Punken är död!

Det är uppenbart att denna kritik är riktig; se dig omkring-hur mycket revolutionär aktivitet pågår under en konsert? Några band som försöker "bekämpa orättvisorna" med en rysansvärd mur av gitarrer och trummor, för att få fram sina "samhällsomstörtande" påståenden, tar sina pengar och åker hem till sitt.

Publiken arbetar upp en massa energi, men istället för att gå ut och jaga fascisterna ur stan, vilket man hade kunnat hoppas på av dessa självutnämda samhällsomstörtande element, står de på en och samma fläck och hoppar jämfota upp och ner.

Så tar cirkusen slut, åskådarna droppar av hemåt som vanligt, trötta men lyckliga, och övertygade om att de varit med om något oerhört revolutionärt.

När socialdemokraternas smink fallit av ser vi allt tydligare hur samhället är konstruerat. Några få rika lever på andras arbete, och rikare vill de bli- på vår bekostnad naturligtvis.

Regeringen hjälper gärna till, det blir bankakut istället för barnakut och JAS istället för fritidsgårdar. Deras attacker pågår för fullt.

Vad spelar punkkulturen för roll då? Med sina naiva slagord och sin apati?

Utan tvivel kommer punkarna att fortsätta att nåla fast anarkistmärken på jackorna när de poserar på de rätta konserterna. Vad ska vi ha banden och alla deras texter till om inget sker i handling? Eller hardcorepunkarnas fåfänga?

Musik kommer aldrig att förändra samhället, särskilt inte punken, med sin dåruniformering och sina klumpiga försök att chockera allmänheten.

Att tro att punken kommer att förändras till det bättre är meningslöst. Vi har väntat länge nog på att punken skall åstadkomma något som närmar sig en vilja att slå tillbaka mot staten och alla de politiker som säger att de skall förändra samhället åt oss. Man förändrar inte världen att köpa Refuseds singel "Rather be dead" eller nån Chumbawambaplatta. Förändring sker endast genom handling! Direkt aktion!

Av Antonns, 1993. Ursprungligen kommer texten från ett flygblad. Texten har uppdaterats 1997.

Läs ett svar på denna text.