Där bidragen i den första serien i huvudsak inriktade sig på att berätta var vänstern står i dag, hur vi har hamnat här och hur världen ser ut runt omkring oss väljer vi nu att rikta blickarna framåt. Hur går vi vidare? Vilka projekt kan vänstern arbeta med i dag? Hur kan vi börja arbeta offensivt med de olika konstruktiva lösningar vi har på dagens problem?

Under hösten kommer vi publicera de bidrag som vi har fått in, men om du är intresserad av att delta med ett eget bidrag eller vi diskutera något av de redan publicerade bidragen, hör av dig till radikalavisioner@yelah.net.

Göteborg och behovet av tidningskooperativ

Det görs för lite tidningar nuförtiden. Och flera av de som görs ägs av humanismens fiender. Det är ekonomiska intressen som styr det som trycks eller sägs i massmedia. Vi som är humanister och vänstermänniskor måste därför fundera på motstrategier.

Det är enklare att fundera på praktiska lösningar om man utgår från ett konkret exempel. Ett av de bästa och mest aktuella är oroligheterna som drabbade Göteborg i juni 2001. Massmedia rapporterade vid detta tillfälle som vanligt, det vill säga partiskt och vinklat.

För att analysera rapporteringen från EU-toppmötet använder jag den propagandamodell som Edward S. Herman och Noam Chomsky har beskrivit. Modellen utgår från ett filter med fem beståndsdelar.

1) Ägarkoncentration och vinstmotiv

Att det var medierna som ägs av Stenbeck och Bonnier som satte dagordningen för nyhetsrapporteringen från Göteborg är knappast ett kontroversiellt påstående.

I Göteborg ställdes demonstranterna, som är emot frihandeln, mot mediemogulerna, som är för frihandeln. Medieägarna är för frihandelsavtalen inom EU bland annat eftersom samma nyhetsvaror i hög hastighet kan användas globalt till en låg kostnad.

Motstrategi: starta en tidning med demokratiskt ägande, ett producentkooperativ. Satsa på lokal journalistik.

2) Annonsberoende

Problemet med annonsberoendet är att marknaden dikterar vad som ska stå i tidningarna och vilka som ska överleva. I Sverige beror det bland annat på de ekonomiska problem som en nystartad, eller en liten tidning har. Problem som orsakas av den långa handläggningstiden för beslut om press-, eller kulturstöd samt svårigheter för internetbaserad media att få ekonomiskt stöd.

I augusti 2001 hade Svenska Dagbladet, med en stor mängd ekonomiska intressenter bakom sig vilkas åsikter man saluför, 5 000 000 kronor i presstöd. Under samma månad fick den lilla nystartade och ekonomiskt och politiskt oberoende nyhetstidningen Stockholms fria tidning 0 kronor i stöd. Utan annonser kan ingen tidning överleva den cirka nio månader långa handläggningsperioden. Genom att inte annonsera i tidningar dödar marknaden journalistik som är kritisk mot den själv.

Marknadens intressen är ju heller inte demokratiska vid tillfällen då vitala delar av deras intressen hotas. Bonnierpressen och Stenbeckmedierna tävlade med Aftonbladet i vem som använde mest pöbeljournalistik under Göteborgsveckan.

Domaren i denna tävling blev organisationen Svensk handel, en sammanslutning av marknadsidkare. De skrev i sin rapport om Göteborg: "Media borde inte på bekostnad av den granskande journalistiken och den öppna samhällsdebatten agera som reklampelare för våldsextremister och deras åsikter". De anklagade särskilt Expressen, som ansågs ha skrivit överslätande om våldet. Ändå var det Expressen som ledde den ideologiska hetsjakten på vänstern under augusti 2001 i en artikelserie med vinjetten Expressen granskar: Extremvänstern.

Svensk handel föredrog i stället Göteborgs-Postens rapportering, där sakligheten var helt frånvarande. Det är bland annat Svensk handels intressen som bestämmer vad som ska uttryckas i media. De gör det genom att annonsera eller låta bli. Göteborgs-Posten har med andra ord många annonsörer.

