Måndag 16 april 2007
Två dagar efter skivsläppet för sjupersonersbandet Billie the Vision and the Dancers tredje skiva ”Where the ocean meets my hand” startar bandet sin vårturné med en spelning på KB. Stolta berättar de att de sålde fler plattor än the Ark första dagen. Det är inte svårt att tänka sig.
Bandet har lyckats övertala KB att inte ha någon åldersgräns på konserten, så hela lokalen är full av förväntansfulla supportrar, de flesta tjejer i 20-års åldern. Det klappas och jublas redan innan musiken har börjat. Billie The Vision and the Dancers är verkligen profeter på hemmaplan. Kärleken till bandet är påtaglig och det är trångt framför scenen.
Texterna handlar även på nya plattan om vännerna, livet i Malmö, kärlek som är ny och kärlek som tar slut. Det är fina små berättelser med hög igenkänningsfaktor. Jag tänker att det som är så vackert med Billie the Vision and the Dancers är att låtarna handlar om kärlek mellan människor, som människor, inte som kön eller sexuella kategorier. Jag antar att det är det, tillsammans med bandets scenkläder, som gör att de ofta kallas ett queerband.
- Är det ok om vi kör några gamla låtar också? frågar sångaren Lars Lindquist.
Publiken jublar jakande såklart och vi får några gamla hits. Alla sjunger med och det dansas och hånglas framför scenen. Det är inomhusfestival. I´d rather talk to you than dance with you, sjunger Billie the Vision and the Dancers, men det är det ingen som tar fasta på denna kväll.
Nu väntar en vårturné för Billie the Vision and the Dancers, med stop bland annat på fyra svenska fängelser. Vi får hoppas att fångarna på Hall blir lika lyckliga av den här musiken som jag blir. Det lär de behöva.