Bostäder eller monument?

Pampen som på egen kraft slaktade ett helt bostadsområde med sin svällande girighet. Efter några år av tvångsförvaltning och chockhöjningar av hyrorna blev saker bättre.

Pampen fick krypa in på Tillberga några månader och sona sitt brott. Men nu sitter han åter i den cirkelformade makten på Stadshuset. Men han ser äldre ut idag. Tunnare och lite närmare döden.

Jag går med avmätta steg upp för de kalla stentrapporna. Följer skyltarna som förklarar var vi enkla medborgare ska sitta för att få ta del av de förtroendevaldas käbbel. Hittar läktaren till slut.

Bänkarna är hårda och besvärliga att sitta på. Troligtvis ett medvetet val. Det ska inte vara för bekvämt för den medborgare som har fått för sig lägga sig i och ta del av kommunens väl och ve.

Själv sitter ledamöterna utfläkta i vräkiga skinnstolar som påminner dem som JR i Dallas satt och smidde hemska planer i.

Ett något förvirrat upprop inleds. En blondin från mittenbordet ropar upp en massa namn. Vissa svarar. Andra inte.

Jag får för mig att det är många som redan har somnat i sina bekväma stolar. Efter en stunds palaver tycks alla vara där och vakna, så mötet kan ta sin början.

Först på dagordningen är ett utsvävat förslag på att bygga bostäder på kraftigt förgiftad mark nere vid Mälaren. En svettig man håller ett diffust anförande med overheadbilder och svårtolkade beräkningar.

Han pratar med en monoton röst i hopp om att lyckas söva sina åhörare så att de inte är medvetna vad de röstar ja till längre fram under kvällen.

Siffror och delkostnader sväller över i situationen. Min förståelse för att idiotförslag går igenom så ofta ökar nu. Ledamöterna sitter nog redan med fingrarna på ja-knappen för att slippa undan den hemska statistiktortyren de utsätts för.

Den svettiga mannen lägger in dödsstöten. Stora kalkylbilder fyller väggen. Blåa och röda staplar. Han höjer sin röst när han pratar om vinster och fördelar. De som slumrat till får höra att kommunen tjänar på den här affären.

Lite osammanhängande diskussioner utbryter efter hans anförande. Någon som har lyckats hålla sig vaken ifrågasätter huruvida det är vettigt behöva betala en kvarts miljard för att över huvudtaget kunna bygga husen. Jag hör tydligt partipiskan vina över hans huvud.

Bredvid mig på läktaren sitter en kostymbärande man. Ett profithungrigt leende har fastnat på hans läppar. Jag gissar att han är en av byggherrarna som kommer tjäna de stora pengarna när det här beslutet har klubbats igenom.

Jag reser mig, går ut från läktaren. Har en dålig smak i munnen efter att ha sett hur vår demokrati fungerar. Allt prat om att om att skapa bostäder för den stora massan och att förhindra segregering är stor lögn.

Det handlar enbart om att göra sitt egna avtryck i den politiska historien och bygga sina egna monument.