just do it. Nobody stops them. Pollution goes on unregulated. It's a great place for investors."¹⁰

3:2 Beskrivning

Den kraftigt ökade privatiseringen har stimulerat uppkomsten av ny industri, och att den gamla utvecklas snabbare än tidigare. De industrisektorer som expanderat kraftigast är bilindustrin och maquiladoraindustrin.

Maquiladoraindustrin har fördelen av tullfri import av maskiner, maskindelar, råmaterial och andra komponenter som används i produktionen, det maquiladorerna används till är främst att montera ihop produkter eller producera arbetsintensiva varor.

"Maquiladoras are generally engaged in assembly activities, combining inexpensive Mexican labor and material with foreign technology, components and capital."¹¹

Produkter som produceras eller monteras ihop i Mexiko exporteras sedan tillbaka till ursprungslandet eller till ett tredje land. Den vinst landet får av denna industri är bla fler arbetstillfällen, vilket skolar arbetsstyrkan, och en ökad industrialisering (se även avsnitt 3:1).

Maquiladorerna ger utländska företag möjligheten att dra nytta av Mexikos billiga arbetskraft, den stora framgången med maquiladorerna har gjort att regeringen nu satsar på etablerandet av dessa industrier i hela landet inte bara vid gränsen, även fast den största koncentrationen av maquiladorer fortfarande finns där. Från början var maquiladorerna textilproducenter, men nu har de spritt sig till sådana sektorer som elektrononik, skog och metallprodukter.

Även om arbetskraftsintensiv produktion fortfarande är maquiladorernas kännetecken så börjar de nu bli mer teknologiskt sofistikerade.

Det finns för närvarande tre typer av maquiladorer:

"1. Subsidiary: a wholly owned subsidiary of a foreign company, allowing for the greatest possible degree of control and operational flexibility for the foreign investor. A majority of the more than 2.000 Maquiladoras operating in Mexico are subsidiaries.

2. Shelter programs: a Mexican-owned operation which shelters its foreign investors from the ordinary risk of ownership. The foreign customer provides the raw materials, machinery and equipment. The Mexican concern exists solely to manufacture or assemble the goods for the foreign investor. By this means, the foreign investor acquires control over the maquiladora operation while maintaining a low level of exposure in Mexico. This is the fastest growing segment of the industry and is the most popular type for small to medium sized manufactures.

3. Contract Operations: manufacturing is contracted out to a Mexican company that is already in operation, thus avoiding the costs involved in setting up either the shelter or the subsidiary. Both the foreign firm and the Mexican contractor set the prices, quantities of production and the dates and locations of delivery."¹²

Man behöver bara ta sig till den mexikanska gränsen för att inse vad som nu för tiden krävs för att hänga med i den globala konkurrensen. Frihandelszonen har blivit en stark magnet som dragit till sig många företag från USA bla General Motors, Ford, General Electric, GTE Sylvania, RCA, Westinghouse och Honeywell. Anledningen är att de vill producera varor billigt för USA-marknaden.

"Tillväxten har varit explosionsartad, från 620 maquiladoras med sammanlagt 119 550 anställda 1980 till 2 200 fabriker med över 500 000 mexikanska anställda år 1992."¹³

3:3 Ekonomiska effekter av maquiladorindustrin

Idag blomstrar maquiladoraindustrin anledningen till detta står att finna i bla de ökande antalet privatiseringar samt undertecknandet av NAFTA, mellan 1986 och 1990 ökade Mexikos inkomster av utlänsk valuta som härör från maquiladorerna från 5,4% till 8,1%.¹⁴ 1992 ökade exporten av varor producerade i maquiladorer med 18% jämfört med resten av industrisektorn som ökade med 6% ger det en tydlig bild av maquilans betydelse för Mexikos ekonomi. Om man inte räknar med olja så står maquiladorerna för mer än 50% av industriexporten.

"1970 fanns det i Matamoros 23 maquilas som sysselsatte 2, 500 människor, 1975 var siffran 40 maquiladoras och 9, 778 människor. 13 år senare (1988) hade antalet maquiladoras stigit till 68 och de sysselsatte 29, 383 människor."¹⁵

En bidragande del i Mexikos ekonomiska utveckling är undertecknandet av frihandelsavtalet, NAFTA, 1994, detta avtal har bidragit mycket till att öka tillväxten i landet.

