Utan titel

som nyutexaminerad seriemördare

med framtidstro.

Tro mej

jag vet

jag känner ju din ångest,

ditt behov,

dina drömmar om saltsyra,

dina pyttipanna visioner.

Tro mej

jag vet

allt om dina mörkaste

vrår i ditt huvud,

allt om dina tvångsmässiga

rutiner i tvättstugan

och din fasta tro på

sjutillhållarlåset i dörren

som ska skydda dig

och dina kronjuveler, din tillvaro,

ditt allt.

Pepparsprej, tårgas, trygghetslarm

gör dig onåbar, oåtkomlig

i din fästning av blind tilltro

till tekniken.

Tro mej

jag vet att dina ritualer i köket

ger dig den trygghet du söker,

den avskärmning du önskar,

den overbala icke kontakten

med omgivningen utanför ditt

två meter höga stängsel.

Du tror dej vara skyddad från

främmande makter som vill

inkräkta på din vardag,

göra anspråk på din tillvaro

din odelade uppmärksamhet

Tro mej,

jag vet

jag känner ju dej.

Känner dina lustar,

dina drömmar, visioner.

Och jag kan kabla ut dina

tankar 24 timmar om dygnet på nätet

om det skulle falla mej in,

om jag skulle vilja,

om jag skulle få lust,

att röja din identitet

och profitera på ditt själsliv.

Och du lyckades ju nästan skydda dej,

nästan försvinna totalt,

nästan komma undan

från mej.