Otypisk skräckis

Låt den rätte komma in
John Ajvide Lindqvist
Ordfront Förlag

Låt den rätte komma in handlar om tolvårige Oscar, som en dag när han fantiserar om att döda sina plågoandar, träffar den nyinflyttade och till synes jämnåriga Eli. De utvecklar en vänskap, som löper parallellt med att Elis närvaro skapar rabalder i Blackeberg - allt eftersom folk hittas tappade på blod.

Eli har just flyttat till Blackeberg med Håkan, en äldre pedofil som i Eli ser den Lolita han drömt om, och som blivit Elis hantlangare. I takt med att Eli och Oscars vänskap gror, växer också svartsjukan hos Håkan. Hans lystna begär förblir obesvarat.

Under tiden försöker Oscar hantera den otroliga mobbing han utsätts för på skolan, samtidigt som han undanhåller sitt liv från sin överbeskyddande mamma och en frånvarande far.

Jag vill inte berätta mer om boken. Faktiskt inte. Jag har vanligtvis en enorm aversion mot vampyrer grundad på Lestat och de bleka gother som associeras med honom, men den här berättelsen är så otypisk (om än inte helt oförutsägbar) att den bör läsas snarare än recenseras.

Ja, det kan ta en tjugo, trettio sidor innan du bryr dig om boken och karaktärerna, men du kommer inte sluta läsa efter det tror jag. För att praktiskt illustrera: trots att den inbundna boken både är tjock och tung så tog jag med mig den på min resa till New York (i handbagaget!) för att jag inte kunde lägga den ifrån mig. Detta trots att jag bara hade 50 sidor kvar av bokens drygt 400. Det en stor komplimang, få böcker förunnad.