"In the first two years of operation under the new rules of NAFTA, Mexico`s 15 foreign banks made a profit of 1.3 billion dollars. This represented 41% of Mexican bank profits in 1995. These banks cater to a select group of fewer than 500 of Mexico`s largest companies, which togeheter control most foreign trade. Just three of these fifteen banks-Citibank, JP Morgan and the Spanish bank, Santander-accounted for 81% of those profits."¹⁶

Närheten till USA, den billiga arbetskraften, fördelaktiga växelkurser samt nästintill obefintliga miljölagar har gjort att Mexiko än så länge lyckats konkurrera direkt med tex Sydostasien om investeringar, även om det nu finns tendenser som tyder på att det kommer att ändra sig i framtiden.

3:4 Sammanfattning

Bracero programmets avslutande (1964-65) är en av anledningarna till maquiladorernas uppkomst, Mexiko var mer eller mindre tvungna att bygga upp en industri som kunde sysselsätta alla de som nu förrut arbetat i USA. Som sägs i avsnitt 3:2 så används de traditionella maquiladorerna till monteringsarbeten, däremot de nya som byggs har en högre grad av teknologi. Det viktigaste är ändå de ekonomiska effekterna av industrin då det är de som motiverar regeringen att fortsätta utveckla sektorn. Regeringen ser miljöförstöring och en ökad socialutslagning som det pris de får betala för att få en ökad industrialisering och konkurrenskraft och som vi ser i avsnitt 3:3 så finns det ingen anledning för regeringen att dra ned på antalet, snarare tvärtom, industrin blomstrar.

4. Ekologi och graviditet

4:1 Nogales vs Nogales

Följande text baseras främst på tv programmet First Tuesday och deras repotage om maquiladoraindustrin, programmet sändes på Discovery channel.

Filmen börjar med att belysa förhållanden för människor i tvillningstäderna Nogales, på den mexikanska sidan är landskapet ödelagt. Området är nedsmittat av giftavfall i floderna, i jorden och i luften till och med stadens sopptipp används som dumpningsplats för kemiskt avfall. Ungefär 2 kilometer därifrån ligger USA och Nogales, Arizona, här berättar Jimmy Teyechea, själv döende i cancer, bla om hur många människor som bara på hans gata som består av 18 hus, har 14 personer insjuknat i cancer och 7 av dem avled. Han berättar vidare hur han och hans kamrater börjat dokumentera cancer och liknande sjukdomar i staden tex har de dokumenterat 25 fall av njur och levercancer på en enda gata. Jimmy gjorde en annan skrämmande upptäckt angående lupus -en immun sjukdom som kan vara dödlig- Nogales har det högsta antalet dokumenterade fall av lupus i världen. Enligt Jimmy är anledningen till den ovanligt stora mängden av cancerfall att företagen i Nogales, Mexiko använder kemikalier i sin produktion. Dessa företag flyttade till Mexiko för att undgå USA:s stränga och dyra arbets och miljölagar- fabrikerna kallas som vi vet för maquilas.

Bland de farligare ämnena som släpps ut återfinns: bensen, etylbensen, toulen och xylen, alla dessa ämnen är mycket giftiga, bensen vet man är kraftigt cancerframkallande och alla dessa kemikalier används frekvent inom maquila industrin.

4:2 Tre mödrar i Mexiko

Effekterna av miljögifterna märks först vid födslar, många av de kommande mödrarna i Matamoros har utsatts för dessa kemiska substanser. Det finns inga säkra siffror vad gäller utvecklingen av barn födda med permanenta defekter men de läkare som arbetar längs gränsen vet att de ökat kraftigt längs hela gränsen de senaste åren. Anledningen till att företagen först kom till Mexiko var för att dra nytta av den billiga arbetskraften. Hundratusentals människor har sökt sig till maquila området, pga att ett arbete inom denna industri innebär en möjlighet att förbättra sin levnadsnivå, man kan likna det vid den irländska utvandringen till USA. I samarbete med fabriksägarna är Mexikos statliga fackförbund och de bestämmer vilka som skall få anställning.

