En charmig trasdockas
egenheter

Miss Li
Songs Of a Rag doll
National, 2007

Miss Lis tredje skiva på knappt ett år, ”Songs of a Rag doll”, är jämn och lätt att ta till sig, lätt att älska. Passande nog går också texterna i kärlekens tecken. Liksom tidigare rör sig Miss Li, rejält uppbackad av sitt band, i gränslandet mellan jazz, blues och pop. Ta ärliga texter sjungna med stor personlighet och humor. Lägg till ett otal mer eller mindre vanliga instrument som piano, ståbas, banjo och – handklapp. Tänk sedan en mörk inpyrd pub med trivsamt sorl, kaffe, cigarrer, whiskey, levande ljus och röda detaljer.

Den här gången har Linda Carlsson fått hjälp av medmusikern Sonny Boy Gustafsson att skriva låtarna. Resultatet har blivit en radda träffsäkra låtar, en skiva fri från svarta får. ”Gotta leave my troubles behind”, ”Come over to my place” och duettgrälet ”Ba, ba, ba” - alla träffar de mitt i prick. De är okonstlade, energiska och framförs med glimten i ögat. Stundom tillåts både instrument och röst leva sina egna liv. Här märks det att hon gestaltar en säkrare och mindre virrig Miss Li än tidigare. Ganska naturligt med tanke på all hyllning och uppmärksamhet som hon har fått det senaste året.

Miss Li och dragspelet Victoria. Foto: Linn Stålberg

Dessvärre har samhällskritiken - det finurligt politiska, som Linda Carlsson så snyggt brukar smyga in - gått förlorad. Tyvärr, men kanske till förmån för en bredare publikskara.

Samhällskritik eller ej, bäst är Miss Li när hon tänjer på gränserna, går mot galenskap och blandar sårbarhet, elakhet och salt sötma. Skivans absoluta höjdpunkter är utstickarna ”Take a shower!” och ”Have my man alone”. Med banjopräglade ”Take a shower!” förflyttas vi söderut. Här ryms oväntade tempoväxlingar och den allt galnare Miss Lis välbekant brustna röst.

Som hörs i titeln till ”Have my man alone” så är egoismen central. Få kan konsten att sjunga ”Leave my man alone you bitch” med så söt stämma, för att sedan låta rivalen gå ett så hemskt öde tillmötes och ändå vara lika omtyckt. Och det är i de inte helt vackra, men mänskliga ögonblicken som dessa som Miss Li påminner om varför även en trasdocka är värd att älskas.