Nakna bortom roller och
rädslor

Johan Ehrenberg
Könsbytet: Mörka berättelser från en annan värld: Och vad hände sen?
ETC förlag, 2005

"Jag ville berätta om möjligheten att byta kön och vad det avslöjar om oss...Om våra fängelser och falska roller. Och jag ville berätta om mina vänner som bytt kön och stödja deras rätt till sina val. Utan tvång, utan våld, utan hat".

Johan Ehrenberg, som talar om att det är dags för män att sluta ursäkta sig och inse sin kollektiva manliga skuld, chefredaktör på ETC. Jag blev nyfiken på den här personen - den här boken - utan att för den skull glorifiera honom. Enligt Ehrenberg är Thomas DiLeva lite av en hjälte som säger "Jamen jag är den jag är". Johan Ehrenberg talar om det som den feministiska rörelsen, queerrörelsen har sagt: Du har rätt att bestämma över dig som människa inte som ett kön.

Resonemanget är, att om individer kan byta kön så kan också alla andra byta bort könsrollerna. Vi har ett val. Ehrenberg skriver i tillägget till det återpublicerade reportaget: "Att gå över ingenmanslandet mellan könen innebär att man ser både den egna och den andres könsroll och inget kan efter det bli detsamma". I kanske ett år efter att reportageboken gavs ut, försökte han hitta en möjlighet att leva mellan könen.

Det som är vårt verkliga fängelse är att vi antingen beter oss som män eller som kvinnor och att inget däremellan är acceptabelt i vardagen, menar han. Konkret innebar det att han inte kunde gå ut utan att hamna i bråk. Cyniska journalister får sin beskärda del av kritiken. För trots att allt som finns att berätta står att läsa i reportaget, kom mediereaktionen att handla om något helt annat.

Transsexuella eller transpersoner är överhuvudtaget inte med i medierna särskilt ofta och de gånger de är det, är det extremt och tragiskt. Det är sällan rapporteringar i vardagen. I Könsbytet är det mörkt först. Så mörkt att det är svårt att läsa bitvis. Det konstateras att "ett könsbyte är alltid ett helvete...Vi lever i ett könssamhälle". Det finns också många berättelser som bara tangeras i denna. Men sen blir det ljusare. Det finns en sund vägran att följa konventioner. Det är hoppfullt, också.

"Vi lever de vardagliga åren, ett efter ett och försöker återerövra de självklara tankarna vi haft. Att möta kärlek är att - i korta stunder - få träda ut ur fängelserna och bara få vara våra jag. Bara få vara och möta varandra nakna bortom roller och rädslor".