Hon var en pionjär som bland annat reste land och rike runt för att agitera för, diskutera, och distribuera preventivmedel. Detta var på hennes tid olagligt, och hon riskerade flera gånger långa fängelsestraff.

Yelah har dragit igång projektet att nypublicera ett urval av de artiklar hon skrev. Fler artiklar av Elise Ottesen-Jensen går att finna om man söker på "Ottar" på Yelah.nets sökmotor. För information och frågor skicka e-post till ottar@yelah.net.

Hur kvinnorna vunno syndikalisternas strejk

I London har det hänt, att syndikalistiska hustrur vann en strejk, som de syndikalistiska bagarna höll på att uppge som resultatlös. Historien är mycket lärorik därför att den visar hur hemmets kvinnor, om de äro klassmedvetna, kunna hjälpa männen i deras ekonomiska kamp.

De syndikalistiska bagarna i London strejkade, medan de reformistiskt organiserade bagarna arbetade och alltså utförde, vad vi kalla, organiserat strejkbryteri. Vid ett par bagerier hade det emellertid lyckats syndikalisterna att få sina krav genomförda. Det bröd, som bakades i dessa bagerier var således icke strejkbrytarbröd.

En kväll kommo de strejkande syndikalisterna hem till sina hustrur och sade, att de tyvärr sågo sig nödsakade att återupptaga arbetet. Strejken var förlorad. De måste gå tillbaka på de gamla villkoren. Det fanns ingen annan utväg.

Men se, då hittade kvinnorna på råd. Skulle den strid de fört under hunger och umbäranden i många veckor rinna ut i sanden?! Nej! De sammankallade ett möte för att dryfta situationen. En finurlig hjärna hittade på en slagplan, som kvinnorna sedan genomförde med glans.

Det beslöts, att på de bagerier, där man lyckats få en överenskommelse till stånd, skulle de syndikalistiska bagarna förse alla bröd med en liten lapp, labell kallades den. Denne skulle göra det möjligt för kvinnorna att i affärerna kunna se, huruvida ett bröd var strejkbrytarvara och alltså skulle bojkottas. Alla bröd utan labell-lappen voro strejkbrytarbröd. Det mesta brödet hörde till den kategorin.

Arbetarhustrurna organiserade sig i grupper om 20 och 20 och beslöto, att varje av dessa gruppers medlemmar skulle handla hos en och samma affärsman nästa dag.

Strax efter affärerna öppnades började de handla. Pengar hade de icke, förstås, men ändå stego de frimodiga in i affären och rekvirerade alla möjliga slags varor, till det låg hela berg av socker, kaffe, smör, ost, mjöl, salt och så vidare framför dem på disken. Sist rekvirerade de bröd. Men när de fingo se, att det icke fanns någon labell på brödet, slogo de ifrån sig med båda händerna: Vad, sålde man strejkbrytarbröd i denna affär? Nej, då betackade de sig för att handla där. Aldrig skulle de sätta sina fötter inom den dörren mera, den ene efter den andre försvunno, överlämnande den snopne expediten att expediera en ny av de sammansvurna, som sedan i sin tur åter flög på dörren utan att vilja köpa något hos en affärsman, som handlade med strejkbrytarevaror.

När 5 dagar gått på detta sätt, och affärsmännen i arbetarkvarteren upptäckte, att de icke fingo sälja några varor, utan blevo totalt bojkottade på grund av att de förde strejkbrytarbröd, sågo de ingen annan utväg än att i sin tur bojkotta de bagerier, som sysselsatte strejkbrytarna. Och när bagerierna icke kunde få avsättning för sitt strejkbrytarbröd, måste de slutligen ta skeden i vackra handen och gå med på de strejkande bagarnas krav.

På detta sätt vann således arbetarhustrurna de syndikalistiska bagarnas strejk, som utan kvinnornas resoluta hjälp skulle ha gått förlorad.

Så skall det vara: när det gäller kampen för brödkakan, måste kvinnorna alltid veta sin plats. Göra de det skola de helt säkert ofta, om de ta sin medfödda finurlighet till hjälp, kunna bli till stor hjälp för männen i deras ekonomiska kamp mot utsugarna.

Artikeln "Hur kvinnorna vunno syndikalisternas strejk är ursprungligen publicerad i Brand (47/1925).