Wanja talar ut om makten
och sveken

Yelah.net har genom att utge sig för att vara en kristen skoltidning fått en exklusiv pratstund med Wanja, som punktligt dyker upp till den nedlagda sossetidningen Arbetets gamla lunchrestaurang Bodoni i Malmö. Iklädd lösskägg och solglasögon mutar Wanja till sig rabatt på lövbiffen och tar med viss svårighet pga skägget en klunk av sin lättöl. Lokalen är dunkelt upplyst, ur högtalarna ljuder Phil Collins ”Just another day in paradise” och ett stilla regn trummar mot fönsterrutan.

Yelah: Jaha, Wanja Lundby-Wedin, kul att du ville komma hit.

Wanja: Mmm…(ser sig omkring och viskar)…men jag fattar inte varför vi tvunget skulle ses här av alla ställen.

Yelah: Det är billigt, lätt att få bord….

Wanja: …OCH ett sossehak. Jag känner mig iakktagen. Ser du inte hur servitrisen tittar på mig. Läs hennes läppar nu när hon viskar med bartendern. ”Klassförrädare”, säger hon. Hur tror du att det känns?

Yelah: Men, jag förstår inte riktigt. Vad är problemet med att vi är på ett ”sossehak”? Jag trodde inte du eller LO hade nåt otalt med sossarna. Rent historiskt har ni väl snarare haft en väldigt vänskaplig relation.

Wanja: Jag vet nog vad du vill säga: (Pratsjunger med tillgjort barnslig röst) ”LO och Socialdemokraterna sitter i samma båt och det är inte de som ror, ror så svetten lackar, och fiskar som kittlar kittlar inte heller…”

Yelah: ….hehe…nej, det var inte riktigt vad jag tänkte säga och allvarligt talat så förstår jag inte riktigt vad du menar heller Wanja Lundby-Wedin.

Wanja: Nej, jag kan tro det. Men jag ska säga dig att LO har gått vidare. INGEN ska komma och säga att vi inte ser framåt, att vi inte är ett modernt fackförbund. Om socialdemokraterna vill prata klass och (barnslig röst igen) ”ta tillvara folkets intressen” och vara allmänt bakåtsträvande så kan de väl göra det. Om de inte kan acceptera att det är en ny tid nu med nya, MODERNA sätt att skaffa fram jobb, så visst, låt dem gå i graven. Men vi i LO tänker nytt.

Yelah: Då menar du alltså, om jag förstår dig rätt, att ni väljer att gå på den nya regeringens linje vad gäller jobb och arbetsrätt. Det är ju minst sagt överraskande. Kan det möjligtvis ha någonting med din plats i det av regeringens instiftande nya globaliseringsrådet att göra?

Wanja: Menar du att jag skulle vara köpt? Att jag inte kan tänka självständigt? Att jag inte är min egen kvinna? Va?

Yelah: Nej, jag menar inte så, men är ju ganska svårt att undvika att göra en koppling mellan att LO:s ordförande samarbetar med den borgerliga regeringen och det faktum att LO för egen del har haft en minst sagt lam hållning till förslaget om a-kassan och dessutom aggressivt kritiserat både Syndikalisterna och de egna fackklubbarnas försök att med radikala medel hindra regeringen från att driva igenom sitt arbetar – och kvinnofientliga förslag.

Wanja: (Slutar tugga och drar ner solglasögonen på näsan) Vem tror du att du är egentligen? Lenin? Hahahahahaha….

Yelah: …mmm…det var kul Wanja. Verkligen.

Wanja: Hahahaha…..eller Marx kanske…..hohohohoho….

Yelah: Vad tycker du egentligen om förslaget om a-kassan Wanja?

Wanja: (Blir allvarlig igen) Det… är ett bra förslag!

Yelah: Jaha? Men hur kommer det sig då att LO driver en kampanj mot förslaget med namnsinsamlingar och demonstrationer och…

Wanja: Åh, de är så lurade där nere på botten. Men de drar till sig publicitet och det är bra för LO. Jag menar för mig. Hade det inte varit för SAC:s dumheter och Transports radikala trams hade jag ju inte kunnat smöra för Fredrik och då hade jag kunnat glömma min plats bland de riktiga höjdarna. Jag är så trött på allt trams om fackliga rättigheter, klasskamp och folkbildning. Som jag brukar säga: ”I have thought about class and it's bullshit!”

Yelah: Men det där var det väl Margaret Thatcher som sa ändå.

Wanja: Hrm…fan vilken seg lövbiff det här är! Nästa fråga tack.

Yelah: Visst. Så du menar alltså att din och den övriga LO-toppens kritik mot SAC och de egna fackklubbarna var ren strategi för att så att säga kunna alliera er med alliansen.

Wanja: Är det inte smart, så säg! Jag är ett geni. Wanja Einstein Lundby-Wedin.

Yelah: Alltså, det är ju kanske lite ostrategiskt av dig att gå ut till pressen med det här egentligen. Hade jag varit i dina kläder hade jag kanske valt en lite mer diskret hållning. Det här kan ju innebära slutet både för dig och för LO. Du måste ju förstå att det är ett kontroversiellt erkännande det här.

Wanja: Är du dum eller? Jag skulle aldrig tala ut till pressen. Så sugen är jag inte på giljotinen.

Yelah: Nähä…men nu har vi ju suttit här och pratat i över en timme…

Wanja: Men du är väl inte från pressen? Du sa ju att du skrev ett skolarbete om kristen matlagning, eller vad det nu var?

Yelah: Just det. Vi säger väl så, Wanja. Tack för att du ville komma hit!