Olustig undergroundfilm
om seriemördare

Pig
Regi: Nico B
I rollerna: Rozz Williams, James Hollan
USA, 1988
Utgiven av Cult Epics

Trots (eller tack vare?) sina korta 23 minuter är Pig en obehaglig upplevelse. Den är baserad på fantasier som den djupt deprimerade Rozz Williams från den inflytelserika gruppen Christian Death hade om att mörda en anonym man. I samarbete med den holländske regissören Nico B (Nico Bruinsma) har det blivit en mörk titt in i en seriemördares mardrömslika verklighet.

I det här fallet är mördaren en man i grismask (Rozz Williams). Han kidnappar en ung man och tar ut honom i öknen för att tortera och slutligen mörda honom i ett övergivet hus. Filmens offer spelas av James Hollan, som i verkligheten var ett fan och en god vän till Williams, som får sin kropp systematiskt stympad av mördaren och därmed anonymiseras ytterligare. Bilderna är bisarra: bröstvårtor genomborras av nålar och med sytråd knyts Hollans penis ihop med dem. Mördaren bläddrar i en underlig bok med titeln ''Why god permits evil'' (en reproduktion av boken medföljer dvd:n) och tycks få inspiration ur den. Mördaren skär in ordet ''pig'' i sitt offers bröstkorg. Vi får se hur seriemördarens byte kvävs av blod som hälls ner i halsen genom en andningsmask som vänts fel håll och får fungera som en tratt.

Brutaliteten och de omänskliga bilderna förstärks av ljudspåret som består av industriella ljud.

Man får känslan av att man tittar på någonting som det inte var meningen att man skulle se, en galnings hemmainspelning av det rituella mordet. Det är egentligen inte bilderna som är värst. Det är helhetsintrycket. Det är solitt olustligt.

Det är ingen hemlighet att en stor budget inte automatiskt innebär en bra film, snarare är det tvärtom. Och visst blir man förbannad när filmer med slutnotor på över en miljard kronor inte får en att känna något annat än trötthet. Ett minimikrav är att en film som slösar iväg sådana ofantliga summor också är häpnadsväckande bra. Ännu har ingen film varit så bra att budgeten känts motiverad och då är det skönt att rygga tillbaka i soffan med en svartvit film utan dialog inspelad på 16 mm för 5 000 dollar och känna att den, relativt sett till budget och vad den åstadkommer, är en konstnärligt bättre film än vilken Matrix eller Titanic som helst.

Håll utkik efter Yelahs intervju med regissören Nico B, som publiceras om ett par veckor.