"Det viktigaste är inte vad extremisterna tycker utan vad den stora majoriteten gör." Det skriver historikern Jens Rydström i sin artikel i boken I den akademiska garderoben. Citatet är titel på forskaren Ulrika Dahls kunskapsinventering av forskning om homofobi och heteronormativitet.

En kunskapsinventering av forskning om homofobi och heteronormativitet
Ulrika Dahl
Forum för Levande historia,
HomO (Ombudsmannen mot diskriminering på grund av sexuella läggning
Sverige, 2005

Citatet av Jens Rydström kunde lika gärna gälla rasism och patriarkat. Ett av problemen för kampen mot förtryckande maktstrukturer är att så många vill koncentrera attacken mot extrema uttryck. Men fokus måste sättas på majoritetssamhället och blicken också riktas mot sig själv: hur vi själva är med och återskapar maktstrukturer - både i positionen "vi" och "dom" och lägen mellan dessa motpoler.

Ulrika Dahl betonar i sin rapport hur förklaringsmodeller som är inriktade på gruppers beteende kan återskapa normer. Och att det är viktigt att ställa frågan vems värderingar som anses vara "toleranta".

Jag uppskattar särskilt Ulrika Dahls tillvägagångssätt att inta en egen position i rapporten, som kallas en situerad analys (placerad i ett specifikt historiskt, geografiskt och kulturellt sammanhang), vilket hon betonar i inledningen. Anledningen till att hon väljer den metoden är att hennes fokus ligger på att analysera villkoren för kunskapsproduktionen.

Dahl diskuterar de i Sverige prioriterade sätten att bemöta diskriminering - kunskapshöjning och upplysningsprojekt, och efterlyser en analys om dess effekter att motverka normativa maktstrukturer. Med en förklaringsmodell som enbart utgår ifrån att kunskap och upplysning är verktygen för att förändra attityder och värderingar görs intolerans och homofobi till en kunskapsfråga och maktperspektivet försvinner.

Underrubriken Från hatbrott till heteronormativitet ¹och intersektionalitet ² ger antydan till Dahls slutreflektion, där hon också listar behovet av forskning på området.

Kunskapsinventering av forskning om homofobi, heteronormativet och hatbrott behövs. Ännu är området lite undersökt i Sverige och den största delen forskning och annan kunskapsproduktion på området är anglosaxisk. Dahls rapport är en bra genomgång av begrepp, inventering om hur ämnet behandlas inom olika akademiska discipliner, tematiska studier, myndighetsrapporter och c- och d-uppsatser, som annars är svåra att hitta i databaser. Rapporten avslutas med en översiktlig bibliografi på 13 sidor (av 51 sidor).

Det här är en bra upplagd kunskapsinventering, som lätt kan få sina kommande uppdateringar.

Anki Bengtsson

Fotnoter:

1. \"Heteronormativitet är enkelt uttryckt antagandet att all är heterosexuella och att det naturliga sättet att lev är heterosexuellt. Med begreppet heteronormativitet åsyftas i forskningssammanhang de institutioner, strukturer, relationer och handlingar som vidmakthåller heterosexualitet som något enhetligt, naturligt och allomfattande. \" (Tiina Rosenberg: Queerfeministisk agenda, 2001)

2. I Dahls kunskapsinventering förklaras intersektionalitet såhär: \"En intersektionalitetsforskare arbetar utifrån tesen att identitetskategorier inte bara är relationella och processuella, utan att identiteter uppstår i skärningspunkter mellan flera samhälleliga maktordningar baserade på t ex ras/etnicitet, genus, klass, ålder, sexualitet, funktionsduglighet och hälsotillstånd. Intersektionalitet ska enligt Kimberlee W Crenshaw inte ses som en övergripande teori, utan snarare som ett analytiskt hjälpmedel eller begrepp som strävar efter att inte rangordna identitetskonstruktioner utan i stället fokusera på hur de är sammanflätade på olika nivåer, såsom det politiska, det representationella, eller det strukturella.\"

Fler texter av Anki Bengtsson

Relaterade mailadresser:
Yelahs redaktion
Anki Bengtsson

Sök på Yelah

För kännedom

Riksdagen kör på gammal logik: man kan inte förändra sina vanor, men man bör kamma in politiska poäng. Istället för att sluta flyga och ta tåget ska de "klimatkompensera" flygresor genom att se till att "utvecklingsländer" börjar använda förnyelsebar energi. För att Sveriges riksdag själva skulle använda sådan energi var väl inte att tänka på?
Elin Schwartz