Vad har vi att lära av
de militanta veganerna?

Denna nya rörelse fyllde ett tomrum inom djurskyddsrörelsen men gav upphov till nya problem.

Rörelsen som snart kallade sig Djurens Befrielse Front, ALF, kom att bli ett stort hopp och inspirationskälla för andra djurskyddsaktivister. ALF genomförde till att börja med flera aktioner i dagsljus med stora grupper av människor där man befriade djuren från deras lidanden. Men efter en tid övergick man till nattliga hemliga befrielseaktioner och skadegörelser på de företag eller institutioner som förbrukade djuren. Kanske var det för att straffen för aktionerna blev för kännbara, kanske av någon annan anledning.

Idag genomförs fem aktioner per dag av en gigantisk rörelse som ingen har kontroll över, inte ens ALF:s talesperson. Ingen förutom de som genomför aktionerna vet vilka som gjort vad eftersom varje grupp endast, och ibland inte ens det, lämnar ett pressmeddelande eller uttalande om varför de gjort den aktion de gjort. Över 200 aktivister har med tiden suttit i fängelse trots det avancerade hemlighetsmakeriet. ALF har en stödorganisation som ger hjälp till fängslade aktivister och som ger ut litteratur om ALF men den är så hemlig att det är en stor ansträngning att ens skaffa fram litteratur då man inte kan ringa dem om de inte svarar på brev. Jag intervjuade ALF:s talesperson på en pub i London sommaren 1987 eftersom jag då hoppades på att kunna påverka rörelsen i en mer demokratisk riktning men då ville han instruera mig i ett kodspråk och försiktighetsåtgärder vid vår framtida korrespondens. Jag var inte intresserad av sådant hemlighetsspel så det blev inte någon mer kontakt efter det.

Genom åren har ALF genomfört skadegörelser genom fönsterkrossning i slakterier, nedbränningar av pälsaffärer, befrielser av försöksdjur ur laboratorier, sönderslagning av bilar och hem som tillhör djurförsöksforskare, färgspreyningar av minkar för att göra dem obrukbara för pälstillverkning, videofilmningar för att visa hur djuren lever i slakterier eller försökslaboratorier med mera.¹ Vid en aktion då aktivister placerade en rökbomb i en pälsaffär som skulle skada pälskläderna höll man personal och kunder på avstånd med en pistol.² En gång lurades ALF med att de skulle ha förgiftat en speciell chokladsort för att de ville uppmärksamma företagets djurförsök.³ Falska bomber har också lämnats till företag i hotsyfte, likaså har bombhot getts med hänvisning till ALF.⁴ Hotbrev har skrivits och det har spritts rykten om s k "Hitlists", det vill säga listor på människor som skall skadas.⁵ Polisen har även uppgett att de hittat vapen i ALF-lägenheter. Att vara beväpnad verkar vara vanligt bland aktivisterna då man officiellt i ALF´s tidning International Rescue⁶ på ledarsidan rättfärdigar "självförsvar" då aktivisterna upptäcks av vakter vid aktionerna. Idag tillverkar en del miljöaktivister bl a livsfarliga fällor i marken med spetsiga pålar för att avhålla skogstillverkare.⁷

Antalet "djurskyddsaktioner" av detta slag har ökat dramatiskt. Enligt polisen genomförs minst fem aktioner per dag numera i England.⁸

EFTERFÖLJARNA

Efter hand har ALF inspirerat likande organisationer i bl a USA och Australien. I Sverige bildades Djurens Befrielse Front; DBF, 1985 men har till skillnad från sin motsvarighet i England fram till nu avhållt sig från skadegörelser i form av nedbränningar.⁹ DBF har hela tiden inriktat sig på hemliga befrielseaktioner av försöksdjur. Därför var det förvånande att dessa nedbränningsaktioner kom till Sverige 1994, tjugo år efter ALF bildades. Tyvärr tyder uttalanden från DBF´s nuvarande talesperson Emilie i Perstorp på att även DBF strävar efter att börja med nedbränningsaktioner.

