Radio bästa media i
Afrika, men Internet är
på gång

Roland Stanbridge, lärare i journalistik på Stockholm och Örebro universitet har tillsammans med Maria Ljunggren, medieforskare på Örebro universitet sammanställt en studie om media och informations- och kommunikationsteknik i nio afrikanska länder.

Studien African Media and ICT4D innehåller dokumentation av medierapportering i respektive land och hur villkoren för ett deltagande i informationssamhället ser ut. Länderna skiljer sig åt i socioekonomisk struktur, i tillgång till teknik, kunskapsbredd i informationsteknologi och i villkor för yttrandefrihet.

Studien gjordes under mars och april 2003 i nio olika länder med hjälp av 18 inhemska journalister och medieforskare¹, som gjorde dagliga rapporter. Länderna som ingick i studien är Egypten, Etiopien, Ghana, Kamerun, Malawi, Marocko, Moçambique, Rwanda och Senegal.

Rapportens syfte är att kartlägga hur media rapporterar om informations- och kommunikationsteknologi och frågor som rör informationssamhället i Afrika. Dess slutsatser är att det brister i kritisk analys, rapporter följs sällan upp, folkets röst är frånvarande och det är sällan reportage om informations- eller kommunikationsprojekt på landsbygden. I rapporten kommer också fram glimtar av sociala förutsättningar i förhållande till teknologiutvecklingen.

Internet kom till Egypten 1986 genom utbildningsinstitutioner och statliga myndigheter. Det gjordes en satsning 1991-1993 att öka tillgången till Internet hos organisationer. Det beräknades då finnas 2 000 användare. I dag finns det 2,2 miljoner användare. Det är 3 procent av befolkningen, men antalet kommer att öka. År 2 000 beslöt den egyptiska regeringen att Internet skulle erbjudas gratis och projektet "Dator till varje hem" inleddes.

I de andra länderna som undersöks är användningen av Internet och dator en urban företeelse.

På flera ställen på landbygden finns inte ens möjligheter att använda radio eller tv eller mobiltelefon för att satellitsändningen är för svag. Och i byn finns kanske bara några få fasta telefonlinjer. Det är vanligt vid gränsområden.

I rapporten presenteras Hervé Charles Malkal artikel The shadow zones of Cameroon i tidningen Mutations. Han skriver att i Moloundou i sydöstra Kamerun går det bara att få in Africa No 1 och Radio Congo-Brazzaville på transistorradion. "Nyheter från vårt eget land får vi av långtradarchaufförer eller släktingar som bor närmare huvudstaden."

I Ekondo Titi i sydvästra Kamerun är situationen liknande. Här lyssnar man på radio från Guinea och det går också att ratta in Radio Calabar från Nigeria. Det finns ingen tillgång till telefon - varken mobil eller fast - i Moloundou eller Ekondo Titi.

Även där den tekniska mottagningen via satellit är utbyggd saknas ofta utrustning. Radio är räddningen, som ett enkelt och billigt medel för att nå ut med information också till dem som inte kan läsa. Dessutom går lokala radiosändningar att genomföra med hjälp av batteri, där elektricitet inte finns.

Datorutrustade arbetsplatser är självklart i Sverige, men vi behöver inte åka längre än till Tyskland för att se skillnad i datortillgång på arbetsplatser. I afrikanska länder som mer eller mindre tyngs ned av skulder, ekonomiska sanktioner från omvärlden, enorm resursbrist för att bemästra sjukdomar som hiv/aids och tbc och med militära konflikter är informationsteknologi inte första prioritet. Men många anser att tillgången till informationssamhället är en förutsättning för att inte afrikanska samhället ska bli fast i sin exkludering, som har politiska, ekonomiska och ideologiska orsaker. Afrika som kontinent tyngs av att vara bilden av den Andre.

Betydelsen av att kunna kopiera läkemedel för att kunna hindra en ökning av hiv-smittade och tbc-sjuka är välkänd. Kopiering av mjukvara till datorer kan få dörren på glänt till informationssamhället. Men Big Business bevakar dörren hårt. Journalisten Alphonse Soh har i Mutations skrivit två artiklar om hur jätten Microsoft jagar piratkopierare. Han säger att en lokal återförsäljare för Microsoft gissar att färre än 1 procent av PC-programmen i Kamerun är lagligt använda.

I Rwanda, som är sargat av trauma efter folkmordet 1994 har ett center för innovationer och teknisk kommunikation byggts på ett tidigare militärfält (Camp Kigali). Här finns Institute of Science and Technology (KIST) som har en stor betydelse i utvecklingen av informations- och kommunikation i landet.

I mars förra året lanserade utbildningsdepartementet ett projekt för datorisering av grundskolor. United States Agency for International Development (USAID) har garanterat inköp för över en miljon US dollar för att utrusta 2 200 grundskolor med datorer.

När kvinnor syns är det precis som i västerländsk media ofta i fråga om hälsa, vård, barn och det privata.

Men undantag finns. Den senegalesiska tidningen Le Soleil har ofta artiklar om kvinnor i kontexten informationsteknologi. I mars förra året hade flera tidningar i Västafrika stor mediebevakning av ett tvådagarsseminarium om Internetanvändning som vände sig till kvinnor i Kamerun.

Kvinnor är ännu underrepresenterade bland afrikanska journalister, men det arbetas också för att bryta det mönstret. African Women's Media Center (AWMC) i Dakar i Senegal är ett projekt som kom till 1997. Sedan start har 900 kvinnliga journalister från hela Afrika deltagit i 21 program och workshops anordnade av AWMC.

Senegal ses av BBC ha en av de mest oreglerade och öppna medieklimat i Afrika. Pressfrihet är garanterad och regeringen utövar ingen censur. Media som står oberoende från staten kan kritiserar regeringen utan någon risk för statliga restriktioner. Där finns också projekt i information- och kommunikationsteknologi även på landsbygden.

I Etiopien har staten i stort sett monopol på radio och tv-sändningar. Radio Fanna är i dagsläget den enda icke-statliga radiostationen och Walta Information Centre är enda icke-statliga nyhetsbyrån. Telekommunikationsindustrin är också statlig.

Economic Commission for Africa har finansierat ett mediecenter i Addis Ababa, där lokala journalister har gratis tillgång till Internet och kan lagra text- och ljudfiler.

Grannlandet Eritrea är inte med i undersökningen. Där gör den statliga presscensuren det är väldigt svårt att jobba som journalist. Journalister som bryter mot censuren grips och sätts i fängelse.

Situationen ser också helt annorlunda ut i Malawi. Där var tv-sändningar förbjudna fram till 1994. Men även i Malawi har nu ett mediecenter för journalister upprättats.

I Ghana har regeringen sedan valet 2000 en mer pluralistisk syn på media. Vid 1992 års konstitution etablerades en nationell mediekommission som bland annat har till uppgift att stödja och garantera fri och oberoende media.

I Moçambiques grundlag garanteras journalister rätten att ange källa till information, vilket är unik i regionen. Pressfrihet och fri föreningsrätt skrevs in i lagen 1990, men andra lagar används ibland för att gå runt pressfriheten. Få journalister har tillgång till Internet i sitt jobb. Väldigt många av de 17 miljoner invånarna i Moçambiques har ingen tv.

I rapporten förespås att 12 miljarder tekniska anordningar kommer att vara kopplade till den globala informationsinfrastrukturen 2020. Till infrastrukturen räknas alltifrån glödlampor, pacemakers för hjärta till kylskåp.

I dag är 850 miljoner människor i utvecklingsländer uteslutna att delta i informationssamhället. Hur många kommer det att vara 2020?