Jag skulle här vilja svara på Atonns "
Punken är död". För det
första har personen i fråga valt en konstig rubrik
till sin artikel. Punken lever i högsta grad i dag.
även om många av de "klassiska" punkbanden för
länge sedan kommersialiserats, vuxit upp och svikit sina
ideal finns det i dag lika många, om inte fler
upproriska, samhällsomstörtande, unga, (och för
den delen även äldre) arga punkband som det fanns
1977. Tyvärr är många av dagens punkare
väldigt opolitiska/oengagerade, men varför hoppa
på punkarna när det finns en jävla massa
självutnämt seriösa anarkister som inte
aktiverar sig på annat sätt än att läsa
tjocka böcker och skriva insändare. Samtidigt finns
det många punkare som är anarkister. Som spöar
naziskins, ockuperar hus, går med i
demonstrationståg m.m. Antonn anser att musiken är
betydelselös, men jag kan ge mig fan på att samma
person 1:a maj varje år knyter sin näve och sjunger
internationalen och anser sig vara hur revolutionär som
helst. Musiken är dessutom ett propagandaredskap som i
vissa fall kan vara lika effektivt som demonstrationståg
och flygbladsutdelning (någon mer än mig som tror
att Ebba Gröns version av "Staten och kapitalet" kan ha
varit en av faktorerna som fått han/hon att bekänna
mig till socialismen).
Den nazistiska vitmakt-musiken fungerar i dagsläget som
fascisternas främsta propagandaspridare och
därför tycker jag att det är alldeles
utmärkt att Sverige har en utbredd punk/hc-rörelse
som kan fungera som motvikt till denna. Man förändrar
inte samhället genom att köpa en CD-skiva med
Refused, men den 14-årige pojke som köper en skiva
med socialistisk punkmusik och sedan går hem och lyssnar
får sig iallafall en tankeställare på precis
samma sätt som när du sticker ett flygblad i handen
på honom.
Eric Baader