De senaste åren har även en annan riktning inom den engelska rörelsen uppkommit. Grupperna har namn som Justice Department (Rättvise departementet) och Animal Rights Militia (Djurens rätts milis). De sänder regelbundet brevbomber till forskare och företag som är inblandade i djurförtrycksindustrin. Inte heller här vet man vilka som gör dessa rena terroristaktioner. Brandbomber har placerats i bl a MacDonaldsaffärer.¹⁰

Sedan en längre tid har Scotland Yard, d v s polisen en speciell avdelning som skall bekämpa dessa grupper. Vilket innebär att kampen mellan de hemlighetsfulla aktivisterna och polisen trappats upp. Det kan snart bli som i Västtyskland där Baader-Meinhof/RAF¹¹ inte lyckades med mycket mer än att döda människor och ge säkerhetspolisen mångfalt mer resurser i sin kontroll av medborgarna i landet, resurser som de naturligtvis har kvar idag trots att Baader-Meinhof/RAF gör allt färre attentat.

En tid efter att Greenpeace bildades, vilket förresten skedde samtidigt som ALF, bröt sig en grupp ur som även ville använda skadegörelse i sina aktioner. Man kallade sig Sea Shepheard (Havets fåraherde) med huvudkontor i Skottland, och genomförde bl a sänkningar av valfångsfartyg på Island. Även här har man valt "självförsvar" vid upptäckt. P g a att besättningen på ett av organisationens fartyg ville vara beväpnade med skjutvapen valde en av organisationens ledande aktivister att hoppa av.¹² Numera finns även en annan liknande hemlig sabotagerörelse som startade i USA, Earth First! (Jorden först!).¹³ De utför skadegörelseaktioner mot miljöförstörande företags utrustning och en av rörelsens grundare Dave Foreman gav 1987 ut en handbok i s k Ecode-fense (Miljöförsvar) eller Ecotage (Miljösabotage).

SYSTERRÖRELSEN - DE AUTONOMA

Med dessa våldsamma rörelsers framväxt, framförallt under 80-talet, kan man se en parallell till den s k autonoma rörelsens framväxt i framförallt Italien, Holland, Västtyskland och Danmark. I Tyskland är det faktiskt den enda vänsterrörelse som växer enligt säkerhetspolisen.¹⁴ Även i Sverige finns en mindre grupp av husockupanter som räknar sig som del av den autonoma rörelsen. Autonoma kallar de sig för att de försöker leva självständigt i autonoma frizoner i staden eller landsbygden. Det är en rörelse bestående av vänsterfolk av olika slag, kommunister, anarkister, syndikalister, trotskister eller andra socialrevolutionära. Främst inriktar sig de autonoma på husockupationer, gatustrider med fascister, nedbränningar av multinationella företags byggnader, fönsterkrossning på porrbutiker m m. De är antiimperialistiska och antifascitiska. Men denna autonoma rörelse sysslar även med aktioner mot djurförtryck bl a genom skadegörelser. I England där de autonoma inte är stora har antagligen rörelser som ALF och Justice Department tagit över dessa aktivister.

Det finns slående likheter mellan dessa olika rörelser. De autonoma genomför, oftast i andra frågor, sina aktioner i exakt samma stil som ALF; nedbräningar, fönsterkrossningar, spreyningar, smörsyreskadegörelser, bombot o s v. De har även samma inställning till självförsvar; om någon försöker gripa en aktivist har denne rätt att använda våld i försvar och det är okej att gå beväpnad till aktioner för att kunna försvara sig ordentligt. De har samma inriktning av hemlighet och sekretess när det gäller deras egna aktioner, samtidigt som de kräver öppenhet och folkligt deltagande i företagens och samhällets verksamhet i övrigt. Den skygga karaktären märks genom deras nattliga aktioner, huvor och infrormella aktionsgrupper. De hyser dessutom samma sympati för de mer uttalat terroristiska organisationerna; de autonoma stödjer Rote Zora, Baadeer-Meinhof/RAF mfl¹⁵ och ALF-aktivister stödjer terroristgrupper som Justice Department mfl.¹⁶

