Energin lyfter Miss Li
från pianostolen

Miss Li
Kellys, Göteborg

Det är tisdagskväll på den lilla puben Kellys i Göteborg. Bord och fria ytor är fyllda och så många förväntansfulla som får plats har släppts in. Innan kvällen är slut är det många som ska frälsas och redan frälsta ska bli mer därtill.

Foto: Nina Weitz

Miss Li, eller Linda Carlsson som hon egentligen heter, låter "Late night heartbroken blues", från debutskivan med samma namn, sätta standarden på resten av kvällens konsert. Ackompanjerad av ståbas, trummor, saxofon och tamburin till klinkandet på det egna pianot charmar hon raskt kvällens publik. Ironin och självdistansen är på topp. Miss Li driver med sig själv och ingen annan.

- Är det någon som har något att sitta på? Jag är lite kort och i och med att jag inte kan spela piano så vill jag gärna se tangenterna ovanifrån. Någon i publiken skickar upp sin jacka på scen och belönas med en applåd.

- Tack! Du har inget värdefullt i fickorna nu va?, skrattar Linda Carlsson och bandet börjar spela upptakten till "All I want is you". Låten var det svaga kortet på skivan men ikväll låter det fantastiskt, mycket tack vare skön ståbas.

Starkt men skört

Utöver självdistans bjuds det skarpa låtar på rad. Bland kvällens bästa finnes hyllade singeln "Oh, Boy" som enligt Miss Carlsson själv handlar om en "mycket speciell pojke" samt självkritiskt roliga och vassa "Backstabber Lady".

Miss Li klinkar på pianot och tar i med sin egendomligt vackra röst till bristningsgränsen. Det är starkt men samtidigt skört och svårt att tänka sig att det går att vara mer energisk sittande vid ett piano. Det är ett under att energin aldrig förflyttar Miss Li från pianostolen till scengolvet. Mellan låtarna pratar Linda Carlsson på för fullt. Det märks att hon och bandet har minst lika roligt som den fängslade publiken.

Foto: Nina Weitz

Reduceras aldrig till bakgrundsgestalt

När ett band spelar på en pub är det lätt hänt att de reducerar sig själva till avslappnande bakgrundsmusik. Ikväll sker inte detta, sångerska och band förblir huvudpersoner kvällen genom. Undantaget må vara under lugnt behagliga "High on you" då det småpratas en hel del. Huvudpersonerna verkar dock oberörda och stämningen förblir hög.

Många artister försöker febrilt verka spontana. Antingen är Miss Li enextremt bra skådis eller så är hon naturligt spontan. Jag röstar för det senare. Extra bra blir det när hon tar i till bristningsgränsen eller sjunger och skrattar om vartannat som i kaxiga "I ´m so poor won´t you lend me some money".

En intensiv konsert senare har de flesta av de tio låtarna från "Late night heartbroken blues" och några låtar till hunnits med. Återstår gör bara självbiografin "Miss Li".

- Jag gråter inte för att jag är ledsen. Jag tror att jag är allergisk mot mitt smink, berättar sångerskan och börjar sjunga om att alla tror att hon är söt, men det är bara hennes välsminkade yttre…