Lovande emo från Kanada

Outside the Unbearable Grows
Mico
G7 Welcoming Committee

Den här typen av poppig och känsloladdad punk brukar få stämpeln "emo" och jag gissar att kanadensarna i Mico noga har studerat hur man låter som ett riktigt emoband. De harvar på i samma stil som Get Up Kids, Elliott eller Promise Ring för att bara nämna några exempel. Det finns egentligen ingenting som direkt skiljer Mico från andra band i genren, förutom att texterna är mer politiska än vad som brukar vara fallet annars.

Det är möjligen just texterna som gör bandet en aning intressantare än andra. Inte för att de är speciellt märkvärdiga, snarare ganska förutsägbara ibland, men det känns skönt att för omväxlings skull höra ett emoband som sjunger om samhället istället för enbart brustna hjärtan.

Jag brukar egentligen gilla den här typen av musik. Speciellt när banden har lyckats hitta bra melodier. Och det är framförallt det jag tycker Mico saknar. Jag kräver inte att de ska vara sensationellt nyskapande eller så, men starkare melodier och kanske lite mer personlighet hade inte skadat. Öppningsspåret Mirage är min favorit på skivan, men sedan blir låtarna alldeles för anonyma. Det är ganska bra, men vi har hört det här tusentals gånger förut. Och tyvärr ofta mycket bättre än så här, Mico.