Årets Popaganda - kyligt
väder och musikalisk
värme

David Sandström med band var festivalens klart positivaste överraskning. Iförd ett gigantiskt Karl Marx-skägg, hatt och kavaj fullständigt öste han ut värme från scen. Låtarna, tagna från senaste skivan med den lite krångliga titeln The dominant need of the needy soul is to be needed, är lysande och framfördes med stor känsla. Hans trummis, Oskar Sandlund, är från och med i lördags min svenska favoritmusiker. Han är ett fynd! Har ni chansen att se David någon gång i sommar, så ta den!

När U.N.P.O.C spelade på lördagskvällen kikade solen fram för en stund. Förfrysta kroppar tinade och alla inklusive de fyra männen på scen fick ett leende på läpparna. Låtarna lät ljuvligare än någonsin.

Suburban kids with biblical names är mitt nya favoritband. Bandet inledde festivalens sista dag. Den lilla, men uppskattande publiken bjöds på melodier och charm i överflöd. Låtarna som framfördes bådar gott inför framtiden. Hiten, Love will, är ingen tillfällighet. Bandet har nu fått skivkontrakt med indieetiketten Labrador. Låtar finns att ladda hem på bandets och på Labradors hemsida.

Bergman Rock kan inte ha gjort någon besviken, mycket tack vare Tomas Öberg såklart. Än är han inte slut - fortfarande kung på scen. Det annars ganska svaga låtmaterialet från skivan lät bättre än någonsin. Publiken bjöds även på ett par nya låtar.

Andra bra band på festivalen som förtjänar att omnämnas är Chandra, Bring Me The Fuckin Riot... Man!, T(I)NC, Marit Bergman, The Shout Out Louds och Hip Whips.

Några personliga besvikelser blev det också. Dels att jag missade The Tough Alliance som borde ha spelat på lilla scenen. Och Fibes Oh Fibes som nog bäst avnjutas på skiva.

Själva festivalen hade också sina brister. Vädret bidrog inte direkt till stämningen, när jag kom hem i lördags var det bara 4,5 grader. In i Allhuset verkade ingen komma utan fastnade istället i de stillastående köerna och vakterna påminde mest om ficklampsgestapo.

Men all heder åt festivalarrangörerna. Återigen lyckades man samla en stor del av Sveriges intressantaste band. Årets upplaga var även toppad med det bästa ur skottska Fence-kollektivet. Och man får inte glömma bort att festivalen är gratis, och gratis är som bekant gott! Vi ses igen nästa år.