Senaste nytt
2008-06-19 14:02
FRA-lagen genomröstad
2008-06-13 17:52
Muhammed Riaz utvisad
2008-06-10 14:04
Yelah Förlag släpper
bok
Tipsa en kompis om denna artikel Skriv ut denna artikel Måndag 12 juli 2004

Rocksommar - Accelerator
the Big One 2004

Vi behöver inte färdas över Atlanten för att få riktigt bra musikupplevelser. Den nya, spännande musiken kan upplevas i vår närhet. Accelerator the Big One är en sådan möjlighet. Den hade premiär den 6 juli i Folkets Park i Malmö för att sedan dra vidare till Trädgår'n i Göteborg och slutligen nå Münchenbryggeriet i Stockholm.

Rocksommaren i Sverige är igång. Hultsfredsfestivalen hade ett av de starkaste festivalprogrammen någonsin. Pixies, PJ Harvey, Peaches och Moz bidrog till det. Men också ett band som svenska Koma var en bra, ny, bekantskap. För övrigt var det området nära campingentrén, det lerigaste och skitigaste, som bjöd på de trevligaste mötena med de roligaste människorna. Det gjorde att det blev lite mindre jobbigt att tälta i kylslagna juni. Inför femårsjubilerande Accelerator, kunde malmöborna se fram emot att gå till mysiga Folkets Park, ta del av alla konserterna och ha krypavstånd hem. Men först efter att ha gått på ytterligare konserter på KB och lite häng i hemtrevliga Vinylbaren. Som reporter har man självklart också fördelen att kunna fokusera på det viktigaste och slippa irriterande köer eller för den delen dyra festivalbiljetter. Årets upplaga av Accelerator hade en riktigt bra line-up.

Skön inledning

Laakso inviger den nya utomhusscenen med sin indierock, influerad av amerikanska alternativrockare som Bright Eyes. Den har ett gitarrdriv och Markus Krunegårds sångutbrott kombinerat med ett Tornedalskt vemod. Det finns också avvägda inslag av dragspel och blås. Debutalbumet heter I miss You, I'm pregnant och är producerad av Jari Haapalainen. Laaksos spelning är en skön inledning på Accelerator. Det är grönt gräs, sneakers, såpbubblor och lena vindar. Folkets Park är en fin spelplats med scenerna flankerade av stora gröna träd och den karakteristiska siluetten med pariserhjulet. Det är fantastiskt med en utomhuskonsert mitt på Möllan med de omgivande husfasaderna. Mellan spelningarna hinner man ta en öl under bar himmel.

På inomhusscenen spelar sedan Münchenbaserade bandet Lali Puna experimentell, elektronisk pop med texter som innehåller en del samhällskritik. Det elektroniska balanseras med larmande gitarrer. I april i år kom albumet Faking The Books. Valerie Trebeljahr bildade bandet 1998 och spelade in debutsingeln "Snooze" med hjälp av gitarristen Markus Archer. Snart anslöt sig trummisen Christoph Brandner och keyboardisten Florian Zimmer. De medverkar på Lali Puna's första fullängdare Tridecoder från 1999. Valerie Trebeljahr framför pratsång med behaglig röst. Men det är för lite klös i sången. Jag drar vidare till The Von Bondies spelning på nya scenen strax utanför. Det garagepunkrockande bandet från Detroit är aktuella med albumet Pawn Shoppe Heart. Stundvis skingras molnen och solen tittar fram. Det bildas instrumentblänk. Vissa ögonblick är det glamrock och ren energi. Det svänger.

Musikerkollektiv från Toronto

När det är dags för Broken Social Scenes spelning, är det ett tio personer starkt band som intar den nya utomhusscenen. De bildar en stor blåssektion och en maffig gitarruppsättning. Postrockinfluenser blandas med inslag av trumpeter och maraccas. Broken Social Scene är musikerkollektivet från den lokala indiescenen i Toronto. Bandet bildades 1999 av Kevin Drew från KC Accidental och Brendan Canning från By Divine Right. Med åren har kollektivet lockat till sig medlemmar från band som Stars, Metric och Do Make Say Think. Den 30 april i år kom albumet You Forgot It In People. Det är det första med nuvarande bandmedlemmar. Framträdandet kännetecknas av ett lågintensivt driv som stundtals exploderar med full kraft. Både bandet och publiken är begeistrade.

Framför stora scenen intill har redan en stor skara fans samlats. Det är dags för Franz Ferdinand från Glasgow att äntra scenen för att lira sin indiepop med punkinfluenser och gitarrlarm, blandat med discobeats. Franz Ferdinand har som bekant spelat in sitt självbetitlade, hyllade debutalbum i Tambourine-studion vid Södervärn här i Malmö med Tore Johansson som producent. Leadsångaren, gitarristen och frontfiguren Alex Kapranos pratar om att det känns skönt att vara hemma igen, om Gula studion som ligger i närheten, om en park där de blev höga och en viss pizzeria där de brukade dricka öl. Det varma kvällsljuset ger en fin inramning till det sprakande framträdandet. De levererar bland annat låtarna "The Dark Of The Matinée" och nya "Take Me Out". Franz Ferdinand gör en bejublad spelning. Egentligen har jag planerat att gå på Explosion in the Skys spelning på inomhusscenen som börjar en kvart senare. Men jag dröjer kvar, har svårt att slita mig från Franz Ferdinand. Det får bli en kompromiss, en halvtimme spenderas på vardera konsert.

