Sparkar vi bort stegen
för de fattiga
länderna?

Ha-Joon Chang
Kicking away the ladder.
Development strategy in historical perspective.
Anthem Press, 2002. Tredje tryckningen 2004.

Ha-Joon Chang skildrar den gamla tvisten mellan den marknadsliberala frihandelsteorin och teorin om "uppfostringstullar" ("infant industry"-teorin) som har rasat i flera hundra år. Men under de senaste årtiondena tycks tvisten ha tystnat.

Frihandelsteorin säger att alla länder vinner på frihandel. Att det gör att alla specialiserar sig på att tillverka det som de relativt sett är bäst på. Fördelarna går att visa ganska enkelt med ett räkneexempel eller genom att dra streck och jämföra trianglar i en figur.

Handelshinder kan vara nödvändiga

Teorin om uppfostringstullar säger att det stämmer, men bara på kort sikt. För om man relativt sett är bättre på att producera exempelvis råvaror, än på att framställa mer avancerade varor och tjänster, så finns det få möjligheter att utvecklas.

Fattiga länder som exporterar enkla varor, vars produktion är svår att effektivisera, dessa länder kommer då att förbli fattiga. Därför kan det vara nödvändigt för dem att skydda sina få, avancerade industrier med olika handelshinder, till dess att industrierna är starka nog att klara den internationella konkurrensen.

Men de rika länderna tjänar hur som helst på frihandeln, eftersom det hjälper dem att behålla sitt försprång. Därför har rika länder länge försökt övertala och tvinga fattiga länder att avskaffa sina handelshinder. Ha-Joon Chang citerar den tyske ekonomen Friedrich List (1789-1846):

"Det är ett väldigt vanligt smart påhitt att när någon har uppnått framgångens högsta topp så sparkar han [sic] bort stegen med vilken han har klättrat upp, för att kunna beröva andra möjligheten att klättra upp efter honom. (...)

Varje nation som med hjälp av skyddstullar och transporthinder har ökat sin produktionskraft och transportförmåga till en sådan utvecklingsnivå att ingen annan nation kan upprätthålla fri konkurrens med den egna nationen, kan göra få klokare saker än att kasta bort dessa stegar till framgången, att predika frihandelns fördelar till andra nationer, och att i en ångerfull ton förklara att man hittills har vandrat en felaktig väg, och nu för första gången har lyckats upptäcka sanningen.

Därefter tar Ha-Joon Chang itu med vanliga påståenden om den ekonomiska historien, och utsätter dem för ett stort urval av historiska källor. Han anklagar dagens härskande ideologer för att studera historien för slarvigt, för att förutsätta att den historiska verkligheten stämmer överens med den marknadsliberala kartan.

Storbritannien blev stormakt med skyddad textilindustri

En myt lär oss att Storbritannien tillämpade en framgångsrik frihandelspolitik och därför dominerade världshandeln innan de andra industriländerna kom ikapp. Och visst gjorde Storbritannien det, men det var först efter att landet hade blivit världsledande.

Innan dess byggdes Storbritanniens ekonomi upp ända från 1300-talet under skyddstullar och annan stimulans till den mer avancerade industrin inom landet. På den tiden var vävda ylletyger Västeuropas den främsta förädlade exportprodukten.

Landets kungar införde lägre exportskatter på vävda tyger än för obearbetad ull. Importen av ylletyger förbjöds emellanåt. Och Storbritannien förvandlades från en fattig råvaruproducent till kontinentens ledande tillverkare av högkvalitetstyger.

USA var skyddstullarnas hemland

En annan myt är att dagens ledande världsekonomi, USA, byggdes upp enligt frihandelsprincipen. Men en ledande ekonomhistoriker har i en av sina skrifter kallat landet för "den moderna protektionismens hemland och bastion", och det inte utan anledning.

Landets grundare kan ha varit de första som systematiserade teorin om skyddstullar. En kongressledamot lär ha sagt om frihandelsteorin, som England då hade börjat predika, att den, "liksom de flesta varor som England tillverkar, är ämnad för export och inte för konsumtion därhemma".

USA hade på den tiden skyhöga handelshinder jämfört med andra länder. Tullarna för tillverkade varor låg ofta över 40 procent, ända fram tills Andra Världskriget. Därefter minskade handelshindren, och som av en slump skedde det ungefär samtidigt som USA:s ekonomi blev världsledande.

Men trots det skyddar landet fortfarande sin industri. En stor del av kostnaden för forskning och utveckling inom läkemedelsindustrin och militärindustrin betalas exempelvis med skattemedel.

Samma gamla globala mönster

På samma sätt går han igenom den ekonomiska historien i länder som Sverige, Nederländerna, Schweiz, Japan och Sydkorea. Han visar att länderna delvis har varierat graden av statliga ingripanden och skyddstullar under olika delar av sina utvecklingsperioder.

När det gäller kolonierna och andra fattiga, beroende länder så har de ofta tvingats att sänka eller avskaffa tullar - och hålla dem på en jämn nivå, i stället för att variera dem när behoven har ansetts kräva varierade tullsatser.

En liknande hållning har funnits när det gäller patent, kopieringsskydd och varumärkesskydd. Vissa länder, som Schweiz, har inte haft det fullt ut under stora delar av sin utveckling. Men de som har haft det har ansett det som särskilt viktigt när de har fått en ledande position på marknaden - och då tvingat sina lagar på fattigare länder.

Ha-Joon Chang skriver som om inte mycket nytt har hänt på frihandelsfronten sedan Friedrich Lists tid.

"När dagens industriländer försökte komma ikapp, använde de skyddstullar, tjuvjagade kunniga yrkesarbetare och smugglade ut maskiner från mer utvecklade länder, ägnade sig åt industrispionage och bröt medvetet mot patentlagar och varumärkesskydd.

Men när de en gång kom med i de mest utvecklade ländernas grupp började de förespråka frihandel och hindra utflödet av kunniga yrkesarbetare och tekniker.

De blev också starka beskyddare av patent och varumärken. På detta sätt verkar tjuvjägarna ha förvandlats till jaktbevakare med en störande regelbundenhet".

Fattiga länder tvingas till handelsavtal

Han fortsätter med att jämföra de fattigaste ländernas utveckling under frihandelseran 1980-1999 med perioden innan, 1960-1980, och siffrorna talar inte direkt för att frihandel skulle ha gjort saken bättre för länderna. De hade högre ekonomisk tillväxt på "den gamla dåliga tiden".

Ha-Joon Chang avslutar med att förespråka en helt ny taktik för de internationella finansiella organen Världshandelsorganisationen (WTO), Världsbanken och Valutafonden (IMF). De måste låta u-länderna utforma sin egen ekonomiska politik efter sina egna behov, vilka de nu kan vara för tillfället. Om vi inte ska fortsätta att sparka bort stegen för dem.

Boken har vunnit priser och översatts till spanska, portugisiska, turkiska och koreanska. En kinesisk version kommer under nästa år. Men trots det har inte denna intressanta, annorlunda och på många sätt viktiga bok hunnit översättas till svenska sedan den kom ut för tre år sedan.

Även den engelska versionen är hyfsat svår att få tag i. Jag som bor i en av landets bibliotekstätaste städer måste specialbeställa den från Göteborg.

Den här boken förtjänar bättre spridning.