Mumia Abu-Jamal prövas
för ny rättegång

Mumias försvarsteam lämnade i oktober 1999 in en habeas corpus-överklagan, vilket innebär att en federal domstol ska kolla om allvarliga misstag och brott mot Mumias medborgerliga rättigheter har skett under rättegången. Len Weinglass, hans advokat, räknar upp 29 sådana fel. I mars kommer domare William H Yohn, Jr. att ta ställning till det blir en ny rättegång eller ett nytt avrättningsdatum.

De vill ha en snabb avrättning

Under de 18 år som gått sedan han fälldes har Pennsylvanias guvernör Tom Ridge skrivit under två dödsdomar. Båda gångerna undertecknade han dem bara några dagar innan Mumias advokater skulle lämna in överklaganden. Detta för att signalera att det i princip redan är avgjort att Mumia ska avrättas och inte lönt att rulla upp fallet på nytt. Guvernören säger sig vara trött på fler uppskov och yrkar på en snabb avrättning. Hans valkampanj visade honom från hans bästa sida som varm förespråkare till hårdare straff, fler avrättningar och dömande av ungdomsbrottslingar som vuxna. Under sin tid som guvernör har han signerat 179 dödsdomar, varav 106 för färgade.

Behandlingen av det överklagande Mumia fick göra 1994 var i sig farsartad, då det var upp till domare Sabo, samma domare som 1982 dömde Mumia till döden, att avgöra om det då hade begåtts några fel under rättegången. Han kom fram till att det ej hade begåtts några misstag, de nya bevisen tyckte han vara ovidkommande och de vittnen som kom fram och berättade om hur de avlagt falska utsagor under hot om repressalier ansåg han var icketrovärdiga.

Skrämmande dreadlocks

Domare William H Yohn Jr:s avgörande skulle alltså kunna innebära den första verkliga möjligheten för Mumia Abu-Jamal att ge sin version av händelserna natten den 9:e december 1981. När han under rättegången åberopade sin grundlagsskyddade rättighet till självrepresentation förvägrades han det med motiveringen att hans dreadlocks skulle skrämma juryn. Han tilläts inte försvara sig själv i en rättegång som handlade om hans liv. Istället fick han sig tilldelad en nyutexaminerad och oerfaren advokat, som själv inte ansåg sig vara tillräckligt kvalificerad för ett mordfall. Mumia utestängdes från den större delen av rättegången, hans berättelse förblev ohörd.

Tiotusentals människor över hela världen har i åratal kämpat för Mumias liv och därvid gått den lagliga, demokratiskt accepterade vägen att påverka inom de ramar systemet föreskriver. Avrättas Mumia kommer dessa människor att fråga sig varför inte beslutsfattarna, folkets representanter, finner det mödan värt att lyssna till dem? Den oundvikliga följdfrågan lyder då: När det nordamerikanska, vita systemet inte respekterar de förtrycktas, de färgades, minoriteternas eller Mumias människovärde och rättigheter, vad finns det då för rimlig anledning att respektera ett sådant systems lagar?

Historien lär oss att rättsväsendet har som funktion att trygga samexistensen enligt folkets värderingar. Om den rätt som skipas går emot folket är den orättfärdig och det ligger i medborgarnas intresse att ändra orätt till rätt. Det är inte rättvisa Mumia behöver frukta, tvärtom, det är det enda han ochvi begär. En rättvis rättegång skulle inte bara stoppa hans avrättning, det skulle även leda till Mumias omedelbara frigivande, det är vi fullständigt övertygade om.

Rörelsen för Mumias liv och frihet förenar människor som kämpar av humanitära och revolutionära skäl; antirasister, antifascister, motståndare till dödsstraffet såväl som till den groteskt växande, privatiserade fängelseindustrin enas bakom symbolen Mumia för att rädda människan Mumia.

Lamer Belle Steptoe, tio år gammal, skrev i en dikt: "Mumia, if they kill you, City Hall will be in flames, Judge Sabo will be embalmed in a coffin, too! America will be enraged, We will fight for freedom 'til we die".

RIKARD NILSSON,
MUMIAGRUPPEN STOCKHOLM

För mer information kontakta Stödgrupp Mumia Abu-Jamal i Stockholm frige_mumia@hotmail.com eller skriv ett vädjande brev till Judge William H. Yohn Jr, c/o Leonard Weinglass, Erq 6 West 20th street Suite 10A, New York, Ny 10011, USA

D.A. bakgrund

Mumia Abu-Jamal är journalist och författare som i 18 år suttit fängslad i väntan på avrättning i Pennsylvania, USA. Han kallas "De röstlösas röst" för sitt engagerade skrivande som förde de utstöttas och ohördas talan.

Redan som ung tog han ställning mot rasism och polisvåld och vid 16 års ålder gick han med i Black Panther Party (BPP). Där fick Mumia sin journalistiska utbildning och blev informationsansvarig inom Black Panthers Philadelphiadistrikt. Konflikter till följd av FBI-infiltrationer försvagade i slutet på sjuttiotalet medborgarrättsorganisationen. Ungefär samtidigt blevMumia radiojournalist i Philadelphia. Hans kritiska, grävandejournalistik gav honom många utmärkelser men också många problem. Han hamnade i skottlinjen för borgmästare och tillika polischef Frank Rizzo och myndigheterna som såg honom som ett hot. Påtryckningar från Fraternal Order of Police (FOP), ett "brödraskap" inom polisen, gjorde att Mumia inte fick behålla sin fasta anställning utan tvingades att frilansa. För att försörja sig och sin familj tog han ett nattjobb som taxichaufför.

Kvällen den 9:e december 1981 körde Mumia taxi genom Philadelphias slumområden då han på en enkelriktad gata såg en bil stå parkerad mot färdriktningen. Han såg också hur en polisman med sin batong slog föraren som stod brevid bilen. Denne var färgad och hade dreadlocks. Det var Mumias bror.

Mumia hoppade ur taxin för att få slut på misshandeln. Enligt ögonvittnen till händelsen debatterades det högljutt. Plötsligt sköt polismannen Mumia i magen och då avlossade en tredje person flera skott mot konstapeln. En till två personer sågs därpå springa bort från platsen. Mumia sjönk ihop vid taxin, skottet hade träffat den ena lungflygeln. Polismannen Daniel Faulkner avled av ett skott i huvudet. För de poliser som anlände till platsen kort därefter var saken självklar, Mumia var polismördaren. De satte handfängsel på Mumia, misshandlade honom och rände hans huvud flera gånger i en lyktstolpe. Sen körde de honom till sjukhuset.

För distriktsåklagaren var situationen minst lika entydig; som fd Black Panther var Mumia per definition redan en polismördare. Hela rättegången kom således att handla om Mumias bakgrund i BPP ochinte om att lösa ett mordfall. Från första början stod det klart, att med Mumia som anklagad, ville inte polisen leta efter den egentlige mördaren.

De vittnena som såg skytten springa från platsen hotades eller mutades till att ändra sina vittnesmål, bevis "tappades bort" och faktumet att den döde polisen höll i en tredje mans körkort ignorerades helt.

Rättegången utgjorde ett utmärkt tillfälle för polis och myndigheter att tysta Mumia och bara ett halvår efter att han häktats dömde en jury, där elva av tolv medlemmar var vita, Mumia till döden.

Ursprunglingen publicerad i tidningen Direkt Aktion nummer 21.