Explosivitet i sommarnatten

Det finns en dynamik inom ramarna i Explosions in the Skys instrumentala musik. Med bara två gitarrer, bas och trummor skapar de en stämningsfull och filmisk ljudbild. Den tar andan ur lyssnaren. Bandet spelar en typ av suggestiv, instrumental rock som tidigare bland annat Mogwai och Godspeed You Black Emperor! har gjort sig kända för. Earth is not a cold dead place 2003 är uppföljaren till 2001:s Those Who Tell the Truth Shall Die, Those Who Tell the Truth Shall Live Forever. Bandet är från Texas och bildades 1999. Det består av Chris Hrusky på trummor, Michael James på bas, Munaf Rayani och Mark Smith på gitarr. Framträdandet kännetecknas av dovt rytande gitarrer, melankoliska ljudlandskap, crescendon och en explosionsartad avslutning i sista låten.

Modest Mouse från den amerikanska alternativrockscenen är nästa akt att bevaka på den nya utomhusscenen. De spelar en lite skruvad rock med inslag av banjo och stråkar. Jag hör influenser från Tom Waits i deras musik, speciellt tänker jag på albumet Frank's Wild Years. Nya Good News For People Who Love Bad News är mer samlad och låtorienterad än tidigare album. Det är uppföljaren till The Moon & Antarctica från 2000. Bandet bildades 1993 i Issaquah, WA. Debutsingeln 1994 gavs ut på K Records. Bandets frontfigur Isaac Brock menar att Modest Mouse influeras av allt möjligt, all sorts musik. Han är ironisk i sitt mellansnack och bandet busar på scenen. Vid ett tillfälle får Isaac Brock en medalj, som de har hittat någonstans, hängd om halsen från en av bandmedlemmarna. Senare får bandkollegan tillbaka den. Det betyder ingenting, men jag får associationer till fotbolls-EM i Portugal. Vi får se om inte musiken på Accelerator kan hjälpa till att fylla tomrummet efter EM-fotbollen.

Hives äntrar stora scenen i svartvit kostymering, som präster på mission. De lirar som bekant garagepunk. Hives är aktuella med nya albumet som heter Tyrannosaurus Hives och det är Sverigepremiär för flera av låtarna. Deras spelning här i Malmö är dessutom bandets enda framträdande på turnerande Accelerator. "Jag hör mitt namn. Vad heter jag? säger Pelle Almqvist till publiken medan han lägger handen bakom örat i en gest. Han tackar också alla, bland annat tillresta fans från Göteborg, som har kommit för att se The Hives och andra band. Howlin' Pelle är i sitt esse. Han klättrar akrobatiskt, som en apa i scenställningarna. Bandet är klara som headline för nästa års jubilerande Hultsfredsfestival och det här är som en försmak av vad som ska komma.

Furiös elektrisk avslutning

Electrelane spelar som sista akt på inomhusscenen i Folkets Park - och vilken avslutning! Bandet lirar Krautrock-influerad indierock i ett furiöst tempo. Verity Susman spelar både keyboard, saxofon, gitarr och sjunger i bandet. Hon framför Electrelanes musik med en fyllig röst, som har ett stort register. Bandet är från Brighton och bildades 1998. Deras första fullängdare Rock It to the Moon kom 2001. Den var influerad av Le Tigres Hot Topic. De sägs också hämta sin inspiration från konstformer som film, videokonstellationer, bildkonst och skulptur. Electrelane har spelat med Sleater-Kinney, Broadcast, Trail of Dead, Primal Scream med flera. The Power Out är aktuella uppföljaren, som är mer sång- och textorienterad. Steve Albini har dessutom producerat. Bandet består förutom Verity Susman av Emma Gaze på trummor, Rachel Dalley på bas och Mia Clarke på gitarr. I "This Deed" som Electrelane framför som andra låten för kvällen, citerar de Nietzche: "Diese Tat", från Die Fröliche Wissenschaft, kapitel 125 bok 3.

På KB väntar spelningar med The Go! Team och The Tough Alliances samt efterfest. Scenen är en annan. Nu är det mer klubbkänsla. Kollektivet The Go! Team består av en spännande blandning medlemmar. Bandet framför låtar som "Junior Kickstart", "The Power Is On" och "Ladyflash". En av bandmedlemmarna beskriver själv bandets musik som "lo-fi block parties, Sonic Youth playing the Jackson 5, DIY car chase music, distorting to tape, red limiting the levels. Putting the disco into dischordant". En Ep släpps i sommar och deras debutalbum kommer i september. Framträdandet på KB på Accelerator är magiskt och man vill vara uppe hela natten.

Liza Notbäck


Fler texter av Liza Notbäck

Relaterade mailadresser:
Yelahs kulturredaktör
Liza Notbäck
ANNONSER
http://yelah.net/butiken/product=73
http://www.yelah.net/articles/information20071218
http://www.arbetaren.se/prenumerera
http://www.uppmana.nu
http://www.stefanbergmark.se/
http://www.anarkistisktidning.org