In Memoriam: Massoud
afghanen 1952-2001

Massoud, utbildad arkitekt, hade stridsvana redan från 1970-talet. Det var i samband med Sovjets invasion av Afghanistan 1979 som han blev ett namn som hördes även utanför landets gränser. Från Pansjirdalen i norra Afghanistan drev han ut Röda Arméns och blev deras mest ihärdiga motståndare.

Massoud anslöt sig redan som student till den islamska rörelsen, och drömde om en islamisk demokrati, något han inte såg som en möjlighet vare sig under Sovjetstyret eller under de nuvarande talibanska fundamentalisternas regim. Under sovjetockupationen ville de styrande i Kabul, den regering Röda Armén kommit för att backa upp, ogärna erkänna att Massoud hade något stöd eller någon armé överhuvudtaget. Dock så lyckades Massoud och hans mannar att 1983 förhandla fram ett års eld upphör med den sovjetiska armén, något han säkerligen inte lyckats med om motståndarsidan trott att de utan problem skulle kunna besegra honom. Det året gav honom tid att utveckla och planera de militära strategierna, och han avancerade snart genom Afghanistan.

Han blev gerillakrigaren mot en av världens största krigsmaskiner. När den sovjetiska ockupationsmakten drog sig tillbaka över gränsen 1989 var det inte bara för att ryska mödrar och fruar fått nog, det stod också klart att Massoud, förutom som ypperlig militär strateg, också hade haft det afghanska bergslandskapet till sin fördel och varit omöjlig att besegra. 1992 föll kommunistregimen i Kabul, och Massoud marscherade in med sina styrkor i den av krig sönderslitna huvudstaden för att bli försvarsminister i Rabbanis regering.

Under mer än tio år av krig hade olika grupperingar formats under ledning av krigsherrar, och de kommande åren kom att präglas av en politisk instabilitet, som 1996 resulterade i att talibanerna med Pakistans stöd tar över Kabul.

Massoud återvände till Pansjir för att återigen strida för Afghanistan, fritt från utländska interventioner, som han drömt om. Kanske som en liten paradox fick han under de följande åren stöd och vapen från den forne fienden Ryssland. En annan allierad var Iran.

I april i år reste han runt i Europa, där han bland annat mötte politiker i Frankrike och Bryssel, där han bland andra mötte Javier Solanas. Det var ett försök att påminna västvärlden om Afghanistans existens och motståndsrörelsens skriande behov av stöd. Det var främst i Frankrike Massoud och hans kamp redan från början fått gehör, kanske för att Massoud talade franska och inte hade några problem att få fram sitt budskap. I juni kom medlemmar från franska parlamentet för att besöka honom i Pansjirdalen. Han vädjade återigen om stöd att få ett slut på den utländska närvaron i Afghanistan. Han syftade på talibanregimen vilken sprider terror över sitt folk.

Massoud menade att talibanerna inte bara stöds av Pakistan, utan att de till stor del även är pakistanier, och att de därmed bör lämna det afghanska folket i fred. Anledningen till den pakistanska inblandningen är att i Afghanistan, som består av flera folkgrupper, tillhör majoriteten Pashtoner. Den är den största folkgruppen i Pakistan.

Massoud själv var Tadjik, som utgör 25 procent av Afghanistans befolkning. Massoud, som var shiamuslim, menade att det extremistiska sätt på vilket talibanerna (sunnimuslimer) styrde det afghanska folket, inte på något sätt anknöt till den toleranta islam han själv alltid förespråkat.

På frågan om demokrati var möjligt i Afghanistan svarade Massoud att den enda lösningen för landet var en demokrati genom val där samtliga medborgare var fria att delta. Han poängterade att även kvinnor skulle ha rätt att rösta, bli valda till politiska poster, arbeta och studera, något som var en omöjlighet i talibanernas Afghanistan där kvinnor och flickor inte ens har en självklar rätt till läkarvård.

Söndagen den 9 september, två dagar före attentaten i USA dök två arabiska journalister upp i Massouds högkvarter, i norra delen av landet, med en önskan om en intervju med den legendariske gerillaledaren. Men i stället för film var kameran laddad med sprängämnen.

Först hette det att båda journalisterna och en av Massouds närmaste män avlidit, medan Massoud själv klarat sig undan med några skråmor. Rapporten utvecklades sedan i kommunikéer till splitterskador i ena foten. Sanningen var den att Massoud fick svåra skador i huvudet och fördes med helikopter till ett sjukhus i Tadjikistan, där han i fredags avled.

Söndagen den 16 september, efter nästan tre decennier i krig begravdes Ahmed Shah Massoud, Lejonet från Pansjir, och över tusen afghaner deltog i hans begravningståg. Han fick aldrig se det fria Afghanistan han drömde om. Nu tyder allt på att det folk han gav sitt liv för att försvara återigen kommer att bombas sönder och samman, denna gång av USA. Detta i vedergällning mot de talibaner och Usama bin Ladin, som utpekats som ansvariga för flygattentatet.

Fotnot: De två araber som utövade det attentat som tog Massouds liv uppges ha varit algerier, men även här nämns Usama bin Ladin som anstiftare.