"Hjälp mig!"

I Sverige kämpade han för att stanna, men spenderade de sista fem månaderna i förvaret i Märsta. Papperslösa Stockholm, Nätverket Ingen Människa är Illegal och hans vänner försökte stoppa deportationsförsöken genom manifestationer, informationskampanjer och fritagningsförsök. Till slut lyckades ändå myndigheterna att deportera honom genom att skära av alla kommunikationskanaler. Inte ens advokaten fick någon information om hur han mådde, eller när de skulle skicka honom.

Här kommer ett brev från Lutfur Rahman som berättar om hur hans situation ser ut idag. Brevet är skrivet på bengaliska till hans vän Sarwar och är fritt översatt till svenska.

Bangladesh 2008-04-26

Brorsan,

Först vill jag skicka mina hälsningar. Hoppas att ni alla mår bra med Allahs vilja och jag ber för att ni klarar er bra!

Jag vill kort berätta vad som hänt mig sedan jag kom till Bangladesh för ett år sedan. Jag lever här med mängder av problem, som du sedan tidigare vet lite grann om. Hela tiden är jag på flykt. Polisen har kommit ett par gånger för att gripa mig där jag bott. En gång lyckades de. Andra gången lyckades jag fly undan.

Du vet min situation; att jag flyr hela tiden för att undvika att bli gripen. Jag är rädd hela tiden för att bli torterad. Ibland sover jag hos min syster, ibland hos vänner och också hos personer jag inte känner. Hur länge jag kan leva så här vet jag inte. Jag vill leva ett vanligt och värdigt liv. Jag uppmanar dig och dina vänner att hjälpa mig, så att jag kan komma tillbaka till Sverige, för att leva ett tryggt liv. Nu lever jag mellan liv och död. Ni som kan, försök att hjälpa mig på något sätt och rädda mig.

Det finns så mycket att berätta, men jag mår så dåligt att det inte går att beskriva allt i detalj. Du kan förklara för alla. Hälsa till alla som hjälpt mig på olika sätt i Sverige.

Eran, Lutfur