Ögongodis för
övertygade
marknadsliberaler

När människan skapade världen
Johan Norberg
Timbro förlag, 2006

Länk till Johan Norbergs svar på recensionen. Avsnittet om Yelahs recension finns cirka 57 minuter in i presentationen.

Läckande försvar för världskapitalismen (Andreas Bryhn, 2006-11-16)

Mångfald och experiment skapar världen (Johan Norberg 2006-12-18)

Vi klarar oss utan marknadsanpassning! (Andreas Bryhn 2006-12-26)

När marknadskrafterna och globaliseringen försvaras i tal eller skrift så sker det ibland med besinningslösa påhopp på kritikerna, för att de inte är tacksamma nog mot den ekonomiska eliten eller för att de gör något annat oförlåtligt fel.

Johan Norberg går ett steg längre och tar kritiken på allvar och bemöter den. Just därför är hans böcker ganska trevlig läsning även för en meningsmotståndare.

Han gör i sin senaste bok en grundlig genomgång om varför det inte var bättre förr. Vi levde exempelvis inte lika länge, var sjukare och levde ett mindre bekvämt liv. En stor del av detta menar författaren är marknadskrafternas och entreprenörernas förtjänst.

Visserligen finns det fortfarande svält, undernäring, hemlöshet och annat otrevligt, men att presentera omedelbara lösningar på dessa problem är inte målet med boken.

I Johan Norbergs värld är det inte något fel alls med toppstyrda, odemokratiska arbetsplatser. Och det är inte alls galet att makten i ett marknadsanpassat samhälle fördelas efter storleken på plånbok. Rejäla löneskillnader är inte bara okej, utan nödvändigt.

Detta är istället möjligheternas bok, och man kan nästan döma av boken att vem som helst har möjlighet att bli miljardär, att vi alla egentligen har samma chanser och förutsättningar att bli rika på pengar och framgång.

Många påståenden om ekonomiska samband

Boken rymmer en imponerande stapling av exempel med massor av hänvisningar till ekonomisk forskning. Men den som vet att ekonomer är usla på att förutsäga exempelvis ekonomisk tillväxt (1), drar nog öronen åt sig.

För att en forskningsgren inte kan förutsäga saker är ingen oviktig detalj. Det innebär att förståelsen av sambanden är lika dålig. Mot den bakgrunden framstår många av författarens påståenden som ganska vidskepliga.

När han gör en översyn av miljöproblem menar han att de borde åtgärdas med marknadskrafternas hjälp - eller inte alls. För att göra något överilat är dumt: "Vår kunskap om komplexa, globala system är alltid begränsad" (s. 142).

Denna visdom passar dock tydligen inte in på den globala ekonomin. Där förstår vi allt och där kan vi slösa med ord som "kunskap" och "orsaker".

Han skriver: "Världen över har den ekonomiska friheten ökat snabbt under de senaste decennierna" (s. 118). Med frihet menas frisläppta marknadskrafter.

Men hur har det gått med den dyrkade tillväxten då? Jo, den har halverats, globalt sett (2). Ändå ska vi fortsätta marknadsanpassa.

För att översätta detta misslyckande till exempelvis klimatförändringar, så är det som att febrigt påstå att klimatet blir kallare om vi bygger fler kylskåp. Så för att motverka global uppvärmning så måste vi fortsätta bygga fler kylskåp, trots att det ändå bara blir varmare och varmare.

Vinklade exempel

Och om man skrapar på ytan av alla exempel blir det tydligt att det finns andra sätt än Johan Norbergs när det gäller att presentera ekonomisk statistik.

Han buntar på ett ställe (s. 100) ihop fem "väldiga" och "globaliserade" länder, Mexico, Brasilien, Indien, Vietnam och Kina och skriver att de har "sett sin sammantagna årliga tillväxt per capita öka från 3 till 5 procent på 1990-talet (att jämföra med i-ländernas tillväxt på cirka 2 procent)".

Men det är faktiskt en del som skiljer dessa länder åt. Mexico och Brasilien ligger i Latinamerika, ett område som utsattes för riktigt omfattande och impopulära marknadsliberala experiment på 1980- och 1990-talet. De övriga tre länderna hade och har betydande planekonomiska inslag.

Även tillväxten på 1990-talet skiljer sig; Mexico: 1,6 procent, Brasilien: 0,4 procent, Kina: 5,7 procent, Vietnam: 5,6 procent och Indien: 3,8 procent (3).

Den ekonomiskt framgångsrika delen av gruppen är alltså även den där det finns reglerad valuta, statliga banker och annat som vanligtvis är "förbjudet" enligt marknadsförespråkarna.

Varför måste entreprenörerna belönas med fantasisummor?

Många delar av boken är tankeväckande på helt andra sätt. För det är ju ofta bara bra med folk som kommer med idéer och förverkligar dem. Men varför måste vissa av dem ha sådana vulgära ersättningsnivåer?

Johan Norberg skriver ju själv att entreprenörer istället drivs av skaparglädjen och att studier visar "att entreprenörer är lyckligare med arbetet och livet självt än anställda, oavsett deras ekonomiska nivå" (s. 254).

Jamen, låt oss strunta i att tillåta dem att bli mångmiljardärer då om pengarna ändå inte är det viktiga för dem. De kan väl leva som vanligt folk i så fall. Vi har ju alla nån sorts kreativitet, varför ska vi bara belöna en sort?

Läsvärd, men kunde delas upp i två

Femhundra sidor är kanske lite överflödigt för boken, och den börjar kännas motig redan efter hälften. Den bok som Johan Norberg har blivit mest känd för heter "Till världskapitalismens försvar" och är betydligt mer lättläst.

Denna bok är dock bättre uppdaterad, och han kunde kanske för läsbarhetens skull ha delat upp den i två - en del med ett uppfräschat försvar för världskapitalismen och en hyllningsdel till entreprenörerna.

En annan skillnad mellan böckerna är att han har en mer bestämt högervriden ton i den senaste, när han i sin bästsäljare nästan verkade dra åt det socialliberala hållet stundtals. Nu verkar han exempelvis ha glömt bort fördelarna med ekonomisk jämlikhet.

Bokens titel och delar av innehållet anknyter till att det inte är någon gud som ska hyllas för det samhälle vi har eller kan få. Men att ersätta gamla gudomar med nya, som "marknaden", "girigheten" och "konkurrensen", det lockar åtminstone inte mig.

Trots allt detta är boken läsvärd, även för kritiskt sinnade personer som vill slipa sina argument mot kapitalism och marknadsliberal globalisering.

Fotnoter:

(1) Se Kenny, C. och D. Williams, 2001. What Do We Know About Economic Growth? Or, Why Don't We Know Very Much? World Development, 29:1-22.

(2) Se Yelah-artikeln "Världskapitalismens tillväxtproblem" (klicka).

(3) Jag har precis som Johan Norberg använt data som har sammantställts av Angus Maddison och som kan laddas ner här