Tuschteckningar med doft
av rök

Fabian Göranson
Gaskriget
Galago/Ordfront

Jag vet inte var jag stötte på Fabian Göranssons illustrationer och serier för första gången. Det var väl i någon av de otal vänsterblaskor jag konsumerat under mina år. I Gaskriget gör han sin debut i bokform, men någon feg debut med amatörens skisserande, fega penndrag är det inte. Hans oblyghet för att byta stilar är inte ett osäkert trevande efter en egen stil utan mer en uppvisning i variation. Från reportaget i "Farcs Colombia", som även är publicerat i "Warburger" där teckningarna är strikta och dova, till fylle- och vredesanekdoter med vridna perspektiv.

Boken känns inte som ett försök att återge verkligheten utan snarare den subjektiva upplevelsen: Fabians upplevelse destillerad genom hans skissblock. Ett skissblock som nästan är lika ständigt närvarande i serierutorna som hans cigaretter som lämnar korvar av rök hängande i luften.

Vi kastas över jordklotet: Sverige, Frankrike, Mexiko, Colombia, Bolivia och tillbaka hem till Sveriges vita bottenlösa sorg. Han reser från konflikt till konflikt och visar med sina nedslag repressionens globalisering men också motståndets.

Men det är inte som aktör Fabian är där utan som betraktare. Han pratar med folk och finns på plats, men han driver sällan den stora handlingen vidare, utan bara sin egen. Det känns inte som att han vill se den mindre besuttna delen av världen för att förändra den utan mest för att berätta den vidare. Inte sällan konfronterar han sina känslor som influgen medelklasseuropé som de fattiga med rätta kan förakta.

Tydligast är detta i serien om Fabians besök i staden San Juan de Chamula i Chiapas, tidigare publicerat i Republic service. Han och hans medresenär är tecknade med döskallar i stället för vanliga huvuden till skillnad från stadens och Chiapas innevånare. När han sedan kommenterar innevånarnas religiösa fäbless för Coca Cola och det kanske olämpliga i att bjuda barn på sprit blir han utskälld för att ge förslag om vad som är bra och dåligt till folk som befinner sig i inbördeskrig.

Förutom Gaskriget är han Fabian Göranson ständigt aktuell med sin blogg Cigarett. Stilen där är slarvigare och privatare. Bloggigare helt enkelt. Han ska enligt egen utsago försöka publicera minst två serier i veckan, så takten är inte att klanka på. I skrivandets stund ligger två nya på ettan om att jagpersonen (Fabian?) fått mens som snarare visade sig vara infektion i bitestikeln.

Mer intressant är hans korta kommentar till den senaste Ordfrontstriden. Intressant eftersom det var Fabian som tecknade hela det numret av Ordfront, bland annat Johannes Wahlströms artikel Israels regim styr svenska medier. "Hela jävla kultursverige får se att jag är djävulens illustratör". Allt är inte slarvigt tecknat på bloggen, men få alster når upp till hans fulla potential.

På hans mer färdiga Cigarett.net kan man dock lägga ögonen på färdiga alster, bland annat en utomordentlig historia i färg och en radda skisser från 2003. Tyvärr finns bara nummer noll av hans väggtidning Cigarett uppe. Övriga nummer får man väl hoppas att man snubblar över i det offentliga utställningsrummet.

Gaskriget är ett avstamp mitt en process: en best of hittills, inte helt olik Stefan Bergmarks Rapporter från ställen där jag brukat hänga på . Båda riktar sina vässade pennor mot samhällets orättvisor med sina personliga, poetiska och politiska krönikor. Om jag ska våga sig på att sammanfatta gaskriget väljer jag nog Fabian Göranssons egna ord i en av rutorna: "Ciggen ryker, kaffet ångar och här ska för fan i våld tuschas några vackra sidor!"

Fotnot: Den 30 mars kommer Fabian Göransson med flera att diskutera resandet som politisk handling i ABF-huset i Stockholm.