Detta, tillsammans med deras eget val att trots sitt stöd för terrorism inte använda kulsprutor och handgranater, gör att man kan se de autonoma och ALF som terroristernas ungdomsförbund, ett ungdomsförbund som till vilka parti som helst. De unga kritiserar gamlingarna för att vara ute på fel väg men identifierar sig som del av samma kamp och försöker i sina egna små sammanhang lära sig hur man skall agera politiskt. Dessa underjordiska rörelser är i värsta fall en terroristernas ungdomsskola helt enkelt. I bästa fall kommer aktivisterna på bättre tankar eller fastnar i ett vardagsliv som inte tillåter dem att vara lika "revolutionära".

RÖRELSERNA I SVERIGE

Med denna internationella bakgrund är vi kanske bättre rustade att analysera vad som håller på att hända i Sverige. DBF kom tio år senare i Sverige och har aldrig övergått det första stadiet av en eller två grupper som varit aktiva. Den lilla kretsen har levt kring Perstorp i Skåne även om några aktioner genomfördes av en kortlivad grupp i Stockholm. Dessutom blev de inre konflikterna i DBF efter ett par år akuta då några av grundarna genomförde befrielser av minkar i naturen fastän djuren aldrig har hört hemma i den svenska naturen och har svårt att leva fritt här utan att skada naturen eller sig själva. Kollapsen skedde 1987/88. En djurförsöksforskare som tidigare erhållit hotbrev undertecknade DBF mot sig och sin fru och sina barn, blev beskjuten vid motorvägen utanför Malmö. DBF bestred ansvar för attentatet samtidigt som aktivister som sa sig tillhöra DBF tyckte det var synd att den som sköt missade! Det framkom inga bevis mot DBF¹⁷ men konflikten inom föreningen blev så stor att en majoritet av den lilla gruppen bröt sig ur och bildade Oden (Organisationen för djurens existensberättigande nu!) sommaren 1988. Men Emilie som varit med från början höll sig kvar i DBF och förespråkar alltså numera även nedbränningsaktioner. Jag hade tidigare försökt förmå DBF att börja genomföra öppna befrielseaktioner, d v s då man tar fullt personligt ansvar för sina handlingar. Det gick inte men med Oden genomfördes en befrielseaktion tillsammans med den grupp jag var med i, Drag (Djurens rättigheters aktionsgrupp) som blev Sveriges första öppna djurbefrielseaktion. Vi befriade 11 möss och råttor som utsattes för onödiga och plågsamma lösningsmedelseförsök på Arbetsmiljöinstitutet i Solna, september 1988.¹⁸ Tyvärr ledde inte denna aktion till någon ändring av DBF.

Sedan dess har en ny grupp kallad Djurens Hämnare bildats med uttalad strategi av ekonomiskt sabotage och vi fick alltså under 1994 stifta bekantskap med s k militanta veganer. De Militanta Veganerna genomförde en nedbränning av slakteriet Scans lastbilar i Södertälje,¹⁹ tre lastbilar på Umeå slakteri²⁰ och åtta lastbilar på Arla i Enskede.²¹ Vidare har nedbränningar av korvkiosker och fönsterkrossningar i pälsbutiker skett i Umeå som kanske har samband.

Med denna bakgrund tror jag mig kunna säga att DBF´s hot om nedbränningsaktioner och de Militanta Veganernas uppkomst inte behöver ses speciellt allvarligt eftersom rörelsen inte kommer att kunna växa sig så stark som i England. Men de aktioner dessa grupper lyckas göra kan vara nog så farliga för de som drabbas. Förhoppningsvis är dessa grupper endast tillfälliga inslag i samhället. Mycket tyder på det om man ser till DBF´s och de autonomas historia i Sverige. Om det inte är så behöver vi finna effektiva sätt att motverka dem.

HUR SKALL MAN FÖRSTÅ DESSA RÖRELSER?

Självklart kan man förstå och stödja motivationen till att försöka stoppa djurförtrycket handgripligt. Det kontroversiella ligger däremot i hur de försöker stoppa djurförtrycket. Problemen med denna typ av aktioner som ALF, Earth First!, Sea Shepheard, Militanta veganer mfl gör och som DBF vill göra är många.

