Dumdumkulor mot barn

Skottlossning och explosioner mitt i en stad kräver sina offer. Bakom statistiken över skadade döljer sig människor med ansikten och röster. Några av dem ligger på Rafidiya, Nablus sjukhus.

Madji Futyan är tolv år gammal. Den 16 februari var han på väg hem från skolan och hamnade mitt i sammandrabbningarna som föregick invasionen av gamla stan. På Sofian Street mitt i centrala Nablus sköts han i ansiktet med en så kallad dumdumkula. Skottet träffade honom i näsan och fortsatte ned i bröstet. Dumdumkulor splittras när de träffar en kropp för att orsaka maximal skada.¹ Bara änglavakt kan ha räddat hans liv, men hans näsa kan inte återställas i Palestina. Han måste till Jordanien där de har kapacitet för den plastikkirurgi som krävs.

Under invasionen har jag tillsammans med sjukvårdare och aktivister gått runt i gamla stan. Mer än en gång har jag överraskat soldaterna men de har aldrig skjutit mer än varningsskott mot oss. Som soldat finns det bevisligen tid att kontrollera vem det är som tittar runt hörnet innan man skjuter. När soldaterna har skjutit mot människor de senaste dagarna så har det varit medvetet.

Nioåriga Mohmin Barakat visste inte hur läget var i gamla stan när han tillsammans med en femtonårig vän efter skolan den 22 februari gick för att handla. Soldater till fots sköt honom i vänstra sidan av huvudet och Mohmin förlorade en del hjärnvävnad. Idag är han halvt medvetslös och pratar osammanhängande. Han ser ut att vara i ett drömlikt tillstånd, men av vad han säger kan man bara dra slutsatsen att det är mardrömmar som fyller det medvetande han har kvar. Under hela tiden jag besöker honom öppnar han inte ögonen en enda gång.

Läkaren översätter pojkens arabiska ord: "Jag vill inte öppna ögonen, jag vill inte se soldaterna och blodet". Under natten har han hela tiden upprepat "Rädda mig, rädda mig". Trots att pojken har förlorat en del av sin hjärna hoppas läkarna att han ska kunna återgå till ett normalt liv om ett halvår.

Vad får soldater i skottsäker mundering med M16 i händerna att skjuta ett barn i huvudet? Varför är Mohmins förlorade hjärnvävnad inte tillräckligt vidrigt för att världen på allvar ska säga nej till Israels ockupations- och aggressionspolitik?

På Rafidiya ligger också Muhammad Al-Kabi. Han är 21 år gammal och arbetar som volontär med sjukvårdarna på fältet. På samma tid och plats som Madji sköts han i ryggslutet när han befann sig i ambulansen. Läkarna hoppas att han kommer att återställas helt. Inshalla, inshalla.