Hon var en pionjär som bland annat reste land och rike runt för att agitera för, diskutera, och distribuera preventivmedel. Detta var på hennes tid olagligt, och hon riskerade flera gånger långa fängelsestraff.

Yelah har dragit igång projektet att nypublicera ett urval av de artiklar hon skrev. Fler artiklar av Elise Ottesen-Jensen går att finna om man söker på "Ottar" på Yelah.nets sökmotor. För information och frågor skicka e-post till ottar@yelah.net.

Läkarevetenskapliga rön - ett monopol för de rika

Så länge vi leva under det nuvarande samhällssystemet, där några människor kunna leva i överflöd och lättja, medan de, som arbeta i sitt anletes svett få lida nöd och umbäranden på samma gång som en väldig armé ställas utanför produktionslivet och jagas arbets- och hemlös, förtvivlad och dödstrött från ort till ort utan existensmöjligheter, hjälpa oss de läkarevetenskapliga rönen på de allra flesta området så sorgligt litet.

Man måste nämligen ha pengar för att kunna utnyttja den. Vad hjälper oss den duktiga läkarens utmärkta recept, när vi icke ha pengar att köpa den dyrbara medicinen för? Vad nyttar oss läkarevetenskapens föreskrifter om, hur vi skola sköta oss för den ena eller den andra sjukdomen, när vi fattas ekonomiska möjligheter att följa desamma?

Jag har liggande framför mig, ett exemplar av en tidning som heter "Kyrkobröderna". Det är häftet för oktober månad innevarande år. Här skildrar pastor Eric Ahlström livet i Jörns församling i Västerbotten. Det gäller en av Norrlands alla kargaste och kallaste trakter. En kommun med omkring 5000 innevånare, spridda på ett område av 17 kvadratmil. Jag skall låta pastorn själv berätta:

"En mängd fattiga familjer leva på en sådan låg levnadsstandard, att det är helt enkelt ofattligt att de ej frysa och svälta ihjäl. Men barnens undernäring gör dem särskilt disponerade för tuberkulosen, som är ohyggligt utbredd här uppe, och overhört litet kan göras för dem. De har i klädeshänseende ofta knappast mera än lumpor och trasor. Några interiörer må meddelas.

N.N., Östra Jörn, kolonist. Hustrun död i tuberkulos, familjen har 5 barn, alla minderåriga. Barnen något så när rena, men trasiga, bara lump. På frågan huru de hade det, svarade farmodern: 'Få vi bara litet mat, går det nog. Kläder behövs så litet än så länge, och Gud hjälper oss nog med några kläder innan det blir vinter.' I förbigående kan jag nämna att vi förra vintern ett par gånger hade över 50 grader, ja, ända till 56 grader, men ofta över 40 grader och länge över 30 grader.

N.N., Tjärnheden. Mannen död i tuberkulos 1924. 7 barn, 5 i hemmet. Barnen äro totalt utan kläder och skor. Stugan ett enda rum, äldsta flickan var då på sanatorium.

N.N., Degervattnet. Hustrun har tuberkulos, och mannen är också sjuklig. Fem barn bleka och eländiga. Alla barnen minderåriga och mycket dåligt klädda.

N.N., Ulriksberg. Åtta barn, det äldsta 15 år, mycket fattigt, säckar spikade för de trasiga fönsterrutorna.

N.N., Kaxliden. Fem barn. Familjen bor i en koja, ser ut som en gammal lada, barnen till ytterlighet trasiga och eländiga."

Redan länge har det varit konstaterat av läkarevetenskapen, att undernäring är en av tuberkulosens farligaste fiender. Det samma är förhållandet om man fryser och är för tunnklädd. Men vad kan dessa läkarevetenskapliga rön hjälpa sådana människor som de, vars liv skildras här ovan?

Den stackars gamla farmodern har som det synes icke heller någon annan läkare att trösta sig till än den gamla omoderna Gud Fader, som så sorgligt många människor än idag litar sig till, när de se att all vetenskap till trots, de stå lika hjälp- och försvarslösa emot sjukdomar som under den mörka medeltiden i den stora svältande och frysande proletärarmén.

Redan under medeltiden blev det fastslaget, att den bästa och naturligaste näringen för ett litet barn är modersmjölken. Det är en erfarenhet som inhöstats efter många försök på att ersätta modersmjölken med olika slag av näringspreparater, som dock alla visade sig mindervärdiga i förhållande till den samma. Och nu har man kommit så långt, att läkarna framhålla det som barnets rätt att erhålla denna sin naturliga näring, ja man kalla till och med den kvinna en dålig mor, som undanhåller barnet denna rätt.

Detta är det läkarevetenskapliga rönet. Men hur förhåller det sig med möjligheterna för att tillgodogöra småttingarna inom arbetarklassen detta rön? Jag satt nyligen och pratade med sköterskan på en "Mjölkdroppe". Då bankade det på dörren, och in kom en ung mor med en liten treåring vid handen och en blåögd barnunge på några månader i barnvagnen.

Hon skulle be om mjölk till den lille. Sin uppgift trogen frågade "syster", varför hon icke skulle fortsätta med att ge den lille di. Hon visste ju, att det var det allra bästa för barnet, eller hur?

