Vem är rädd för Metro?

Nästa morgon delar hundratals ungdomar ut gratistidningen utanför tunnelbane-ingångarna, nu med namnet Mtg. Affärskonceptet har tappats och tunnelbanan har förlorat sju miljoner dollar eftersom kontraktet med svenskarna revs upp. Den store vinnaren heter Joaquín Lavín, högerpartiernas kandidat i det nyligen timade presidentvalet, ett val han förlorade hårfint. Hans uppbackare tänker inte låta segern rinna ur händerna igen.

I juli 1999 skrevs kontraktet mellan den chilenska, statliga tunnelbanan Metro SA och Metro Internacional, som är svenska Modern Times Groups avdelning för utlandslanseringar av konceptet. Några dagar senare lämnas den första anmälan mot tidningen in, av Felipe Lamarca som är vd för Sofofa, SAFs chilenska, inflytelserika motsvarighet. Lamarca är nära knuten till ledningen för Pinochetvänliga högerpartiet UDI och var ekonomisk rådgivare åt militärdiktaturen.

Metro försöker övertyga ANP, föreningen för Chiles dagspress, och Conasuch, tidningsförsäljarnas organisation, att den kommande gratistidningen inte är något hot. De har med sig statistik från tidigare lanseringar och kan sin läxa om situationen i Chile. För trettio år sedan såldes en miljon tidningar om dagen i Santiago. Sen dess har befolkningen fördubblats, men upplagan sjunkit till en tredjedel. Metro når till stor del de som inte tidigare köpt eller ens läst dagstidningar. Skulle inte nya tidningsläsare gynna också de andra dagstidningarna?

I oktober 1999 ska Metro börja sin utgivning i Santiago. Men ANP och Conasuch har inte låtit sig övertygas av argumentationen, utan lämnar in var sin ny stämning, och utgivningen måste skjutas upp tills utslaget kommer.

ANP domineras av tidningskonglomeraten El Mercurio och Copesa. Mercurio är Chiles mest inflytelserika dagstidning, och har alltid hållit sig väl med militärregimen. Mercuriogruppen, som ger ut 16 dagstidningar, fick lån på många miljoner dollar avskrivna av Pinochetregeringen. Copesa kontrolleras av en grupp företagsledare, bland annat två ministrar under Pinochet, nära knutna till pinochetist-partiet UDI.

Vd för Chiles pressförening ANP är Cristian Zegers Ariztia. Han är en av författarna till "Vitboken om militärens intervention i Chile". Den rättfärdigar militärkuppen och finansierades av CIA, enligt dokument som nyligen släppts fria i USA.

I Santiago finns minst 15 000 tidningsförsäljare. Knappt hälften är organiserade i Conasuch, som alltid har haft allvarliga konflikter med ANP och Mercurio-konglomeratet. För drygt ett år sedan minskade konflikterna plötsligt, när Ivan Encina blev ordförande. Encina stödde en fortsatt militärregim i folkomröstningen 1988 och högerns kandidat Joaquín Lavín i presidentvalet. Encina har fått hård kritik av Conasuchs revisorer och har tre stämningar mot sig för förskingring, men när det har knipit har Mercurio kommit till hans räddning. Mot sig har alltså Metro en allians mellan tidningsägare och tidningsförsäljare som aldrig tidigare funnits.

Skiljedomstolens utslag kommer 13 januari. Med tre röster mot noll slås fast att utgivningen inte är olaglig, i en dom på 22 sidor. Metro firar segern och utkommer nästa dag med sitt första nummer, i 120 000 exemplar. Tidningen ser ut som svenska Metro, delas ut på samma sätt och är slut på ett par timmar. Ingenstans i tunnelbanan ser man slängda tidningar; dem tar man med sig hem.

Den 16 januari vinner Ricardo Lagos presidentvalet med 188 000 röster mer än högerpartierna UDIs och RNs kandidat Joaquin Lavín. Storföretagen har satsat minst 50 miljoner dollar på Lavín, enligt en försiktig studie från regeringskansliet. Bland företagen finns tidningsjättarna Mercurio och Copesa.

Tre dagar efter nederlaget, den 19 januari, samlas politiska redaktörer för Mercurio, ANP, en ledare för UDI och olika företagsledare. För att vinna presidentvalet nästa gång, måste Lavin skaffa sig en bredare bas. Han har varit borgmästare för Storsantiagos rikaste kommun Las Condes och nu måste han ta ansvaret för en fattigare; La Florida, La Cisterna eller själva Santiago. Men tunnelbanan, som når en minoritet av Storsantiagos kommuner, går genom alla tre. UDIs bedömare jämför kartor över tunnelbanenätet med valresultatet och argumenterar att tidningen Metro skulle betyda att Lavín tappar mellan fem och sju procent. Hans seger skulle omöjliggöras. Mötet beslutar att "satsa allt" mot vad de kallar "den privilegierade och illegala situation som MTGs tidning fått."

