Öppet brev till Dagens
Nyheter om Oaxaca och
objektiviteten

Till DN

Upproret i Oaxaca är över, säger en av era rubriker denna söndagsmorgon. Jag blir förvirrad och sedan förbannad, därför att för oss som bor i Oaxaca ser det tvärtom ut som om det just har börjat. Jag har under flera månader funderat över om jag skulle skriva till er eller inte. Inte för att informera er om vad som egentligen händer här i Oaxaca, utan för att fråga hur det står till med objektiviteten inom svenska dagstidningar.

Inte för att jag tror att journalisterna på DN eller SvD är medvetet subjektiva, men man kan ju fråga sig hur tillförlitliga världens nyhetsbyråer är. Varifrån får de sina nyheter? Vem är det som egentligen bestämmer vilka nyheter det ska skrivas om? För här i Oaxaca har det hänt en massa de sista månaderna, men i stort sett inget har rapporterats.

Och jag kan inte ens föreställa mig hur många fler, och betydligt större och värre oroshärdar det finns i världen, som ingen läsare någonsin får reda på.

När jag bodde i Sverige var det viktigt att följa med i det som händer. Man måste titta på nyheterna och läsa tidningen varje dag. Viktigt att ”hålla sig uppdaterad”, vet vad som händer. Men efter att jag flyttat till Oaxaca, Mexiko, så förstår jag att det där med att hålla sig uppdaterad inte bara är rätt relativt utan dessutom mycket mindre objektivt än vad man tror när man bor i lugna Sverige.

Jag har följt nyhetsutvecklingen i flera stora tidningar från flera olika länder de senaste månaderna, och det är bara att konstatera: ni får alla sina nyheter från samma källor. Skriver om samma saker oavsett om det är Sverige, Mexiko, Frankrike eller något annat land. Vinkeln kan skifta något, men i stort sett är det samma världsbild som basuneras ut som ”riktiga nyheter”.

Och här sitter jag i Oaxaca och undrar över varför i stort sett inget nämns om det som händer här. Just denna morgon blev det för provokativt att läsa om att ”upproret i Oaxaca är över”. En rubrik som inte bara är helt åt skogen fel, utan även en notis med missvisande uppgifter.

Just nu, i detta ögonblick rullar det in tanks på Oaxacas gator. Federal polis har skickats hit för att slå ner upproret, som på intet sätt är över. Rustad till tänderna har de kommit utsända från regeringen (som hela tiden hävdat att Oaxacas problem är lokalt) för att slå ner ett folkligt, demokratiskt uppror. Och ni skriver att upproret är över!

Jag antar att ni på DN fått denna ”nyhet” från någon internationell nyhetsbyrå. Och utan att fundera mer över saken publicerar ni den som ”sann”. För det som står i DN är sant. Det tror jag i alla fall att de flesta av era läsare tror. Men vem är det som har skickat ut den informationen i första hand? Varifrån kommer den? Kanske direkt från den mexikanska regeringen som gör allt för att hålla uppe skenet av att ingenting händer i Oaxaca, och att det ”lilla” som händer inte är folkligt förankrat. Inget kunde vara mer fel. Inget kunde vara mer missvisande.

Det som händer i Oaxaca är inget lokalt problem. Det är något som lätt skulle kunna sprida sig vidare till övriga mexikanske delstater. Det som händer här har inte ”bara” som upphovsmän några strejkande. Det är något med en stark folklig och dessutom demokratisk förankring.

Det som händer här är inget som kan slås ner med gammalmodiga despotiska militära metoder. Det krävs modernare, och kanske framför allt mognare sätt för att få folket i Oaxaca att sluta demonstrera. De är trötta på despoter och deras odemokratiska korrupta styren. Då går det inte att skrämma dem genom att försöka slå ner dem med ett odemokratiskt, våldsamt och korrupt militärt ingripande.

Det vore intressant att höra mer om hur ni väljer de ”objektiva nyheter” ni skriver om. Varifrån får ni uppgifterna? Vet ni vem som egentligen ligger bakom det ni publicerar? För ni överhuvudtaget denna typ av diskussioner på er redaktion? Vad vet era läsare om hur nyhetsbyråerna fungerar och hur nyheter väljs?

Upproret i Oaxaca är inte över. Det har nog just precis börjat. Med vänliga hälsningar, Rebecka Koritz Boende i Oaxaca sedan snart fyra år.