Tisdag 30 mars 2004
Ramses Revolution. Foto: Ramses del Hierro
Jag möter de nio av de tio killarna i bandet timmarna innan deras konsert på Mosebacke den 18 mars. Hade bara en vag aning om hur och vad de spelar. En vän rekommenderade mig att gå dit, och jag hade hört en av deras begåvade musiker tidigare.
Mitt första intryck är att de är lite förvirrade. Ingen verkar kunna bestämma sig för vem jag egentligen ska tala med. Efter en stunds fotografering får jag med mig de flesta av dem till Folkets kebab. På vägen dit förstår jag att de helst vill vara ett demokratiskt band där alla får komma till sin rätt.
När jag frågar om deras namn, texter och bandets uppkomst verkar det mest som att allt detta fått uppstå ur ett eget flyt. Inspirationen kommer från Afrika, närmare bestämt afrobeaten och Fela Kuti (se länk nedan). Afrobeatens ideologi liknar reggaens, fast utan rastafarismen, berättar sångaren Samuel Lancine Gustafsson. Men för bandet handlar det mest om musik. Kalle Jacobsson, keyboard, lyser när han säger att när det är roligt att spela så finns det inget som är roligare. Gunnar Gustafsson, gitarr, menar bestämt att har man en gång börjat med musik, så kan man inte sluta.
Väl på konserten börjar jag förstå vilka de är, och vad de gör. Vi talar om renodlade konstnärer, som låter sina egon tas över av musiken. Texterna är enkla och handlar om allt från pengar, samhället och kärlek, men utan värderingar. Som om de mer vill påminna än upplysa. Tillsammans med musiken låter de publiken själva uppleva de sjunger om.
Sångarens favoritrad ur låtarna lyder African music became jazz and hip-hop. Jag håller med, och tänker att det hela sen blev en blandning i afrobeat som har fött Ramses Revolution. Killarna i bandet har spridda bakgrunder inom allt från house och reggae till jazz, soul och funk. De flesta har erfarenhet av flera band, men verkar känna att just den här sammanslutningen är något att satsa på i framtiden
Jag hoppas verkligen det. För utan underdrift, de är helt enkelt underbara. Har sällan sett så många musikeransikten i ett band på en gång. Ni vet, den där minen de får när de tappar kontrollen över ansiktet och tungan slinker ut genom mungipan. De är professionella och välregisserade, men behåller ändå improvisationen i musiken levande spelningen ut.
Ramses Revolution njuter och har roligt på scen, och får publiken att göra detsamma. Inte en enda person stod stilla i lokalen. Personligen rockade jag loss med ett gäng tjejer längst fram vid scen. Under ett speciellt tillfälle av konserten kan jag nästan garantera att de flesta av oss tjejer hade kunnat bjuda hem vem som helst av killarna i bandet. Kanske för att verkligen förklara det här med att spela musik. Men mest för att de fick en att känna den där svindlande känslan av att verkligen vara levande. Det tackar vi för!
Nästa spelning: 1 april på Öst 100, tillsammans med Isak (funk/soulsångare).
Hör dem i radion: Konserten torsdagen den 18 mars spelades in av P3 Live, datum för sändning ej fastställt.
Historia: Började repa i april 2003, uppstod i sin nuvarande tappning i december samma år.
Medlemmar:
Sång: Samuel Lancine Gustafsson
Keyboard: Kalle Jacobsson
Elgitarr: Gunnar Gustafsson
Gitarr: Alain "Wumbi" Dekula
Bas: Jakob Birgersson
Trummor: Nisse Wallfält
Slagverk: Marcus Ferdman
DJ/effekter: Martin Blomquist
Tenorsax: Abel Haile
Altsax: Andreas Andersson