På varje förnuftig människa går det numera två självutnämnda experter. Expert kan vem som helst kalla sig, det finns inga formella krav. Det är helt upp till mottagaren att bedöma om det rör sig om en seriös person eller en lycksökare. Min egen definition är en som under flera decennier bedrivit vetenskaplig akademisk forskning och skaffat sig djupa, omfattande och självständiga insikter i ämnet. Men inte ens då kan man vara säker. Vi känner alla igen "terroristexperten" på tv som gärna vill ge intryck av att känna all världens terrorister personligen (om det varit sant hade han själv hamnat på Guantanamo.) Så har vi en annan kategori: extremistexperten. Det kan vara Helen Lööw, med vissa frågetecken, eller det kan vara antifascisten Armas Sastamoinen, salig i åminnelse och en skicklig grävande reporter.

Anna-Lena Lodenius
Gatans parlament - om politiska våldsverkare i Sverige
Ordfront Förlag, 2006

Men det kan också vara Anna-Lena Lodenius, som utifrån ett nyliberalt och ohämmat partiskt perspektiv buntat ihop höger och vänster, fascister och antifascister i boken "Gatans parlament". Lodenius har inte gjort några färska intervjuer. Hon har inte skaffat sig ett eget material. Har hon då läst in sig på ämnet? Nej, det kan man verkligen inte påstå. Om man skall beskriva den utomparlamentariska, frihetliga vänstern i dagens Sverige så borde ju exempelvis min egen "Anarkismens återkomst" vara en guldgruva. Den känner hon över huvud taget inte till. Det är mycket hon inte känner till. Det verkar som om hon i första hand har läst sina egna, äldre artiklar.

Den kapitalistiska staten upprätthålls med våld, både nationellt och internationellt, det vet de flesta. Det har pågått oavbrutet ända sedan Cortez invaderade Amerika. Folk har förslavats, förintats, slängts i massgravar i profitens intresse. Men det är inte detta våld som gör Lodenius upprörd. Det är när Osynliga Partiet genomför sina intelligenta och vanligtvis helt fredliga direkta aktioner som hon ropar "Våld!".

Men den civila olydnaden är varken våldsam eller odemokratisk, den är tvärtom grundbulten i en demokrati som redan Thoreau konstaterade. Ingen enda människa har kommit till skada genom Osynliga Partiets försorg. Att jämföra med de trettio (30!) rent politiska mord som nynazisterna i Sverige begått sedan 1990. Det polisiära övervåldet går överhuvudtaget inte att uppskatta, men det är naturligtvis enormt genom åren. "Mörkertalet är stort", som man älskar att uttrycka sig på det hållet.

Hon driver också tesen om ett elittänkande när det egentligen förhåller sig precis tvärtom: den frihetliga vänstern attackerar just eliterna vid makten, och vill decentralisera den på ett radikalt sätt. Och visst finns det, till skillnad från vad Lodenius påstår, visioner om ett bättre samhälle. Ett samhälle byggt på arbetarråd, direktdemokrati och självförvaltning. En annan värld är både möjlig och nödvändig. Vare sig man läst vad experterna tycker eller ej.

Staffan Jacobson

Fler texter av Staffan Jacobson

Relaterade mailadresser:
Staffan Jacobson
Yelahs redaktion

Relaterade länkar:
Ladda ner boken via Pirate Bay

Sök på Yelah

För kännedom

Riksdagen kör på gammal logik: man kan inte förändra sina vanor, men man bör kamma in politiska poäng. Istället för att sluta flyga och ta tåget ska de "klimatkompensera" flygresor genom att se till att "utvecklingsländer" börjar använda förnyelsebar energi. För att Sveriges riksdag själva skulle använda sådan energi var väl inte att tänka på?
Elin Schwartz