Fokus på
våldtäktsmännen

En riktig våldtäktsman
Katarina Wennstam
Albert Bonniers förlag, 2004

Katarina Wennstam skriver lättförståeligt och utan omsvep. Talrika exempel och statistik följs av analyser som i sammanhanget framstår som självklara. Boken är tillägnad hennes son Emil och är framför allt riktad till manliga läsare, även om den troligtvis och tyvärr huvudsakligen kommer att läsas av kvinnor. Våldtäkter ses fortfarande av många män som ett problem som inte berör dem själva.

Boken provocerar på många sätt. Den sätter strålkastaren på den typiske våldtäktsmannen, som är så vanlig att det lika gärna kunde vara din bror, din far, eller du själv (om du nu råkar vara man). Ofta har han redan en relation till sitt offer. Vår förutfattade mening om våldtäktsmannen som en missbrukande galning i den mörka parken, en person från någon etnisk minoritet, beror inte bara på att tidningarna mest belyser sådana fall, utan också på vår egen ovilja att se honom som något annat än ett främmande monster.

Under ytan hos många våldtäktsmän finns ofta hemska upplevelser och trauman, liksom ett socialt utanförskap. Men en minst lika viktig faktor är de könsroller vi uppfostras i, där män ska vara överordnade förtryckare och där kvinnor ska underordnas.

Det yttrar sig bland annat i ett kvinnoförakt som genomsyrar hela samhället och som tycks så självklart att vi har svårt att se det. Det syns kanske ovanligt tydligt inom områden som prostitution, reklam och porr, men finns även överallt annars. Som Katarina Wennstam skriver, "den förfärande kvinnosynen är väldigt svensk och väldigt vanlig, och väldigt mycket svårare att hantera".

Föraktet gör samtidigt att vi tenderar att urskulda och frikänna gärningsmännen, särskilt när de är vita och välbärgade. Kvinnorna varnas för att utsätta sig för "farliga" situationer. De skuldbeläggs och ifrågasätts. Detta finns medvetet eller undermedvetet hos oss alla och attityderna fungerar i praktiken som en uppmaning till att våldta. Våldtäkter är lika traditionellt svenska som sill och knäckebröd, vilket många av bokens exempel vittnar om.

Två tusen våldtäkter polisanmäls varje år i Sverige, i tillägg till ett uppskattat mörkertal på 80-90 procent. Det betyder en genomsnittlig våldtäkt utförd av mellan var tredje och var sjätte man under en livstid. Ännu fler av oss är delaktiga genom att vi har överseende med brotten, upprätthåller nedvärderande stämningar och könsroller, eller bara håller tyst och därmed samtycker.

En förkortad version av boken borde kanske därför finnas i varje samhällskunskapsbok. Jag tänker tillbaka på min egen skoltid. Vilken skillnad det kunde ha gjort om jag och alla andra män i tidig ålder hade fått lära oss att våldtäkter är ett av våra allvarligaste samhällsproblem och att vi är en del av det, liksom att vi dessutom kan vara en del av lösningen.

Det betyder inte att det någonsin blir för sent att läsa Katarina Wennstams bok. Boken är den perfekta födelsedagspresenten till brorsan, farsan, sonen eller någon annan man du bryr dig om.