Ge mig en tidsmaskin

"Med grupper som Rolling Stones, The Kinks eller The Beatles så var det ett bra år att växa upp."
- Joe Strummer, sångare i The Clash

Jag blir så avundsjuk när jag hör sådant för tänk att få chansen att växa upp med artister som The Clash eller Marc Bolan. Det hade varit fantastiskt att få se dem live eller att få hålla i en av deras, då nyutkomna, LP-skivor. Fortfarande dryga 30 år senare kan man känna igen sig i låtarna trots att det var ett helt annat samhälle då.

Vad har vi nu? Man kan läsa krönikor där artister som Beyonce hyllas som en stark och absolut icke-bimbo till kvinna, samtidigt som hon ikläder sig rollen som sexobjekt och har texter där hon hyllar sin pojkvän. Då får man fundera lite mer på om hon verkligen är en stark kvinna. Vi lever i en tid där man startar upp dokusåpor för att hitta det nya coola bandet, där allt bestäms för dem. Hur de ska prata och hur de ska sjunga och klä sig.

Är tiden förbi när artisterna själva bestämde vad låtarna skulle handla om utifrån hur samhället såg ut. Är det borta? Då artisterna inte skapade för att det var en trend, utan för att det var något de själva kände var viktigt för dem. Det är då olika musikstilar som ändrat på samhället uppstått. Till exempel rock´n´roll eller punk. Vad finns det kvar att skapa? När det i dagsläget finns så få originella grupper.

Kan ingen skapa en tidsmaskin så att man får uppleva grupper som The Clash live och inte bara på film? Jag kan inte ens föreställa mig hur härligt det vore att se Joy Division eller kanske tidiga Beatles. Eller tänk att ha fått se unga Ebba Grön live. Listan över band som jag skulle velat se är väldigt lång. Det gäller även platser man skulle velat vara på under en viss tidsålder. Exempelvis 70-talets CBGBs i New York där grupper som Ramones spelat. Tänk att ha fått vara där och höra Patti Smiths dikter live eller se New York Dolls live. Jag dreglar bara vid tanken.