Från sitt kontor på Ritz Hotel i Matamoros försvarar ordföranden av maquila förbundet Fred Quintana anställningspolitiken, politiken går ut på att anställa främst kvinnor och enligt Fred beror detta på att kvinnor är lugnare och arbetar bättre. Han fortsätter:

"I början underminerade det kulturen härnere, eftersom mannen, som dominerar här, inte kunde få arbete. Fäderna kunde inte få arbete. Vem får alla jobben? Hustrurna, systrarna och döttrarna. Det finns en tendens att anställa kvinnor för deras fingerfärdighet...deras närvarosiffror...och av arbetsledningsskäl. De är lättare att hantera."¹⁷

Maria del Rosario födde för två år sedan en dotter med mentala och fysiska handikapp. Hon gav kemikalierna på fabriken skulden för dotterns handikapp, även om det inte gjordes någon medicinsk undersökning. Efter 20 års tjänst skyllde företaget, Kemet, på frånvaro och sparkade Maria. Maria gick uti hungerstrejk, efter 52 dagar och utan att ta på sig något ansvar betalade Kemet 5000 pund samt lovade att ta hand om både Maria och dotterns vård i framtiden. Generellt sätt vågar inte maquila kvinnorna uttala sig av rädsla för att förlora sina jobb men First Tuesday lyckades hitta några som arbetat på Kemet och som också de fött missbildade barn.

"Leonore Rocha har fem barn. Tre av dem är svårt handikappade."¹⁸

Leonore har arbetat på Kemet i 10 år, hennes treårige son lider av spina bifida dvs en missbildning på ryggraden som resulterar i förlust eller kraftig försämring av gångförmågan. Hans tvillingbror dog vid födseln.

"Lucrecia Torres arbetar med samma kemikalier. I fjol födde hon ett svårt missbildat barn som dog efter tre dar. Barnet som avled hade hjärt och andnings defekter och sex fingrar på ena handen samt en fot med sex tår."¹⁹

Nazaria Flores har tre friska tonårsdöttrar, men ville ha en son. Hon arbetade på Kemet i 15 år.

"När jag blev med barn, arbetade jag vid monteringsbandet. Men när någon blev sjuk, fick jag jobba vid svetsen. Det var farligt. Man kunde inte undgå att andas in rökgaserna. De strömmade ut hela tiden."²⁰

Nazarias barn föddes med den ovanliga defekten anencefali, vilket bokstavligen betyder utan huvud, barnet föddes utan hjärna.

Kemet Corporation of South Carolina gav First Tuesday detta uttalande:

"I 20 år har Kemet bedrivit sin versamhet i Mexiko enligt samma miljö-, hälso- och säkerhetsregler som i USA- som är strängare än lagen kräver... Det finns inga bevis på någon koppling mellan miljöproblemen och dessa födsloskador."²¹

Enligt Fred Quintana har maquiladorerna den bästa arbetsmiljön i Mexiko, och de flesta fabrikerna har samma standard som amerikanska motsvarigheter. Han fortsätter:

"Alla företag här försöker skapa så god arbetsmiljö som möjligt."²²

Längs hela den 3200 kilometer långa gränsen börjar människor nu frukta nedsmutsningen, man börjar frukta att hela gränsområdet har blivit ett gifthelvete.

4:3 Nedsmutsningen

I Brownsville, Texas föddes för tre år sedan tre barn med anencefali inom loppet av 36 timmar, på ett mindre sjukhus. Enligt läkaren är detta mycket ovanligt, vanligt är att man som läkare ser ett fall av anencefali vart femte eller vart tionde år absolut inte tre fall under loppet av 36 timmar. Dr Rocco och hennes kollegor försökte ta reda på varför deras stad så plötsligt blivit offer för denna epedemi. De talade med ett antal familjer, däribland de tre drabbade, och många av dessa tog upp möjligheten av kontaminering från fabrikerna på andra sidan gränsen. Dr Rocco tog del av miljölaboratoriet i Bostons resultat, de företog mätningar i Mexiko just vid denna tidpunkt.

