Rubriker, ramaskri och
rättegång

Det har snart gått ett halvår sedan ockupationen i Linköping. En politisk aktion som skapade krigsrubriker i mainstreammedia och en livlig debatt inom vänstern. Yelah.net har pratat med en av deltagarna om hans syn idag på aktionen och dess efterspel. På grund av hot vill den intervjuade vara anonym.

Innan ni bestämde er för att ockupera. Hur hade ni arbetat för ett ungdomshus då?

- Det har under de senaste två eller tre åren funnits olika grupper som till och från har jobbat med frågan. Det har handlat om allt från ungdomshus till kulturhus. Under de här åren har krav byggts upp. Folk har varit uppe på ungdom och kultur och fritid. Lämnat skrifter och pratat med ansvariga. Det har funnits ett intresse från ungdomar och en del föreningar. Enligt kommunen har det dock inte passat in i budgeten, så det har inte blivit något av det.

Hur var kontakten med kommunen då?

- Den var ganska bra kontakt, men det var lite klapp på huvudet och "det här kan vi göra nästa år, när vi har råd. Det är alltid bra att ni tar ett initiativ", men att det skulle bli något trodde vi aldrig. Någon månad innan ockupationen bestämde vi att vi skulle ockupera.

Vilka var planerna innan ockupationen?

- Att vi skulle ta huset och att vi sedan skulle försvara det. På lördagen skulle vi ta kontakt med press och politikerna skulle komma dit. Vi skulle prata med politikerna och framföra vad som hänt och vilka krav vi hade. Det skulle vara en ganska kortvarig aktion och med så lite våld som möjligt. Sedan insåg vi dock att våld kanske skulle behövas. Vi skulle också få ut något flygblad, men det var inte så utvecklat. Det var ju inte världens bästa flygblad.

(Här kan ni läsa flygbladet. Reds. anm.)

Hur var det sedan under ockupationen?

- Vad det gällde politikerna blev de uppringda och flera av dem sa att de skulle komma, men när de väl kom dit var det lite oklart om det var polisen som hindrade dem från att komma fram, eller om det var politikerna själva som inte ville komma fram och prata. Det var några politiker som skulle komma senare, men då hade redan polisen stormat.

Det förekom våld även från polisens sida. En polishund bet en tjej bland annat. Blir det någon process mot polisen?

- I och med att vår rättegång tog slut börjar en process mot polisen som hetsade sin hund mot en kvinnlig ockupants ansikte och bet av hennes öra. Hon har stämt dem för att de använde övervåld.

På natten brändes kommunalrådet Lars-Erik Johnssons garage ner. Hur ser du på det?

- Jag vet inte något om det. Jag vet inte vem som gjorde det, om det var nazister eller någon från "oss". Det har jag egentligen ingen uppfattning om. Jag gråter väl inga tårar över honom hur han betett sig, men jag ser väl inte det personligen som något kampalternativ.

Hur ser ni på straffen ni fick. De är hårdare än tidigare. (De hårdaste straffen vid tidigare ockupationer under 1990-talet har varit Folkungagatan 1990 och Västerås 1994, vilka gav villkorliga fängelsestraff för våldsamt upplopp.)

- Vad de än säger, så är det ett försök att skapa ett prejudikat åtminstone i tingsrätten. Jag ser det som en politisk dom. Den här domen öppnar för fängelsestraffet bara för att man finns på en plats och den öppnar för att polisen kan få skadestånd för att de bara gjort sitt jobb. Det är mer uttänkt politik bakom straffet, än vad det egentligen är verklighetsförankrat. Det finns fall där polisen inte kunnat säga vad ockupanterna gjort, men ockupanterna själva hävdar att de suttit tyst i ett hörn. Polisen kan inte bevisa något och då ska aktivisterna inte ha ett så grovt straff som tre månader. Jag ser det som en del av upptrappningen av repressionen.

Vad tycker du om reaktionerna på ockupationen?

- De flesta jag har pratat med i umgängeskretsen har sagt att "det var jättebra det ni gjorde, men det var synd att det krävdes våld" Medias reaktion har enligt mig inte haft någon förankring hos den stora majoriteten av folket, eller ens haft någon förankring i sanningen. Det har saknats en debatt om varför vi använde våld. Högermedia har vänt diskussionen till att handla om andra saker än vad ockupationen egentligen handlade om.

Mycket av kritiken från vänster handlar om att de är för ockupationen i sig, men är emot våldsanvändningen och att ni var för få och slutna.

- Om det media har sagt är sant så vore kritiken befogad. Till exempel att vi inte arbetat i två år för ett ungdomshus och att vi gick in för att döda polisen. Det har tidigare varit ganska många ockupationer, främst i Stockholm, men vad skrivs om dem? Det skrivs kanske fem rader sedan glöms de bort. Det är för att de slängs ut efter två timmar. Vi hade bestämt att vi skulle vara kvar i huset i en eller två dagar för att få tid att prata med politiker och vanligt folk. Media var vi inte så intresserade av.

Det vore ju bättre om vi var fler, men för att ens komma in i huset utan att polisen skulle stå där krävdes viss slutenhet. Helst skulle vi velat vara hur många som helst, men det kunde vi inte.

Hur har arbetet för ett ungdomshus fortsatt efter ockupationen?

- Det finns en grupp som är helt fristående från oss som har tagit tag i det fortsatta arbetet. När skolan börjar igen ska de ta tag på allvar igen och börja prata i skolor.

Har det arbetet förändrats efter reaktionerna på ockupationen?

- Nej. Det har snarare kommit igång efter ockupationen. Många pratar om att vi förstört alla chanser att få ett ungdomshus, men snarare är det tvärtom. Nu har folk verkligen blivit engagerade i den här frågan och dörrar har öppnats som inte har varit öppnade tidigare. Tidigare har politikerna sagt att vi ska vänta på nästa års budget och nästa års budget, men nu finns det istället prat från politikerhåll att de faktiskt har planerat ett allaktivitetshus i flera år. Tidigare har de inte varit på tal.

Tror du att det kommer att bli ett ungdomshus i Linköping?

- Jag vet inte. Linköping är den kommun som började att skära ner på allting. De säger att de inte skurit ner på ungdomsaktiviteter, men det har inte heller skjutits till några extra pengar sedan 1993 och vi har blivit många fler ungdomar i Linköping än vad vi var då. Jag tror att det finns en grogrund för att starta ett ungdomshus, men frågan är bara hur. Huset vi ockuperade är privatägt nu, men det finns andra hus som kan bli ungdomshus.