Kravaller i Québec mot
orimligt frihandelsavtal

Konferensens avsaknad av legitimitet demonstrerades tydligt av den flera kilometer långa "skammens mur" av betong och taggtråd som omgav tillställningen. Och av de oroligheter som drabbade den medelstora staden.

"Avtalet handlar inte om frihandel", skrev ekonomen Mark Weisbout i den amerikanska tidningen Z-Magazines pressmeddelande. "Syftet med avtalet är istället att stärka en av världens dyraste, slösaktigaste, och (när det gäller livsavgörande mediciner), dödliga formen av protektionism: patent, copyright och andra monopol vilka samlas under benämningen 'intellektuell äganderätt'."

Reglerandet av denna äganderätt på den amerikanska kontinenten har redan resulterat i att bromsmediciner för AIDS i Brasilien blivit oproportionerligt dyra. De skyddade patenten har höjt priset på verksamma substanser 20 gånger. Det verkar som det yttersta syftet med "frihandels"-konferensen är att utöka denna lukrativa protektionism över de nordamerikanska gränserna i hela Amerika.

FTAA är ett slags utökat NAFTA, ett frihandelsavtal av den typ de stora företagen sedan sju år tvingat på arbetarna i USA, Kanada och Mexiko. Trots löftena var detta avtal knappast en "win-win-deal".

För USA:s arbetare har avtalet inneburit en förlust av de bättre betalda jobben i tillverkningsindustrin, samt att lönerna pressats när företagen flyttat, eller hotat flytta söder ut. Kanada har helt förlorat stora delar av sin tillverkningsindustri, och snedfördelningen av inkomster har förvärrats. Mexiko har rapporterat både; reallönefall för sina arbetare och om fallande inkomster för egenföretagare.

För Latinamerika som helhet har två årtionden av "frihandel" blivit en veritabel ekonomisk kataklysm. Medelinkomsten per person har vuxit med sju procent på tjugo år, jämfört med 75 procent under den föregående tjugo års-perioden.

Folkets möte

Redan vid midnatt den 20 april utbröt oroligheter. Parallellt med FTAA mötet hade en mängd olika organisationer, från hela den amerikanska kontinenten arrangerat ett kontramöte - Folkets möte. På lördagen arrangerade mötet en gigantisk demonstration med 60 000 deltagare. Det var ett färgstarkt, multietniskt demonstrationståg som gick sida vid sida på den sex filiga vägen genom Lower Town. De dansade och sjöng, det bjöds på gatuteater och så vidare.

Medan demonstrationen i sakta mak marscherade igenom Lower Town var några hundra främst yngre - deltare låsta i gatustrider med polisen vid avspärrningarna kring FTAA-mötet. Dock inte lika våldsamma som under fredagen då striderna rasade kring avspärrningarna vid Rene Levesque Boulevard och några hundra demonstranter lyckades ta sig över stängslena.

Fort Québec

Enligt Z-magazines Judy Rebick var platsen för avspärrningarna att likna vid en krigszon. Aktivisterna var mycket välorganiserade och delade i två grupper som attackerade och retirerade samordnat och disciplinerat. Polisen använde tårgas, vattenkanoner och plastkulor. Det pågick hela eftermiddagen och kvällen.

Den kanadensiska organisationen Ligue des droits et libertés sade att polisens taktik tvingade fram den eskalerande våldsanvändningen på lördagskvällen.

André Paradis, organisationens exekutiva ordförande, sade under en presskonferens på söndagen att polisen trappade upp konflikten på tre sätt; för det första använde de tårgas redan under första konfrontationen. Sedan använde de mera aggressiva vapen - som vattenkanoner och plastkulor; Till sist använde de, de överdimensionerade försvarsverksliknande avspärrningarna för att jaga bort demonstranterna till bostadsområdena, där den första skadegörelsen på privat egendom genomfördes, efter drygt 48 timmars konfrontation.

Enligt organisationen - som hade 30 observatörer på plats - deltog bara fem procent av demonstranterna vid de våldsamma konfrontationerna med polisen: "De flesta av demonstranterna i Upper Town, dansade och sjöng heltfredligt", sade talesmannen Sam Boske.

Både under fredagen och under lördagen skedde enorma civila olydnads aktioner, vilka involverade åtminstone 6000 människor. Dessa konfronterande tårgasen och polisen för sin övertygelses skull. Det hade de inget för; då polisen även då svarade med otyglad brutalitet. Batongslagen haglade över människor som deltog i så kallade Sit-ins - sittblockader.

Québec - Det passiva motståndets grav?

Kanske kan man av detta dra slutsatsen att aktivister som åker till Göteborg inte ska göra sig några illusioner. Polisens agerande i Malmö visar ju att polisen i Sverige gärna vill vara som den kanadensiska, ty polisen agerar globalt. Om Göteborgs aktivister vill uppnå något är det klokt att förbereda sig på det värsta.

De svenska aktivister som förbereder sig på ickevåldsaktioner bör nog inte räkna med någon favör för detta från polisen. De som faktiskt tänker uppnå sina mål bör nog använda en offensiv strategi - det polisiära våldet från Malmö och Quebec blir lika, oavsett en passiv eller offensiv taktik; men det är inte lika förnedrande att bli slagen medan man står. Den mexikanske revolutionären Emlio Zapata uttryckte det en gång att "hellre dö upprätt, än leva på knä".