Till att börja med riskerar man alltid att skada människor när man genomför okontrollerbara förstörelser som t ex nedbränningar i hemlighet. Dessa aktivister kan aldrig vara helt säkra på att det inte går en vakt omkring i byggnaden som de inte sett, arbetar någon över i byggnaden, sover någon uteliggare i ett hörn, leker barn i området o s v. Då jag förutsätter att aktivisterna är intelligenta nog att räkna ut detta själva måste min slutsats bli att det inte spelar så stor roll för dem om någon, även i deras stränga moraliska mått mätt - oskyldig, dör genom deras aktioner, bara de kan vara så säkra som möjligt på att undgå upptäckt och inte riskera att ställas till svars för vad de gjort av rättsväsendet. Därmed måste man förstå dessa grupper som om att deras egen säkerhet och djurens liv är mer värda än andra människors. De är beredda att döda för att rädda liv, döda människor för att rädda djurs liv. En sådan inställning måste innebära att naturens väl och djurens liv står över människors. Det kallar vissa för ekofascism. Det tragiska är därför att de ersätter ett förtryck med ett annat.

Vidare hävdar man rätten till självförsvar, att använda våld för att undvika arrestering och upptäckt. Då vakter existerar för att stoppa inbrott och skadegörelser och poliser för att gripa misstänka lagbrytare måste vi anta att de kommer att bli fler och bättre förberedda i takt med att dessa rörelser växer. Dessutom är det ju självklart så att vakterna inte kan veta, då aktionerna sker i hemlighet, vilka brottslingarna är utan måste agera som om brottslingarna var beredda att skjuta. Därmed ökar hela tiden risken (eller chansen) för upptäckt och därmed risken för våldsamheter. Bara detta att man hävdar rätten till självförsvar måste göra att vakterna vid djurförtryckande institutioner själva använder våld vid minsta tvekan då de annars själva kommer att skadas. Då aktivisterna ofta är flera stycken och vakter normalt endast ensamma eller två, kommer också chansen för aktivisterna att lyckas komma undan att vara ganska stor - bara de nu verkligen är beredda att använda våld effektivt. Alltså, "självförsvarsprincipen" leder ofelbart till en våldsupptrappning.

Varför undviker dessa aktivister att hamna i rättegång och fängelse om de nu tror så fast och säkert på det rätta i det de gör som de ju säger i sina tidskrifter? Som vi sett hamnar av misstag flera hundra i fängelse i alla fall. Även om man inte erkänner det nuvarande rättssytemet som legitimt måste man ha förståelse för att de samhällen vi lever i relativt sett är mer demokratiska än tidigare system då endast kungar, hövdingar, militärer, män, höginkomsttagare eller de som inte var slavar kunde sitta vid statsmakten. Kan man inte se denna historiska förändring är man helt enkelt dåligt historiskt påläst, vilket ju rimmar dåligt med den marxistiska teroi många av dessa aktivister inspirerats av. Istället bör man studera de folkrörelser som i Sverige lyckats förändra sin tids förtryckande system; tryckfrihetsrörelsen, frikyrkorörelsen, arbetarrörelsen o s v. Dessa rörelser använde sig av en kamp som var både laglig och olaglig. Men då de bröt mot lagen skedde det öppet eftersom man hävdade att man hade rättvisan på sin sida och man gjorde sitt motstånd i huvudsak utan att hota människor till livet.Dessa rörelser fick alla snabbt veta att det rådande systemet inte ansåg att de hade rätt. Folkrörelserna fortsatte ändå sin kamp men under hårdare förhållanden än vi idag möter. Varför skulle då inte vi, som inte riskerar tortyr, dödsstraff eller svält, genom vår motståndskamp, liksom de öppet stå för vår övertygelse i tron på att rättvisan till sist segrar?!

