the Definitions på
Bommens Salonger

The Definitions
Bommens Salonger 26/3

Jag borde veta bättre än att dyka upp i tid till en spelning. Jag sitter i baren på Bommens salonger i Göteborg och dricker lyxöl under kristallkronor och funderar över varför ölkupongen jag fått är så puckat utformad. Och så undrar jag om bandet har affischerat överhuvudtaget, eftersom det inte finns fler besökare än det finns bandmedlemmar än, och många av besökarna verkar vara flick-, pojkvänner eller föräldrar till någon i bandet. Vid den tidpunkten då spelningen i en parallell dimension skulle börjat har tio personer till droppat in, och jag knackar mig ljudligt i pannan för att jag inte var lite fashionabelt sen.

Tröttare och tröttare sitter jag och läser en uppsats om upphovsrätt, tills några vänner dyker upp och räddar mig från att skriva en recension fylld av hat. Iskariots sätter igång som förband en dryg timme efter utsatt tid och lokalen är måttligt fylld av en blandad uppsättning ungdomar. Iskariots är ett mycket trevligt 12-manna reggea-rootsband, och de håller publiken igång innan det är dags för kvällens huvudpersonerna att äntra scenen.

The Definitions kommer onstage. Nio personer som spelar typ hiphop. Väldigt bouncig, dansvänlig hiphop. De har franskt horn, saxofon, en rhodesorgel och trummor live på scenen, och det garderar för en väldigt bra show, när det låter mycket och man ser vad det är som gör ljuden. Själva musiken har jag svårt att sätta fingret på. Orgeln och saxofonen får mycket att låta som klassiska samplingar; om jag inte sett instrumenten skulle jag varit säker på att det var Miles Davis som ännu en gång fått stå till tjänst som samplingskalv.

Det är lite där jag hänger upp mig på the Definitions. Jag har lyssnat på EP:n ett trettiotal gånger senaste veckan, och det känns tråkigt att de levande instrumenten på skivan kunde ha ersatts av loopade samplingar. Allt är mycket loop-baserat, och med få undantag så är de musikaliska slingorna mycket repetitiva; som sig bör när det gäller hiphop, och live så är det ju mycket kul att se och lyssna på - det är på skivan som man märker bristerna i uppsättningen. Under spelningens gång ger publiken bra respons och bandmedlemmarna byts av vid instrumenten, särskilt imponerande är ett byte av trummis mitt i en låt, och alla medlemmarna är genomgående välspelade och verkar inte missa en beat. Det är ett bra drag i hela showen, och publiken ropade efter mer när the Definitions, efter 40 minuter, går av scenen med ett "vill ni höra mer så köp skivan, motherfuckers!".

För att vara ärlig: Jag har mycket svårt med kritikerrollen; att fälla ett omdöme om något känns helt enkelt inte så intressant, och jag har svårt att motivera varför ni som läser ska tro att det jag skriver stämmer. Så för att vara rättvis spelade jag in hela spelningen på video och ska lägga upp den på nätet, så att var person själv kan bilda dig en uppfattning av både bandet och musiken.