Motstrategi: gör ert kooperativ oberoende av annonser. Annonsörer från "bra" organisationer är inget alternativ då dessa är ofta fattiga. Ha inte tidningsverksamheten som huvudsaklig inkomstkälla.

3) Behovet av källor

Journalister är beroende av näringsidkare och politiker för att skapa nyheter. Skulle rapporterna från händelserna i Göteborg ha varit objektiva, hade näringsidkarna och politikerna på Svenska mässan - nästa gång missnöjesyttringar sker - varit betydligt mindre intresserade av att låta sig intervjuas. Det är framförallt därför journalismens "demokratiska uppdrag" grusas. Skriv snällt om Göran Persson så pratar han med dig igen.

Motstrategi: Behovet av källor kan nästan alltid tillgodoses. Göran Perssons perspektiv är maktens, därför måste tala till folket genom TV och media. Vägrar media skriva snällt om Göran Persson måste han tala till folket via oss ändå.

Oberoende media har ett underifrånperspektiv. Göran Perssons tal och beslut påverkar folks vardag. Eftersom de berörda sällan tillfrågas om sin mening, finns det gott om källor från andra hållet, underifrån och upp. Oberoende media behöver inte intervjua Persson. Gör vi det sker det undantagsvis och vi kan ställa de obehagliga frågorna. Intervjuerna sker ju på våra villkor. Upplägget på rapporterade nyheter är en fråga om vinkling och taktik.

4) "Flak" (Spärreld/Negativ påverkan)

Flak betyder "slumpvis spärreld", en metod att skydda strategiskt viktiga platser från bombangrepp under andra världskriget. I det göteborgska fallet användes denna spärreld mot journalister som försökte ge en objektiv bild av händelserna. Bland annat tvingades kritiska journalister vid upprepade tillfällen i borgerliga media att ta avstånd från våldet. Detta till den grad att inget annat än avståndstagandet blev sagt. Syftet med denna behandling var att dölja vad de kritiska journalisterna var kritiska mot.

De oppositionella journalisterna gavs lite utrymme i medierna så att de inte kunde avslöja att de var negativa till polisens arbete eller massmedias bevakning. Borgerlig press försökte peka ut kritiska media som terrorister och kritiska journalister avvisades från polisens presskonferenser.

Motstrategi: välj själv arena, en hemsida är att föredra framför Dagens Nyheter. Samarbeta i minsta möjliga mån med borgerliga massmedia. Dementera varje rykte om att tidningskooperativet är en politisk organisation eller annat förtal.

5) Antikommunism som kontrollmekanism/Okritisk tro på marknadsliberalismen

Sammantaget är ingen av styrmekanismerna i propagandamodellen lika stark som den sista. I antikommunismens namn är allt möjligt. Massmedia var under Göteborgshändelserna så rädda för att framstå som kommunister att väldigt mycket av det som skrevs om oroligheterna var falsk information.

Borgerliga massmedia skrev av polisrapporterna och dubbelkollade aldrig sina källor. Sanningen är nog att journalisterna var rädda för att marknadskrafterna skulle se dem som kommunister, i vår Orwellika tid är detta ord identiskt med frihandelsmotståndare.

Den konsensus som spred sig i media under oroligheternas gång, att de hundratusentals demonstranterna på Göteborgs gator inte var något annat än vandaler, ligister och extremvänster, är också ett symptom på antikommunismen.

Till och med när en ung man sköts i bröstet och när två andra skottskadades saluförde pressen antikommunism genom att kalla offren drägg och hävda att polisen skjutit i självförsvar. Svensk handel och Göteborgs-Posten ansåg till och med att de verkliga offren inte var de skjutna, utan näringsidkarna på Avenyn som fått sina fönster sönderslagna.