- Ja, nog visste modern det, men från imorgon var hon nödsakad att börja arbeta på fabriken igen, och då blev det ju omöjligt att ge barnet bröst mera...

Vad hjälpa de läkarevetenskapliga rönen en sådan mor och hennes lilla barn? Stannade hon hemma från fabriken, skulle givetvis brösten sina av svält. Och hur skulle hon dessutom skaffa barn åt treåringen och far, som varit arbetslös sedan 4 månader tillbaka...

Det var på Radiohemmet i Stockholm. Jag satt och talade med doktor Berwen om alla de underbara möjligheter som detta förhållandevis nya och tyvärr så hemskt dyra läkemedel, radium, kunde bjuda mänskligheten. Doktorn beklagade sig, att man hade så förhållandevis litet radium till sin disposition. Det lilla kvantum hemmet disponerade över, var icke på långa vägar stort nog så att alla, som önskade hjälp kunde få den.

På min fråga om, hur man då gick tillväga för att avgöra vem som skulle botas, och vem som måtte vända utan hjälp, minns jag, att den människovänlige läkaren fick ett plågat uttryck i sitt goda ansikte. Slutligen förklarade han, att man fick taga hänsyn till, vilka patienter, man menade skulle kunna göra störst nytta i samhället framledes...

Det hela var en penningfråga. Och emedan penningbristen gör det omöjligt att kunna skaffa nog radium åt alla som söka hemmet, och således för många gör detta storslagna läkarevetenskapliga rön illusoriskt kunna de rika, som ha råd att resa och råd att betala behandlingen, söka till andra radiuminstitut och bli botade...

Ni minns nog alla, hur världen för kort tid sedan begåvades med ett nytt och mycket lovande medel emot den lurande sockersjukan. Insulin heter det, och nyheten om detta nya läkarevetenskapliga rön spreds sig med blixtens hastighet över hela världen och tände hoppets gnista i månget sjukt människohjärta.

Men endast för att, ack så sorgligt många sockersjuka, just de obemedlade, just de som framför någon behövde återfå sin arbetsförmåga, de som endast hade sin egen arbetskraft att förlita sig till, skulle känna besvikelsen ännu bittrare "dagen efter". Det visade sig nämligen snart, att insulinet var ett dyrt läkemedel till och med om man behandlades med detsamma på sjukhus. Och hoppets gnista släcktes. Och för många, för så sorgligt många sockersjuka, var det nya läkarvetenskapliga rönet fullständigt utan nytta...

Karin hade fått tuberkulos. Men hon kom in på sanatoriet medan sjukdomen var i sitt första stadium, och en höstdag träffade jag henne på gatan, glad och strålande, rödkindad och skrattande. Jodå, nu var hon utskriven. Doktorn sade, att hon var alldeles frisk. Hon skulle endast sköta sig. Framförallt vara mycket ute i friska luften och se till, att hon alltid sov för öppet fönster och åt god och kraftig kost, så var det ingen fara alls.

Men Karins mor hade reumatisk värk och tålde icke alls att ha fönstret öppet i det lilla kvava köket, där hon bodde med sina två flickor. Rummet hyrde de ut. Det var enda sättet att reda upp den dyra hyran.

Och under 8 av dagens timmar satt Karin uppe på ett långt, lågt, kvavt vindsrum i en konfektionsfabrik böjd över sin symaskin med hektiska rosor på kinderna, arbetande i vild takt för att få ackordsförtjänsten upp i de 50 kronor i veckan, som voro nödvändiga, om allt skulle "gå ihop" där hemma. Det gick i 4 månader, nu är hon åter på sanatoriet. Och inga läkarevetenskapliga rön kunna rädda henne till livet. Ty det är det sorgliga med de där rönen, att fattigfolk i regel icke kunna tillgodogöra sig desamma. Det skulle också bli döden, nämligen: svältdöden...

I norska Studentsamfundet höll nyligen den kände förbudsmannen doktor Scharffenberg ett föredrag om rationell människoavel. Han framhöll här under som en läkarevetenskaplig erfarenhet, att en mor, som får barn med 1 à 2 års mellanrum icke har den nödvändiga näringen att ge sitt barn, vare sig under havandeskapet eller digivningen, och följden blir svaga barn. Minst 2 1/2 à 3 års åldersskillnad är nödvändig mellan barnen, om de skola bli sunda och starka.

- Se här ett läkarevetenskapligt rön. Men hur många arbetaremödrar får den nödvändiga hjälpen och kunskapen, som göra det möjligt för dem att leva i överensstämmelse med vetenskapens krav?

Ack nej, de läkarevetenskapliga rönen äro som så många andra rön endast eller åtminstone övervägande till hjälp för dem, som ha pengar nog att kunna utnyttja desamma. De äro icke för dem, som lever från hand till mun. Och vilja vi erövra den för arbetarklassen, så kan detta endast ske genom att vi i mänsklighetens och solidaritetens namn sopa undan de monopolistiska kapitalet och ersätter det med ett samhälle byggt på fria överenskommelser där varje människa giver efter förmåga och får efter behov. Då, men först då, skola också alla de hjälpmedel och botemedel som vetenskapen kan framskapa komma den lidande mänskligheten till godo.

Artikeln "Läkarevetenskapliga rön - ett monopol för de rika" är ursprungligen publicerad i Brand (02/1927).