Frigörelse i ord

Det är andra gången i mitt liv som jag får njuta av Staceyann Chins ord och energi. Tidigare i ett tält på en förortsfestival sommaren 2003, denna gång en kall fredag i mars på Södra Teatern. Båda gångerna har jag blivit överrumplad av hur mycket hon orkar både ge och ta av sin publik. Kanske ännu mer denna gång då hon berättar att hon inte har sovit på 40 timmar innan föreställningen.

Staceyann börjar föreställningen i totalt mörker där hon träder in med ett stearinljus till ett långsamt flöde av sina ord. Hon går från detta mörker till att begära att ljuset ska tändas i hela salongen. Hon vill se sin publik, tala med den och inte till den. Till sist tar hon sig också ut i publiken, talar direkt till utvalda personer, klättrar runt, samtidigt som hon oavbrutet låter sin stämma delge det hon känner.

Under föreställningen som varar knappt över en timme får vi höra om allt från hennes farmor och barndom, till härligt revolutionära texter om världsordningen. Mycket handlar om hennes homosexualitet. I hennes barndoms Jamaica är den förbjuden, varpå hon numera bor i New York. Hon talar om kvinnor, sex och den underbara klitorisens funktion, allt med en naturlighet som imponerar. Ofta känns det som om hon vill ge sin publik en av de multipla orgasmer som hennes dikter besjunger. På något underligt sätt är det som om hon lyckas.

När jag efteråt frågar henne hur hon blivit så modig att hon vågar stå där och så helt och fullt vara sig själv, svarar hon att det aldrig fallit henne in att vara något annat. Hon menar att det är svårare, och kanske modigare, att ge upp sig själv och följa massan. Om hennes yrke som poet säger hon att hon konstant jobbar hårt för att utvecklas. Att det handlar om att öva, men samtidigt om en känsla som man helt enkelt har eller inte har.

Flödet i ord finns för Staceyann Chin även under intervjun, hon säger den ena tänkvärda saken efter den andra. Hon menar bland annat att det största felet vi gör i livet är att vi ignorerar varandras hjärtan. Att det man borde göra i livet är att ta chansen, vara närvarande i världen. Finna någons hjärta och verkligen lyssna på det. För henne själv är det viktigaste att göra saker och ting rätt, att bidra med det bästa hon har. Att kunna se tillbaka på livet och veta att hon gett allt hon kunde.

Personligen tycker jag att hon verkar lyckas med det. Ta gärna chansen någon gång och se om du håller med. Hon har lovat att komma tillbaka till Sverige.