"Miljö-laboratoriet i Boston hade undersökt föroreningar vid bevattningskanalerna som löper intill maquilafabrikerna i Mexiko. Den gjordes samtidigt som många av mödrarna blev gravida med de barn som senare föddes med neuralrörsdefekter, 1991. Och undersökningen fann höga nivåer av giftämnen i bevattningskanalerna längs med fabrikerna. Ämnen som ger cancer, sköldkörtelsskador och fosterskador. Man hittade tex lösningsmedlet Xylen i kanalerna vid General Motors fabrik, på en nivå som var 6000 gånger högre... Vid Stipenfabriken var nivån 52000 gånger över tillåtet värde i USA."²³

Man fann också metylenklorid också det ett starkt cancerframkallande ämne i mängder som översteg det tillåtna i USA med 215000 gånger.

Alla är dock inte glada över det intresse som miljöaktivisterna visar området enligt Fred Quintana kan man åka var som helst i USA och Mexiko ta ett jordprov och få fram spår av förgiftning och han menar att den inte är högre vid maquilaindustrin än någon annanstans. Företagen dumpar sitt avfall i kanalerna dessa kanaler leder sedan till Rio Grande vilken är bla Brownsvilles vattenreservoar. 160 mil av gränsen utgörs av Rio Grande, en av världens smutsigaste floder. USA:s lag kräver att avfallet från fabrikerna ska tas om hand i USA men många företag dumpar ändå sitt avfall på den mexikanska sidan av gränsen.

"On 3 October 1991, Reyes, deputy environment and urban development minister, said that the Mexican goverment`s environmenal agency had acknowledege that 50 percent of the maquiladora plants near the U.S. border were producing toxic waste. The deputy minister admitted that the Mexican goverment had failed adequately to enforce regulations specifying that toxic wastes produced by such plants must be returned to the country supplying the inputs responsible for the toxicity. He also said that many maquilas currently lack necessary equipment to safely dispose of the toxic wastes they generate. Waste material is often dumped in vacant lots, resulting in soil and water table contamination."²⁴

Bristen på miljölagar och straff för brott mot dessa utnyttjas av de amerikanska företagen.

"För tre år sedan beslagtog vi 175 tunnor PCB på väg från Denver för att dumpas illegalt i Warres. Och det var en ren tillfällighet (att de grep dem)."²⁵

De tunnor som företagen använder för att förvara avfallet i, dyker efter användning, upp i förorterna där de bla används för att förvara dricksvatten åt barn i. First Tuesday bad ett oberoende laboratorium undersöka jord och vattenprover från bostadsområden intill maquilafabrikerna i Matamoros:

"Halten av klorerade fenoler är extremt hög och ytterst farlig. Kvicksilver och blyhalterna är oroväckande höga. Förekomsten av andra metaller tyder på miljöförorening."²⁶

Forskarna är oense om orsakerna till sjukdomarna i gränsområdet de talar om genetiska faktorer, fattigdom, miljömässiga problem eller en kombination av alla tre.

Virginia Barajas offrade sitt jobb i kampen för en bättre arbetsmiljö:

"När jag fick upp ögonen för hälsa och säkerhet hittade jag många fel. Utsugen som skulle avlägsna rökgaserna fungerade inte riktigt. Jag såg det som ett av de värsta problemen. Kvinnorna tvingades in i rökgasen. Sen hade gravida kvinnor kontakt med klorföreningar och tinner. Det skadar deras barn på sikt. Jag gick till företaget och påtalade problemen. Jag ville lösa dem för att undvika skador på mödrar och barn. Då sa företaget att jag inte skulle lägga mig i såna saker. Om jag fortsatte lägga mig i så skulle de bestraffa mig."²⁷

Virginia är aktiv inom fackföreningsrörelsen och hoppas på nytt arbete i en annan maquila, det kan dock vara svårt för kvinnor i Virginias situation att få ett nytt jobb pga att fackförbundet i samarbete med företaget kontrollerar anställningarna mycket hårt. Den som retar ett företag eller fackförbundet blir svartlistad och kan få gå väldigt lång tid utan ny anställning, Virginia har varit utan arbete i tre år. Några av offren på den amerikanska sidan söker dock ersättning, i Brownsville, Texas har 22 mödrar till barn med neuraldefekter stämt 93 företag som har maquilas för att de orsakat fosterskador. Fred Quintana avvisar deras krav:

"Förbundet kan inte lägga sig i för de åtalar företagen - inte oss. Men vi anser att åtalet är grundlöst. Det är mycket som måste bevisas. Vi anser inte att vi är ansvariga för några sjukdomar."²⁸

Ett annat stort problem är analfabetism och det faktum att arbetarna inte kan vare sig läsa eller förstå engelska.