Antikommunismens härförare var, i efterspelet av Göteborgshändelserna, några journalister på Expressen. Dessa stal bland annat journalistiskt material, enligt Journalistförbundets tidning Journalisten (2001-08-27). De buntade ihop frihandelsmotståndare med vitt skilda ideologier och så vidare, i sin propagandistiska artikelserie om extremvänstern.

Motstrategi: lita inte på borgerliga media. Lägg störst tilltro till förstahandsinformation eller information från vänner och gör eget researcharbete. Nyheterna blir kanske inte lika många och når måhända inte ut lika fort. Men i gengäld blir de mer korrekta.

6) Mitt tillägg till propagandamodellen: osynliggörande

Massmedia skriver nästan uteslutande om våld vid protester. Ett fenomen som observerats under lång tid på en lång rad platser. Under EU-toppmötet tog detta sig uttryck i den tystnad som drabbade demonstrationerna. Också motkonferenserna tegs ihjäl. Syftet är att utdefiniera politiska motståndare som bråkmakare.

På sitt sätt var sammanstötningarna i Göteborg idealiska för medierna. Bråket utkämpades i en dramaturgiskt lämplig miljö: en europeisk stad i ett rikt land, det var vita människor som drabbade samman och det fanns gott om informationsteknologi. Händelserna blev därför en världshändelse. Hade det hela utspelats i Addis Abeba skulle vi kanske fått läsa en notis om det.

Motstrategi: tidningskooperativet fyller främst tre funktioner i en situation som denna.

1. Den skeva bevakningen i massmedierna resulterar i att endast våldet uppmärksammas. Aktivister väljer därför i ökad omfattning att protestera med våldsamma metoder. Detta får till resultat att pressen ljuger, av tidigare diskuterade skäl. Tidningskooperativet måste i denna situation vara på plats för att ge en motbild.
2. På motkonferenserna hölls en lång rad seminarium, det fanns inbjudna deltagare från hela världen och vitt skilda grupper av systemkritiker samsades med bland annat dans, föredrag och konserter. Denna osynliggjorda del av Göteborgshändelserna rapporterade bara alternativmedia om.
3. Alternativmedia borde tagit tillfället i akt att lyfta fram situationen för de besökande representanterna från Kina, Bangladesh, Chiapas och så vidare. En av uppgifterna för alternativmedia är att komma förbi den rasistiska dramaturgin i borgerlig press genom att rapportera om situationen i icke-europeiska länder.

Så till visionen

En mosaik av självständiga lokala fria tidningar skulle utmana drakarna. Det skulle uppstå konkurrens på en marknad som i dag domineras av liberala medier. De fria tidningarna skulle skriva om det som folk är intresserade av att läsa om: bostadsförhållanden, lokaltrafiken, arbetssituationen i den lokala industrin, fester, författare och musiker. När de fria tidningarna fungerade som bäst kunde de rapportera om situationen i de delar av världen som borgerliga massmedier inte beskriver.

Inför denna tänkta situation skulle Göteborgs-Posten under Göteborgshändelserna inte fått stå oemotsagda. Göteborgs fria tidning, till exempel, kunde ha förmedlat en motbild baserad på ögonvittnesskildringar och förstahanduppgifter. Tidningen skulle också förse sina läsare med ett brett spektra av analyser. Göteborgs-Posten skulle inför denna situation tvingas till objektivitet om de inte ville konkurreras ut.

Propagandamodellen skulle nedmonteras. I ett längre perspektiv skulle de fria tidningarna först fungera som korrektiv till drakarna, därefter ersätta dem.

För att detta ska bli möjligt måste vi verka för att handläggningstiden för presstöd minskas. Lokala miljögrupper, KF och folkrörelser kan ge sitt ekonomiska stöd till de fria tidningarna. De skulle vinna goodwill och få en ökad medlemstillväxt. Folkrörelserna är heller inte de fria tidningarnas fiender, de fria tidningarna är i stället en del av folkrörelserna.