Om makt och media på
Fritt Forum

Under rubriken "Makt och media - vem äger nyheterna?" höll journalisten Dan Josefsson föredrag i ett tält på forumområdet. Josefsson har tidigare arbetat på Rapport och ETC men arbetar nu som frilansare. Han har länge sysslat med mediakritik och vann Stora Journalistpriset 2000, vilket han vägrade ta emot i protest mot Bonniers kontroll över nyhetsdistributionen. Dan Josefsson har även redigerat en mycket aktuell bok vid namn "Välkommen till dramafabriken".

Josefsson inledde med att berätta om tidningarnas historia. I nyhetstidningarnas barndom fanns det många olika tidningar och de hade en klart uttalad politisk vinkling. Ledarsidor existerade knappt utan åsikterna vävdes in i artiklarna.

Men, i och med att annonser blev vanligare i dagstidningarna blev också intresset av ekonomisk vinst större för tidningsägarna. Konkurrensen mellan tidningarna blev större och de borgerliga tidningarna "vann striden" nästan överallt i Sverige. De borgerliga läsarna var en intressantare målgrupp för annonsörerna.

Därmed fanns i de flesta svenska städer endast en nyhetstidning, den borgerliga. För att inte hamna i alltför stor konflikt med läsarna skapades nu den så kallade Oberoende Journalisten. Inga politiska åsikter får lysa igenom förutom på ledarsidan och journalisten ska fungera som en neutral nyhetsrobot. Men, menar Josefsson, det finns inga neutrala nyheter.

Att från början välja vilka nyheter som ska publiceras och hur mycket plats de ska få uppta är ett politiskt ställningstagande. Och vissa saker är oerhört svåra att förklara utan att vinkla på ena eller andra sättet, till exempel Internationella Valutafonden (IMF), det nya pensionssystemet eller Ekonomiska Monetära Unionen (EMU). Detta vet journalisterna och följden blir att det är upp till politikerna vad som hamnar i tidningarna.

Det är nämligen accepterat att rapportera åsikter och vinklingar vid konflikter mellan till exempel politiker. Josefsson nämner fallet med Laila Freivalds lägenhetsköp som det rapporterades utförligt om i flera veckor. Där handlade det om en fråga som politikerna inte var överens om, till skillnad från när det nya pensionssystemet trädde i kraft, vilket skedde nästan helt utan debatt. Här var politikerna överens.

Men varför vågar inte journalisterna publicera vissa nyheter? Varför får inte till exempel fredliga demonstrationer större uppmärksamhet i media?

I Sverige, liksom i större delen av västvärlden, sker en koncentration av mediemakten. Ett litet antal stora bolag köper upp fler och fler små dagstidningar, radiokanaler och bokförlag. I USA har fenomenet länge varit känt. Där fungerar de flesta tv-kanaler som TV3 i Sverige med underhållning och reklam.

I USA är det också vanligt att samma bolag gör en långfilm som sedan marknadsförs i bolagets medier, leksaksfigurer av skådespelarna tillverkas i företagets leksaksfabriker, musiken från filmen släpps på företagets skivbolag och så småningom kan filmen visas på företagets tv-kanaler.

Exempel på sådana bolag är Disney och Viacom, och enligt Josefsson är Bonniers i Sverige på väg åt samma håll. Det hela hänger ihop med globaliseringen. Genom dylika gigantiska företag kan man påverka hela världsmarknaden på en gång. Att göra reklam för en produkt över hela världen samtidigt innebär givetvis mycket pengar för det reklamföretag som kan erbjuda sådana möjligheter.

I och med att samma bolag äger flera nyhetskanaler blir det lättare för anställda att byta arbetsuppgifter. Det finns flera exempel på chefer som flyttar mellan de olika tidningarna i Bonnierkoncernen i Sverige Detta är en av anledningarna till att journalisterna inte vågar skriva vad som helst i tidningarna.

Kritiserar du en chef eller skriver artiklar som kan anses politiskt vinklade, till exempel en lång artikel om en stor fredlig demonstration där åsikterna klargörs, riskerar du inte bara att förlora det jobb du har, utan också att bli ovälkommen på de andra medierna. Din gamla chef kan till på köpet när som helst börja på din nya arbetsplats.

Eftersom även journalister har familjer och andra ansvar vågar få ta risken. De vet att arbetsmarknaden är liten och möjligheterna att gå emot ledningen små.

- Man får se upp, för de tår man trampar på i dag kan sitta ihop med det arsle man måste slicka imorgon, som Josefsson uttryckte det, citerandes Lars Norén.

I Sverige finns i dag inga lagar mot mediekoncentration. Det skulle inskränka på allas rätt att äga medier heter det.

- Medierna är en viktig del i en demokrati, ska då medierna drivas med vinstintresse? Frågar sig Dan Josefsson. Hur skulle det se ut om andra delar av den demokratiska apparaten drevs med vinstintresse: till exempel riksdagen?

Tyvärr blir resultatet att gatstenar och våld fungerar, det är ett effektivt sätt att nå ut till befolkningen med en åsikt. Att gå med i en fredlig demonstration får inte på långa vägar lika stor uppmärksamhet.

Josefsson presenterar inga färdiga svar på hur problemet kan lösas bäst. Han menar dock att mångfalden inom nyhetsbranchen är otroligt viktig och ett ökat presstöd skulle antagligen kunna göra det lättare för mindre tidningar att göra sig hörda. Man måste också börja betrakta journalisterna som människor, individer, och journalisterna måste kunna redogöra för sin egen inställning. En presentation av journalisterna som människor skulle göra nyhetsbevakning mycket mer ärlig.