Allting började i Malmö, skriver Staffan Jacobson i sitt debattinlägg, när polisen slog till mot en laglig demonstration under finansministrarnas möte. Staffan berättar om sina vänner. De som satt belägrade av polisen inne på Hvitfeldtska gymnasiet, utan dom eller rannsakan.

För första gången sedan Ådalen 1931 har polisen skjutit ner demonstranter. Detta är den allt överskuggande händelsen i Göteborg, i Sverige och i Europa just nu. Hur kunde detta få hända? För att förstå förloppet måste vi börja i Malmö den 21 april.

Där tränade polisen inför EU-mötet genom att slå mina kamrater blodiga där de satt på gatan, obeväpnade, i en fredlig och laglig demonstration. Deras "brott" var att de enligt polisen "såg oseriösa ut".

Komna till Göteborg, med föresatsen att inte låta sig misshandlas en gång till, inkvarterades dem tillsammans med flera andra politiska ungdomsförbund på Hvitfeldtska gymnasiet. Deras avsikt var att använda yttrandefriheten.

Då bestämde polisen att denna yttrandefrihet inte gällde dem utan bara de som polisen "godkänt". Och spärrade in dem bakom stålcontainrar. I detta fängelse, i fästningen Europa, satt mina kamrater utan dom och rannsakan tills de slutligen fritogs. Den dialog som myndigheterna skrutit med gällde bara vissa; demokratin visade sig vara ett sken.

I denna nyliberala skenvärld av varurelationer och välregisserade skådespel uppstod nu en spricka. Genom sprickan fick man en glimt av en autentisk tillvaro med ett autentiskt liv: människor som dansade, kramades, sjöng, demonstrerade, kämpade för ett bättre samhälle och en rimligare värld. Denna dröm omringades nu av ridande poliser. Några av dem, det ser vi på fotona, kastade gatsten (!). Makten talade.

Jag tänker inte fälla några krokodiltårar över McDonalds skyltfönster. "Vad är ett krossat bankfönster mot ett skövlat folkhem?" frågade Mikael Wiehe nyligen. Jag tänker inte heller försvara något personvåld. Och jag tänker framförallt inte tolerera att svenska poliser skjuter ungdomar.

"Fascister" säger Göran Persson i tv, efter att ha gullat med dödsstraffsfantasten och miljöfienden George W Bush. Jo tack, vi vet vilka som är fascister. Vi vet vilka, och vi vet att vi frihetliga antikapitalister är fler och starkare än de rikas union.

Jag deltog tillsammans med 25 000 kamrater i den väldigaste och fredligaste demonstrationen sedan Vietnamkrigets dagar. Den gick från det underbara folklivet på Järntorget till den solbelysta Götaplatsen i fredags. Om vi hade haft en folkomröstning om Sveriges EU-medlemskap i dag hade resultatet blivit ett klart nej.

Detta slipper Persson diskutera just nu, men detta och inget annat är det svek som ligger bakom raseriet. Folket kan välja bort sina politiker, men politikerna kan inte välja bort sitt folk. Och om ni lämnar folket helt utanför så kommer revolutionen som ett brev på posten, sanna mina ord.