Vilket typ av samhälle skapar dessa metoder och rörelser? Vi måste antaga att dessa metoder inte bara skall användas i skyddet av vissa djur, utan i en rad andra frågor så som t ex de autonoma använder metoderna. Det leder, om dessa rörelset lyckas växa och spridas, till ett samhälle där anonyma grupper både förstör och är beredda att med våld försvara sig då de gör dessa aktioner, inom i det närmaste vilka samhällsfrågor som helst. För att inte tala om den politiska höger som också anser sig berättigade till denna typ av "politiska verksamhet" med samma typer av argument som vänsteraktivisterna (fastän de använder andra ord).

Just fascister eller andra provokatörer är ett problem inom djurskyddsrörelsen självt. Det är välkänt att fascister har varit och är medlemmar i olika djurskyddsrörelser och då inte nödvändigtvis i syfte att skada rörelsen utan därför att det tillhör de märkliga paradoxerna inom fascismen att det faktiskt är vanligt med en djurskyddande inställning kombinerad med en människoföraktande inställning. T ex var ju Hitler också vegetarian... Skinheads som gör civil olydnad i syfte att motverka förstörelsen av miljön förekommer åtminstone i USA.²² Därför är det mycket relevant att fundera över hur många och vilka av alla de hemliga djurskyddsaktioner som genomförs i dessa underjordiska rörelsers namn som faktiskt genomförts av fascister, provokatörer eller rent av med hjälp av polisagenter?! Dessa grupper är alla intresserade av att använda rörelserna för sina egna obskyra syften. Som exempel kan jag nämna agenten Fran Trutt från ett säkerhetsföretag i USA som anställdes för att infiltrera en djurskyddsgrupp och placera ut en bomb vid ett djurförtryckande företag för att skada gruppens rykte. Tyvärr för honom blev detta känt då han greps av polisen.²³

Vi måste helt enkelt fråga oss om vi önskar åstadkomma demokratiska förändringar med demokratiska metoder eller om vi vill åstadkomma "demokrati" genom hot om ekonomisk terror med risk för människors liv?

Just principerna om ickevåld, som åtminstone innebär att man inte hotar om eller skadar människor fysiskt, och öppenhet, som åtminstone innebär att man öppet talar om att man gjort aktionen och varför - just ickevåldet och öppenheten är självpåtagna begränsningar av ens handlingar som kan motverka ogenomtänkta spontana eller farliga handlingar. Därmed blir ett förnuftigt samtal möjligt att föra mellan olika parter.

HUR VI BÖR KÄMPA ISTÄLLET

Om vi inte skall överlämna ett tomrum i kampen för djurens rätt som riskerar att fyllas av grupper som de Militanta veganerna måste vi inse behovet av att bryta mot de lagar som upprätthåller förtryck. En enbart laglig kamp kan aldrig ge djuren en rätt till eget liv utan förtryck. Det är på den punkten, dessa grupper kan visa oss något. I övrigt bör vi lära av deras missbedömningar.

Därmed ser jag det som både av moraliska och av rent strategiska skäl i kampen för ett mer demokratiskt och människovärdigt samhälle som nödvändigt att bygga en radikal, ickevåldslig och öppen demokratisk folkrörelse för djurens rätt i samhället. Vi kan aldrig genomföra en demokratisk förändring om vi inte får den stora majoritetens stöd och sympati och för att få det måste vi diskutera demokratiskt (öppet, med ömsesidig kritik, vilja till dialog och direkt kontakt med allmänheten och berörda). Då förståelsen för dessa radikala djurskyddsaktioner idag är ungefär lika låga som de var under slaveriets tid för de som ville avskaffa slaveriet, bör vi dessutom koncentrera oss på tydliga symbolaktioner som går att mobilisera kring. För att kunna mobilisera en demokratisk folkrörelse behöver vi samarbeta med de föreningar som redan finns och bygga nya som är öppna för alla som stöder föreningarnas verksamhet och målsättning. När vi mobiliserat en stark demokratisk folkrörelse måste makthavare kompromissa för att ha kvar något av sin kontroll och vi kan därför genomföra förändringarna trots makthavares motvilja.

Underjordiska rörelser, däremot, håller till i kloakerna av samhället och där nere kan man varken skapa eller leva, bara överleva.