"We`re now working with plenty of chemicals that are not allowed in the United States because of their effects, and because the instructions on handling them are written in English, the women do not know what they are working with."²⁹

Detta är ett otroligt riskmoment inte bara för miljön som helhet utan också för de människor som arbetar med livsfarliga kemikalier utan att veta om det. Ett annat exempel på hur lite regeringar och företag bryr sig om vår gemensamma miljö är inrättandet av den relativt nystartade organisationen WTO (World Trade Organization).

"Ett amerikanskt företag som odlar frukt i Mexiko använder en pesticid (bekämpningsmedel) som lämnar kvar giftrester på frukten; dosen håller sig inom den internationella normen men är högre än den som delstaten Kalifornien tillåter. Företaget kan då övertala den mexikanska regeringen att pröva den kaliforniska normens överensstämmelse med WTO. Kalifornien skulle inte kunna överklaga en fällande dom i vare sig kaliforniska eller federala domstolar."³⁰

Som vi ser i fotnoten ovan så kan alltså WTO besluta saker som sedan inte går att överklaga även om vi vet att de är farliga, och som vi ser nedan så kan WTO i kombination med tex NAFTA alltså användas till att hindra enskilda länder eller regioner från att införa hårda miljölagar.

"NAFTA will also almost certainly degrade environmental standards. For example, corporations will be able to argue that EPA [Environmental Protection Agency] standards are violations of free-trade agreements."³¹

Det som dock är mest skrämmande i den här miljöhärvan är kanske ändå inte att våra länder styrs av en handelsorganisations uppfattning om vad som är bra eller dåligt för miljön utan att enligt de flesta experter är detta bara början på problemet.

4:4 Sammanfattning

I kapitel 4 ser vi klart och tydligt att miljöutsläpp inte är beroende av nationalstats gränser hur gärna vi än vill det, vi kan också med skrämmande klarhet se att bara för att tex xylen färdats en bit med tex grundvattnet så är det fortfarande lika farligt för människor. I kapitlet tas också upp de effekter som utsläppen har på nyfödda barn i Mexiko, med hjälp av First Tuesdays dokumentär presenteras en skrämmande bild av oss människor. I avsnitt 4:3 visas med hjälp av mätningar gjorda av miljölaboratoriet i Boston lite om de mängder som olika företag släpper ut och de är alla mycket högre än normen i USA. Jag har tyvärr inte hittat några liknande siffror om Europa det hade varit av intresse att jämnföra dem med varandra.

5. Kvinnor, löner och fackförbund

Innan jag börjar utveckla detta avsnitt vill jag poängtera att jag gör samma definition av arbetare, löneslav, proletär etc som Leslie Sklair gör i sin bok "Assembling for Development" nämligen att det med arbetare generellt menas kvinna! Anledningen till denna definition, som för övrigt gäller för hela uppsatsen, kommer i detta avsnitt att bli mycket tydlig.

5:1 Kvinnor i maquiladorerna

En intressant detalj med hela maquiladorasektorn är att den som nämns tidigare (se avsnitt 3:1) byggdes upp för att absorbera överskottsarbetskraft, dvs manlig överskottsarbetskraft från USA, men som vi kommer att se så är det uteslutande kvinnor som får/fått anställlning inom maquiladorerna, medans männen kan vi anta sysselsätter sig med annat tex inom den informellasektorn.

Nu kan man fråga sig varför företagen favoriserar kvinnorna när det traditionellt i Mexiko (och resten av världen) alltid varit mannen som räknats som familje försörjare. En annan viktig sak att fråga sig här är också varför de hela tiden vill att den kvinnlig arbetsstyrkan skall bli yngre och yngre. Professor Valdes-Villalva vid Colegio de la Frontera Norte i Juarez, säger:

"Vi har börjat se fler och fler fjortonåringar i fabrikerna. På grund av det intensiva arbetet blir folk snabbt utbrända. De som varit här i tre-fyra år är inte lika effektiva längre. De får problem med synen. De får allergier och njuråkommor. De blir mindre produktiva."³²

