Söndag 09 juli 2006
Titel: Röd åklagare
Författare: Xiao Rundkrantz
Förlag: Bokförlaget DN
Året är 1983 och brottsligheten i Kina är våldsamt hög. Sviterna efter Maos kulturrevolution, då militären tog makten och skötte rättsväsendet i landet, fick katastrofala följder. Den kinesiska rättsmaskinen hade havererat och trots att åklagarmyndigheten och andra rättsinstanser återinförts befann sig Kina i ett närmast rättslöst helvete. Samma år verkställde den kinesiska regimen den riksomfattande ”slå hårt-kampanjen” - en kampanj med syfte att krossa den tilltagande brottsligheten något som man i praktiken aldrig riktigt lyckades med. Ett nytt, hårdare och brutalare rättsväsende skulle byggas upp. En ny generation av röda åklagare skulle få bukt med kriminaliteten. 1984 antas den artonårige Xiao som notarie vid åklagarmyndigheten i staden Changsha i Hunanprovinsen. Hennes liv blir aldrig detsamma igen.
Efter en hård uppfostran, med rappen från faderns bambukvast färskt i minnet, lämnar Xiao sitt föräldrahem i hopp om att skapa sig en framtid i det hårt kontrollerade Kina. Hon var en av ett nittiotal studenter som snart skulle skolas till en kompromisslös och plikttrogen åklagare – ”en pistol i Partiets hand”. Som upprätthållare av det mäktiga Partiets lagar fanns det inte utrymme för vare sig empati eller tvivel och det medmänskliga samvetet skulle med hjälp av politisk vägledning tränas bort. Minsta tveksamhet inför den rätta läran ifrågasattes och straffades hårt. Åklagarämbetets motto, ”Vi är milda mot dom som erkänner, hårda mot dom som kämpar emot”, stod skrivet i förhörsrummen likt en bister påminnelse om folkets brist på rättigheter. Partiets väg var den enda.
I början av sin karriär ägnade hon sig mest åt våldtäktsmål. Genom sitt arbete insåg hon snabbt att det kinesiska rättväsendet står på männens sida och att en kvinnas rättigheter alltid underkastades mannens. På närmast västerländskt manér gjorde lagtexten i praktiken skillnad på könen. Efter att ha arbetat en kortare tid med våldtäktsmål fick hon ett nytt uppdrag. Hon placerades tillsammans med en grupp åklagare vars uppgift var att övervaka den så kallade ”enbarnsregeln”. Enbarnsregeln innebar helt enkelt ett barn per familj. Detta var regimens försök till att få bukt med den explosionsartade folkökningen som på sikt hotade att lamslå landets välfärd. Men ingen regel utan undantag; hade man vid första försöket oturen att få en flicka fanns det möjlighet att ansöka om lov för ytterligare ett försök. Straffet för de bönder som bröt mot regeln var många gånger mycket hårt. Dryga böter och fängelsestraff hörde till vanligheterna men också tvångssterilisering och aborter – allt i statens namn. Det straff man beslutade sig för genomförde man också, obevekligen. Det sågs som ett bevis på kommunismens styrka, dess beslutsamhet.
Xiaos karriär inom den kinesiska maktapparaten gick fort och så småningom förflyttades hon till storstaden där hon hela tiden stötte på nya moraliska betänkligheter och där rättvisan kändes ännu mer avlägsen och främmande. Xiao arbetade hårt, avsevärt mycket hårdare än sina manliga kollegor, och efter fjorton år som biträdande åklagare får hon titeln åklagare. Hennes framgångar gör henne inflytelserik och hennes kontaktnät sträcker sig långt upp i den kommunistiska hierarkin.
Berättelsen om Xiaos liv och karriär är på det hela taget en ganska trist historia. Men på förhand är det här en perfekt story. En kvinna, som mot alla odds lyckas uppnå sitt mål i en mansdominerad bransch, men som slutligen träffas av kärlekens pilar och lämnar sitt moderland. Tyvärr lyckas hon varken engagera eller beröra, och hennes sätt att berätta känns stundtals taffligt och väldigt enformigt. Det hela blir till slut både förvirrande och otydligt. Röd åklagare kan mycket väl göra rätt för sin plats i bokhyllan men den är varken någon tydlig historiebeskrivning av ett rättslöst rättsystem i ett slutet Kina eller en särskilt spännande resa.