En del av analysen är att Metro är svensk. Det betyder vänster. Olof Palme, mottagandet av 30 000 chilenska flyktingar, socialdemokrater vid makten. Därför kan inte Metro vara neutral. Misstänksamheten stärks av att Metros chefredaktör Rodrigo de Castro varit vice-vd för Analisis, en av de viktigaste tidskrifterna mot militärregimen. Han har nära kontakter med kristdemokraterna, som ingår i kommande presidenten Lagos regeringsunderlag. Metros nationella redaktör Francisco Marturel skrev en bok om högerpartiernas korruption och deras sex- och drogskandaler. Högerpartierna lyckades snabbt totalförbjuda boken, men ilskan och hämndbegäret finns kvar.

Nästa dag, den 20 januari, har facket Conasuch en stor annons i alla drygt 20 dagstidningar som Mercurio och Copesa äger. Den säger att Metros utgivning hotar tidningsförsäljarnas överlevnad. Annonsen finansieras under bordet av tidningsjättarna Mercurio och Copesa. Samma dag håller Conasuch en demonstration mot Metros utgivning, utanför Högsta Domstolen. Den lockar inter mer än ett tjugotal deltagare, av de minst 4 500 tidningsförsäljarna som enligt annonsen inte längre kan försörja sig på grund av Metro. Det hindrar inte att Mercurio ägnar den förstasidan, med stor färgbild.

31 januari klockan 12.00, ska president Eduardo Frei utse en domare till Högsta Domstolen. Frei, som tillhör samma koalition som den kommande presidenten Lagos, följer rådet han fått och utnämner Enrique Barros. Barros har nära relationer med högerpartiet RN, som vill stoppa utgivningen av Metro, men det vet inte Frei om.

Sex timmar senare har utnämningen kostat staten sju miljoner dollar.

Klockan 17.50, tio minuter innan Chile oficiellt går på sommarsemester, går ANPs och Conasuchs gemensamma överklagande igenom i Högsta Domstolen. Rösterna är fem mot noll, domen fyller knappt tre sidor. Tunnelbanan är statlig och får inte ägna sig åt företags-verksamhet utanför sitt huvudsakliga verksamhetsområde. Metro får inte spridas innanför spärrarna, inte heller använda samma namn som tunnelbanan. Metro har hunnit komma ut med tolv nummer, fler blir det inte denna gång.

MTG hade räknat med att det klara domstolsutslaget den 13 januari skulle betyda slutet på de juridiska problemen. Oron kommer först en vecka innan målet, efter att de informerats om ett korridors-snack där domaren i målet Ricardo Galvez sa att "Tidningen är Lagos kamouflerade tidning och jag åtar mig att förbjuda den." Då får MTG upp ögonen för att ANP anlitat en personlig vän till domare Galvez som advokat, och att Galvez ändå skulle åta sig målet. MTG anlitar advokater som hjälpt Pinochet att skriva 1980 års grundlag respektive lett pinochetpartiet RN, men det räcker inte.

Den 31 januari framträder Metros chefredaktör Rodrigo de Castro på TV7. "I mars kommer vi att ha en större upplaga än alla ANPs tidningar tillsammans." Det betyder 300 000 exemplar på vardagar, och signalerar att Metro tagit upp den kastade handsken.

Den första februari säger kommande presidenten Ricardo Lagos i ett radioprogram att Metros utgivning är värdefull för Chile. Det är en viktig signal, tidigare har varken han eller president Frei uttalat sig. Högerkandidaten Lavín ännu mindre, han låter andra sköta den delen av verksamheten.

Den tredje februari höjs tunnelbanepriset med tio procent, och ryktet sprids att det beror på förlorade intäkter för att kontraktet med MTG rivits upp. Tunnelbanan är ivrig att skriva nytt kontrakt. Metro beslutar att låta tidningshållarna hänga kvar, som ett tecken för alla att något saknas. I gratistidningen finns två sidor insändare om hur bra det var att ha tidningen i tunnelbanan.

Den 11 mars svärs Ricardo Lagos in som ny president för Chile. Metro hoppas att det ska betyda ett avtal som tillåter att tidningar säljs eller delas ut gratis i tunnelbanan. På så vis skulle MTG komma runt domstolsutslaget att tunnelbanan inte själv får ta del i distributionen. Tidningsförsäljarna skulle bryta ny mark och alliansen mellan tidningsutgivarna och försäljarna skulle brytas. Men veckorna och månaderna går och inget förslag till avtal kommer. Medan Metro lobbar och väntar gör huvudfienden Copesa om sin eftermiddagstidning La Hora ("timman") till gratistidning, som delas ut samtidigt, på samma ställe och på samma sätt som Mtg. Märkligt nog protesterar inte kioskägarna mot den nya gratistidningen, som de gjorde mot Metro... Det finns inga oficiella upplagesiffror i Chile, och båda parter försäkrar att de har den största upplagan. Eftersom La Hora är kopplat till flera storbolag i Chile har den mer annonser, och snart kommer franska Le Monde också att dela ut en gratistidning i Santiago. Hur länge till orkar Metro i Santiago?