En annan anledning än den som näms ovan, dvs bättre syn, är att yngre kvinnor har mindre och smidigare fingrar som lättare klarar av att hantera de allt mindre elektroniska komponenterna i tex IBM och Apple datorer. På senare tid har det dock skett en ökning av antalet män inom sektorn. En viktig anledning till att företagen anställer kvinnor framkommer i avsnitt 4:2 "tre mödrar" där ordföranden för fackförbundet i Matamoros påpekar att de anställer kvinnor därför att de är lugnare och lättare att kontrollera. Detta beror på att män varit ute på arbetsmarknaden längre och i högre grad än kvinnor och därför har en större erfarenhet när det gäller att organisera sig och stå emot förtryck.

"1975 arbetade 57, 850 människor inom maquilasektorn, av dessa var 12, 575 män och 45, 275 kvinnor, procentuellt sett bestod arbetsstyrkan av 78.3% kvinnor. 1980 var 102, 020 människor sysselsatta inom maquilasektorn, av dem var 23, 140 män och 78, 880 kvinnor dvs 77.3% av arbetsstyrkan var kvinnor. 1988 hade siffran stigit till 267, 127 människor totalt sysselsatta, av dem var 95, 524 män och 171, 603 kvinnor procentuellt hade kvinnornas antal "sjunkit" till 64.2% av arbetsstyrkan."³³

Vad denna nya utveckling beror på kan det givetvis spekuleras i det kan tex bero på en ökning av antalet maquiladorer och på så sätt ökar andelen män statistiskt. Min åsikt är att det beror på att de nybyggda maquiladorerna är mer teknologiskt utvecklade och detta kräver utbildad personal i större utsträckning och de är främst män. Jag tror också att det kan bero på att maquiladorerna börjar mer och mer betraktas som ett hög status arbete dvs bättre betalt, mer teknologi osv Detta har alltid historiskt sett lett till att kvinnorna konkurrerats ut av män.

5:2 Löner, boende och mat

Innan vi börjar detta avsnitt skall vi studera lite statistik över fattiga och rika i Mexiko för att få en uppfattning om skillnaderna dem emellan.

"1980 levde 16.6 % av Mexikos befolkning i fattigdom, 1989 hade den siffran ökat till 22.6%. 1980 levde 2.5% av Mexikos befolkning i extrem fattigdom, 1989 hade den siffran stigit till 7.3%."³⁴

"In 1995, the combined wealth of Mexico`s 15 richest individuals was 25.6 billion dollars-the equivalent of 10% of the country`s estimated GDP."³⁵

Maquila arbetarna bor i "colonias" oplanerade bostadsområden som vuxit fram runt gränsstäderna. Myndigheterna har inte hunnit med utvecklingen, moderniteterna är få tex Leonore Rocha har tur hon bor nära en vattenkran, i ett hus utan dörrar eller fönster. Fred Quintana:

"Den mexikanska kulturen kan vara underbar... Folk undrar hur de klarar sig på 13 dollar om dan. Deras sätt att göra det är... att låta en,två eller tre av familjens medlemmar arbeta. En dotter, bror, far eller mor... På den samlade lönen klarar man sig i Matamoros. Det blir inget lyxliv. Men levnadsstandarden här är högre än i centrala Mexiko."³⁶

Framtiden för arbetarna inom maquiladorerna ser dock inte ljus ut de amerikanska ägarna söker efter ännu billigare arbetskraft på annat håll.

"Många är utrustade med den allra senaste högproduktiva teknologin. Trots att de mexikaner som arbetar i moderna fabriker har en produktivitet som är jämförbar med amerikanska löntagares, är den genomsnittliga timlönen i maquiladoras bara 1,64 dollar, medan den i amerikanska fabriker är 16,17 dollar."³⁷

Företagen kommer att flytta till de områden där de gör störst vinst och om det är inom NAFTA eller inte spelar ingen roll. De regioner som idag har lägre löner ligger främst i Asien, det är länder som Kina, Singapore och Indonesien som med hjälp av lägre löner kan konkurrera ut maquiladorerna.

Enligt Fred Quintana har företagen i Matamoros svårt att konkurrera med just fjärran östern och detta hävdar Fred beror på de höga lönerna som arbetarna i maquilasektorn får.

Amerikanska företag betalar som vi ser mycket lägre löner till sina