Pluxofierad ljudlekplats

Såvitt jag förstått är ingenting programmerat, utan allt spelas live. Det ger ett otajt och mer levande sound än den kvantiserade, exakta rytmiken som ofta präglar elektronisk musik i dag. Pluxus är ett sånt där band som samlar annars åtskilda musiklyssnare genom att tilltala både popsnören, electronica-nissar, synthpoppare och en hel del andra genre-insnöade människor.

European Onion heter bandets tredje fullängdare och innehåller 12 låtar med bra titlar såsom Psykopotät, Molltolerans och Rödval Blåval. För tidigare Pluxus-lyssnare är albumet ingen överraskning. Det låter pop, analoga synthar, cirkusknas, blippblopp, tv-spelseufori, barnprogram, game-overdystopier. Pluxofierad ljudlekplats helt enkelt.

Från enklare och mer upplyftande spår som Agent Tangent (som jag lyssnat på om och om igen) går de till mer experimentella och aviga låtar som Dagsmeja. Skivan som helhet är melodiös och lekfull, precis som föregående Pluxus-skivor.

Personligen hade jag gillat mer låtar av det tv-spelsstudsande, svävande, pop-slaget. Favoriterna på förra fullängdaren Och Resan Fortsätter Här var Magnetiska Fält och Adjöss och om jag fått bestämma hade det varit mer av det slaget på den här skivan. Cirkusknäpperiet är visserligen en skön motpol till det enkla, förutsägbara pop-musicerandet och jag hade inte velat vara utan det, men lite mindre av den varan hade inte skadat.

Jag tycker att grupper som Svenska Hotsynthquintetten gör den slags musik bättre. Men Europen Onion är ett gott album.